Alla inlägg under oktober 2011

Av Birgitta - 8 oktober 2011 06:37

Jag har egentligen bara en enda fråga:

Vad är det som triggar igång ett kraftigt skov?

Jag vet ju att i mitt fall ska jag undvika vissa maträtter - men det kan inte vara det enda svaret. Vad finns det för dolda mekanismer i min kropp som rätt som det är - spontant, som det verkar i alla fall - sätter igång den elaka inflammationen?


Och varför går det inte att - i mitt fall - bli av med den för gott? Varför stannar den kvar i kroppen i någon vrå och väntar på nästa tillfälle att däcka mig?  Trots att jag hela tiden äter en massa piller som ska mota bort den.


Varför biter en del behandlingar på några som drabbats av samma åkomma - men inte på andra? Varför har en del turen att bli helt bra - medan andra får dras med detta elände livet ut?


Det här blev visst många frågor - inte bara en..... 


En sista fråga: varför tror fortfarande många läkare - mest manliga (!!!) - att den smärta som ett inflammerat urinrör skapar bara sitter mellan öronen? Dvs är inbillad.


Min gårdag blev den värsta på många, många år. Det som började jobbigt blev bara värre.  Jag tog en Betapred dos på morgonen, men den bet inte. Och en Citodon framåt lunch. Hjälpte inte heller.

Till slut hade jag så ont så jag kunde varken gå, sitta eller ligga utan att det skar vassa knivar genom kroppen - och jag satt här och grät floder så mascaran rann nerför kinden. Grät av smärta och av uppgivenhet. Och det är det väldigt längesedan jag gjorde.....

När jag inte orkade längre utan bara ville dö ringde jag min läkare för att fråga vad jag skulle göra för att bli av med dessa helvetiska smärtor. Till min stora lycka (och tur, för det var en tillfällighet) befann hon sig på sin mottagning och sa: 'Kan du ta dig hit?? Kom!!'

På något sätt tog jag mig ner till bilen och körde in till stan - fortfarande med mascaran rinnande nerför kinderna - och hon tog hand om mig. Två brustabletter Alvedon, något annat piller, sondering med Dermovat och dubbla bedövningar - samtidigt som jag fortsatte hulka. 

Hon såg hur rött och inflammerat urinröret var och hur det krampade och det var hon som då sa att 'det här borde våra manliga urologer se, så skulle dom förstå att den här smärtan inte sitter mellan öronen'. 


Vi pratade om Citodonet som jag 'snor' av M emellanåt, fast hon tycker jag ska ta Lyrica istället. Har hämtat ut en laddning och ska testa nästa gång det behövs. Jag nämnde Atarax och Elmiron men vi hann inte prata färdigt om det - ska ta upp det igen med henne. Att ta bort 'hela skiten' tyckte hon inte var någon bra idé, även om hon förstod att just där och då låg det högt på min önskelista....


Kramperna gick över efter behandlingen, den värsta smärtan dämpade sig så småningom, jag tog en halv dos Betapred innan jag kröp i säng (sent, vid ett-tiden  - blev liksom aldrig trött....), drack ett glas med två Alvedonbrus igen,  jag har sovit på min värmedyna hela natten, varit uppe på toa vid två tillfällen och vaknar redan klockan sex och är pigg.  Och har inga kramper och bara en anings molsmärta i underlivet.


Puh! Vilken dag i mitt uretrit-liv!!!   Måtte det dröja länge, länge innan det blir så illa igen.



Av Birgitta - 7 oktober 2011 07:24

Mitt liv med uretrit är just idag riktigt vidrigt.

I går morse var morgonsvedan flera snäpp kraftigare än 'normalt' och det släppte inte på hela dagen. Snarare ökade det i styrka framåt kvällen. Var inne i stan på min kurs på kvällen och vandringen från tunnelbanan och hem var riktigt jobbig. Tvingades gå så sakta, så sakta. Det gick helt enkelt inte att gå i min vanliga takt, dvs fort, fort.  Enda fördelen med att gå sakta var att jag tog det lugnt när jag passerade det mörka övergångsställe där jag flög som en vante och landade på näsan - för två veckor sedan.


För första gången sedan slutet på augusti, dvs över en månad sedan, tog jag en dos Betapred när jag kröp i säng. Det är tre veckor tills jag har tid hos min läkare - och så här kan jag inte ha det till dess.

Betapreden gjorde nytta så till vida att det inte har gjort så väldigt ont i natt så länge jag legat helt still - men ändå har jag tvingats upp minst en gång/timme hela natten. För att under smärta tömma ut de stackars små droppar som hunnit samlas i min blåsa.

Nu sitter eldklotet och brinner för fullt igen. Skit! Skit! Skit!!!!!

