Fortfarande frisk från mitt 23 år långa helvete med uretrit!!

Och är fortfarande förundrad - och inser att jag verkligen var SJUK. 

I april var det 5 år sedan jag - starkt påhejad av min man och en väninna - fattade beslutet att ta en stor dos Betapred och sedan fortsätta med Betapred varje dag och sakta trappa ner dosen. 

Då hade jag i 23 år testat ALLT - och inget fungerade. Jag blev bara sämre och sämre, smärtan var fullständigt vidrig och trängningarna allt tätare. 

Jag hade fått Betapred utskrivet av min urolog för att ta när jag var extra dålig - men dessa doser hjälpte bara någon dag.

Det jag gjorde denna gång var att ta TVÅ omgångar med 12-10-8-6-4 Betapred-piller under två dagar, alltså totalt fyra dagar, och sedan fortsätta med 4 piller/dag. Ganska stark dos - jag vet - men jag var desperat.

Det tog inte ens en vecka innan jag vaknade en dag och upplevde total befrielse.  Helt plötsligt var ALLT borta: inga smärtor, inga trängningar! Underbart! Jag kände inte mitt urinrör längre - något jag gjort hela tiden förut - och trodde var normalt (så sjuk var jag...).

Jag vet att många har respekt för kortison - och det ska man ha - men jag kan tycka att man ibland har lite för stor respekt. Man måste väga nackdelarna mot fördelarna. Att kunna leva ett drägligt liv, få sova på nätterna, kunna röra sig obehindrat, inte gå med konstant smärta - det är värt mycket.

Det som hände sedan var att jag, tillsammans med min allmänläkare (inte urolog!!) strukturerat trappade ner Betapred-intaget. Tre år senare var jag nere på ½ piller tre dgr/vecka.

Det som jag inte förstår är varför man inte använder kortison mer i behandling av uretrit. Och om man gör det - så är det oftast den svagaste varianten.

Jag har fått kontakt med en kvinnlig gynekolog som utvecklat en behandling med den starkaste kortisonsalvan (Dermovat) som hon lägger in i urinröret 1 gång/vecka på sina uretrit-patienter. Tyvärr krävs det en fullskalig utredning/forskning för att denna metod ska kunna etableras och kommuniceras brett - och det finns det inte pengar för. Kvinnors urinrör är inte så viktigt!!

Uretrit är ju en inflammation. Andra inflammationer behandlar man med kortison. Varför kan man då inte göra det med uretrit-patienter?

Det senaste halvåret har det hänt - någon enstaka gång - att jag fått känningar som påminner om uretrit-trängningar. Inga smärtor dock.  Och jag har börjat bli orolig att skiten var på gång igen. Men - då har jag påminnt mig om att jag faktiskt är 70+ och att mina slemhinnor troligen behöver östrogen. Och jag har slarvat med att ta Vagifem..... (det finns andra medel också - men jag kör med Vagifem - fast det är dyrt).

Dessutom har man minskat styrkan på Vagifem - den är numera 10 mg - tidigare var den på 25 mg. Men när jag inte slarvar utan petar in Vagifem tre ggr/vecka (mån/ons/fre) - så försvinner dessa känningar och jag är OK igen.

Jag kan inte råda eller rekommendera något - bara berätta om mina erfarenheter. Det GÅR att bli av med uretrit!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är knappt två år sedan jag skrev mitt förra inlägg: FRISK!!!!   Och - jag är fortfarande FRISK!!!   Efter att jag börjat med min dagliga dos av Betapred fortsatte jag - av bara farten - att ta maxdosen av Celebra varje dag ända tills jag ...

Det här blir ett långt inlägg - men jag måste bara berätta.......   Det är flera år sedan jag skrev något här och jag ber om ursäkt att jag inte svarat på frågor, men luften gick ur mig. Orkade inte längre berätta om mitt elände. Hade fullt upp m...

Hemma - efter en 5 dagars tripp till Irland tillsammans med goda vänner. Vi har haft underbara dagar. Spelat golf på 4 fantastiska banor, ätit god mat, bott på bra hotell.   Haft tur med vädret, sol och nästan vindstilla hela tiden förutom några ti...

Det är en fantastisk morgon idag! Absolut klarblå himmel - och solen lyser på trädtopparna. Kommer att bli en vacker dag. Perfekt för att hänga ut tvätt - och gå en golfrunda.....  Kanske en sista tur i svampskogen......   Har hittat massor med kan...

I ca 1½ vecka varade mitt uretritt-fria liv denna gång. I går eftermiddag började jag ana att ett skov var på gång, men inte alls lika kraftigt som förra gången. Det är intressant hur man lär känna sin kropp och kan känna igen olika typer av smärta...