Vill verkligen inte ha det så här.....

Ska ta en dos Betapred till nu. Och kanske en Citodon.


Det är märkligt egentligen hur smärtan och trängningarna avlöser varandra.  Nu när jag är mitt inne i ett kraftigt skov så är det smärtan som får mig att gå ofta på toaletten, när smärtan håller sig borta är det ofta täta trängningar (på ren svenska: kissnödighet) som tvingar mig att gå ofta på toaletten. Och trots att det också kan vara ganska jobbigt är det ändå att föredra. Smärta är inte kul......


Sitter här och undrar vad som satt i gång detta kraftiga skov. Tycker inte jag gjort något speciellt. Åt pizza i förrgår kväll - kan det vara orsaken? Äter sällan pizza - men vi kunde inte laga mat hemma för dom höll på och laga köksfläkten åt oss - och då blev en pizza det enkla alternativet.


Idag är jag riktigt ynklig......  Funderar på den kommentar som kom häromdagen - om att operera bort urinrör och blåsa. Som det känns just nu så skulle det kunna vara ett alternativ. Kan man leva utan grovtarm och ha en påse på magen så kan man väl leva utan urinrör - med påse på magen - också??

Tänk - sova hela nätter, kunna gå på stan eller åka buss i flera timmar utan oro eller bekymmer. När jag tänker på det så är det inte ett så tokigt alternativ.

Ska definitivt ta upp frågan med min läkare.


Det enda roliga som hände igår var att jag äntligen fick mina nya glasögon - och inser att jag vandrat omkring i en suddig värld hela sommaren. Nu ser jag som en korp. Tänk att det finns folk som ser så här bra UTAN glasögon!!! Förstår dom hur glada dom ska vara??


Det roliga idag är att det är min namnsdag. Brukar inte fira namnsdagar - men idag måste jag hitta på något för att hålla humöret upp. En vacker blomma kanske? Något gott att äta ikväll?

Något ska jag väl kunna hitta på.........



 

Av Birgitta - 5 oktober 2011 07:03

För några dagar sedan låg morgonsmärtan på nivå två, i förrgår kändes inget alls, igår var jag uppe i en trea och idag är det minst en sexa. Går alldeles åt fel håll, känns det som. Är jag månne på väg in i ett elakt skov igen?

Min läkare tror/hoppas att den dos av Arcoxia som jag äter (2 * 60 mg/dag) ska vara tillräckligt för att hålla både inflammation och smärta borta. Men så är helt klart inte fallet.

Snart dags för en Dermovat dos igen - men det är tre veckor tills jag har tid hos henne.

Jag gillar inte att vakna med denna kraftiga smärta i underlivet. Isch!! 

Ändå går det an så länge jag håller mig i stillhet. Så snart jag börjar gå så blir det ännu värre. Dubbelisch!!!


Idag får jag verkligen anstränga mig för att inte vara grinig mot dom i min omgivning.


Måste hitta på något roligt att göra, annars blir jag galen.........



Av Birgitta - 4 oktober 2011 07:48

Varför är hantverkare så morgontidiga?

Prick klockan sju - eller t o m några minuter innan - svänger deras bil in på gården och sedan tar det mindre än fem minuter innan dom börjar såga, hamra och rent allmänt generellt föra oväsen.

Stört omöjligt sova. Skulle behöva det idag. Det har varit en natt med mycket uppespring och med en kraftigare morgonsmärta än vanligt.

Hoppas att det följer det gamla vanliga mönstret och går över så småningom.


Hantverkarna är jag ju bara tacksam för att dom är här och jobbar - min klagolåt var bara ett taffligt försök att vara rolig.

Trädäck ska det bli - plus en ny dörr ut från köket direkt till trädäcket. Där är en vrå som har morgonsol - och nu ska vi få en skön uteplats där. Jag ser framför mig hur jag nästa sommar kan kliva direkt ut i morgonrock med första kaffekoppen i handen och sitta där i solen - och bara njuta.


Lite häftigt är det att se hur dom just nu - när jag skriver detta - sågar för fullt rätt genom stockar och murbruk för att öppna upp för dörren. Hoppas det blir bra..... Svårt återställa till hur det var innan....


Vi hade från början tänkt fixa det här tidigt i våras - men hantverkaren blev tvungen operera knät och kunde inte jobba på hela sommaren. Nackdelen med att göra det nu är att hela gräsmattan blir sönderkörd. Vi är nu helt omgärdade av en leråker som det knappt går att gå i ens med gummistövlar. Det blir så när dom har kört med en stor grävskopa på den våta, mjuka höstmarken.

   

Av Birgitta - 3 oktober 2011 07:16

Vid något av mina toabesök i natt (totalt 4!!!) slog det mig att jag ju faktiskt firade två år som bloggare igår.

Det var den 2 oktober 2009 som jag dels lanserde www.uretrit.se och dels fick infallet att starta denna blogg.  Bloggandet var en väldigt spontan tanke - inte alls planerat. Anledningen var helt enkelt att skapa lite 'liv' kring websidan. Websidan i sig är ju ganska statisk. Jag försöker uppdatera den ett par gånger om året, men i övrigt händer där ju inte mycket. Den har ju på något vis formen av informativt medium.

Med bloggen - och senare än mer forumet - har vi ju fått ett kommunikativt medium kring uretrit. Mer än jag vågade tro och hoppas när jag började.


TACK alla ni som bidragit med era erfarenheter & kunskaper. Fortsätt skicka mail, kommentarer, frågor och foruminlägg.


Det dyker med jämna mellanrum upp nya kvinnor - och även män - som har hittat hit och berättar om hur glada dom är att ha hittat all denna information om en sjukdom som ingen annan verkar veta något om.


Vad gäller mig själv och min uretrit så har det hänt mycket under dessa två år. Även om jag tyckte att jag mådde hyfsat redan då - så mår jag så väldigt mycket bättre idag. Får fortfarande mina 'skov' men sällan så kraftiga som förut.

Och jag har lärt mig massor!!!


Ny månad innebär statistik-redovisning. September blev en månad utan alltför stora skov - däremot en massa småskov. Dvs inga kramper, inga hemska dagar men lite kortvarig småsveda rätt ofta, och en förfärlig massa toaspring på nätterna.

Ingen katastrofmånad, m a o......       


 

Av Birgitta - 2 oktober 2011 08:47

Brittsommar - visst är det så det heter när det blir nästan sommarväder sent på hösten?

Vi har haft några helt underbara dagar nu i veckan och jag måste erkänna att jag är fantastiskt glad att jag har den stora förmånen att kunna njuta av dessa extra sommardagar.

Och självklart har det spelats golf  - tillsammans med våra goda vänner B & H här i Rättvik. Det är 'blodigt allvar' när vi spelar- alltid!!  Tjejer mot killar. Vi tjejer leder - ganska stort faktiskt.

En av de banor vi brukar spela på varje sommar är den som finns i Hofors. Det har hänt en del trista saker i Hofors de senaste åren - men där finns en underbart vacker golfbana. Har t o m varit utsedd till Sveriges vackraste för något år sedan. Den ligger alldeles vid en sjö och många av hålen går precis utmed strandkanten. Så stilla och vackert.

Golf är ju till stor del en mental sport och just den dagen vi var till Hofors måste mitt mentala tillstånd varit riktigt bedrövligt, för jag åstadkom den absolut sämsta rundan på hela sommaren!!  Katastrof!!   Började med att slå tre bollar i vattnet på första hålet - och sedan fortsatte det i samma stil. Kan inte ens skylla på att jag hade ont i kroppen - för den mådde bra. Behöver jag säga att killarna knappade i ordentligt efter den rundan.....

Men igår - då var det andra bullar!!  Då var det dags för en runda på Rättvik igen. Jag spelade strålande - mitt bästa resultat i sommar. Och även B presterade bra (hon har lägre handicap än vad jag har) så vi drog ifrån rejält igen.

Och ändå spelade jag flera hål 'knipandes' - om ni förstår vad jag menar. Man passerar en bajamaja några gånger under en runda och jag tänkte passa på - det var nästan dags - men när jag tog i handtaget var det låst. Först undrade jag om dom helt enkelt låst dom helt inför vintern - men sedan såg jag att det stod ett gäng en bit bort - och troligen befann sig en av deras kompisar inne i bajamajan för efter en stund ropade en kvinna: 'Andreas - det är din tur att slå nu....'!! Så tydligen satt Andreas där inne. Men - inte ett ljud från bajamajan.   Så jag gav upp och tänkte att jag får väl knipa en timme - och lyckades med det!!! Det var en ganska skön känsla - att klara av det.


Idag vaknar jag med den trista morgonsvedan igen. Jag vet att jag tjatar - men jag förstår inte varför smärtan kommer när jag sover. Den var någon som för länge sedan hade teorin att det kanske berodde på att jag samlade mycket urin i blåsan under natten och att det irriterade - men jag springer ju på toan hela natten..... det blir aldrig några stora mängder i min blåsa. Märkligt är det.


Måste dela med mig av en bild från Hofors - här står vår vän H och funderar på vart hans boll tagit vägen.....

 

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

251 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7 8 9
10
11
12
13
14
15 16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards