Alla inlägg under september 2013

Av Birgitta - 28 september 2013 13:06

Ljuva, underbara liv utan ett smärtande, krampande och trängande urinrör. Där befinner jag mig äntligen igen.

Undrar om alla som sluppit uppleva ett uretrit (eller IC för den delen) helvete förstår hur oerhört lyckligt lottade dom är?  Troligen inte!!   Innan man blir sjuk så är det så självklart att vara frisk.  I alla fall när det gäller dessa regioner av kroppen. En och annan UVI kanske - men då äter man ju bara lite antibiotika  så är problemen borta. Detta kroniska elände var för mig fullständigt främmande innan jag själv drabbades.


Men som sagt - just precis idag - och igår - mår jag förträffligt.


På onsdagar och lördagar är det marknad här i närheten av vårt hem och vi har gjort till en liten vana att gå dit och förse oss med vårt behov av frukt, grönsaker, blommor och ost. Framförallt blommor kan man köpa riktigt billigt. Dagens bukett blev 20 rosor - för 4 EURO. Hur länge dom står återstår att se...... Vackra är dom i alla fall:

 

ANNONS
Av Birgitta - 27 september 2013 09:25

Efter 2½ veckas strålande väder med sol och uppåt 30 grader har vi nu svepts in i ett grått töcken av spöregn och åska. Den stora skillnaden här nere mot hemma är att det ändå inte blir kallt - i alla fall inte den här tiden  på året. Temperaturen ligger forfarande kring 20 grader.

Men nu blir det inga besök på golfbanan förrän detta regnväder dragit bort och enligt prognosen kommer det att ta flera dagar.

Men här finns annat att göra.

En av fördelarna med att flytta till ett annat land är att det finns många som vill komma och hälsa på - och det är jätteroligt. Under oktober kommer vi att ha fyra olika konstellationer här - vid olika tidpunkter. Barn, barnbarn och vänner. 

Barnbarnen är nog nöjda med sol och besök på stranden - men vännerna vill se lite mer av landet så nu när det regnar ska vi passa på att besöka olika ställen som kan vara av intresse. Ställen vi inte hunnit med själva ännu. Idag - i spöregnet och åskan (det mullrar häftigt just nu) - blir det t ex ett besök på Lissabons Oceanarium - ett jättestort akvarium där man går inne i de olika världshaven. Lär vara jättehäftigt.


Och jag känner inte av min uretrit det minsta idag - så det blir ingen plågsam akvarievandring heller. Skönt!!

ANNONS
Av Birgitta - 26 september 2013 07:29

Äntligen kan jag sitta här utan den skärande smärtan i underlivet!! Hoppas det är över för denna gång nu,

och att jag får vara bra länge, länge.


Gårdagen blev lite upp och ner. Efter att jag tidigt på morgonen klagat här i bloggen över mitt elände så sjönk sakta smärta och kramper undan - utan hjälp av starka piller. Kvar var bara irritation och trängningar, men det kan jag leva med. Då kan jag röra mig och bara jag håller mig på platser där det finns toaletter så är allt frid och fröjd.

Efter frukosten drog jag därför iväg på en liten shopping-runda - i gallerior och shoppingcenter finns det gott om bra - och gratis - toaletter här nere, så att shoppa är en säker uretrit-aktivitet.  Barnbarnen kommer snart på besök så jag inhandlade bilkudde, pall till badrummet, osv.

Dagen började med grådis och regn, men framåt eftermiddagen klarnade det upp och vår golfande vän J hörde av sig och undrade om vi ville följa med ut på en runda. Och sådana förslag säger jag aldrig nej till.


Då - just då - slår krampen till med full kraft igen. Out of the blue!!!!


Men - golfa skulle jag och denna gång hyrde jag en bil. Ingen mer självplågarrunda.

Problemet är att vissa av vägarna mellan hålen är belagda med grovt timmer som har rört sig en del, så på vissa håll var det som att köra på en tvättbräda. Gissa hur det känns för ett krampande urinrör!!

Jag fick stå och köra - och längtade efter en sån där ring som man får på BB att sitta på när man blivit sydd i underlivet efter en förlossning (hände mig bara en gång).  Men vi fick en underbar eftermiddag med sol och nästan ingen vind - och trots kramperna lyckades jag spela hyfsat. Kul!!


Dagens bild får bli en kossa. Kunde inte motstå denna när jag hittade henne i en butik igår, så nu sitter hon på vårt kylskåp och dinglar med benen ......   r




Av Birgitta - 25 september 2013 07:11

September är på god väg att bli den i särklass värsta uretritmånaden på flera år!!

Idag är det den 25 - och jag är inne i mitt tredje riktigt kraftiga, elaka skov denna månad. Vad är det som hänt??  Varifrån kommer dessa starka, smärtsamma utbrott?

Klockan är nu - här i Cascais - strax efter sex på morgonen, jag har sovit med min värmedyna för andra natten i rad. Sovit och sovit förresten??  Legat i sängen och slumrat mellan de otaliga toabesöken är väl en bättre beskrivning av hur jag har det. Klockan fyra gick jag upp -  då klarade jag inte ens av att ligga kvar i sängen och vara helt uppfylld av smärtan från mitt lilla urinrör  och troligen även från blåsans botten.


Jag måste helt enkelt hitta något som kan ge smärtlindring. Det kan inte vara meningen att man ska behöva ha det så här ont. Jag kan inte gå, inte röra mig utan att det skär som knivar genom underlivet - ca fjorton på min tiogradiga skala. Och nu när jag sitter still så ligger smärtnivån på ca en sexa. Det gör helt enkelt vidrigt ont. Jag som brukar vara ganska bra på att hitta på saker för att inte känna det onda - inte en chans nu. Smärtan tar över allt.


Man är ju nuförtiden väldigt noga med att riktigt sjuka människor inte ska behöva lida - varför är det inte lika viktigt för såna som är lite mindre sjuka. Jag kommer ju troligen inte att dö av min uretrit - men den är just nu oerhört plågsam.

Igår kväll grävde vi (M och jag) igenom våra gamla pillerförråd och då hittade M några morfinpiller som han hade kvar sedan sin ryggoperation. Jag funderar starkt på att testa ett - eller ett halvt - idag.

Jag fick ju Tradolan utskrivet för flera år sedan, men upplevde aldrig att det gjorde någon nytta. Kanske tog jag för svag dos. Ett piller åt gången. M tycker jag ska testa med två, men det vet jag inte om jag vågar....

Å andra sidan så måste jag göra något. Så här kan jag bara inte ha det. Väntar ivrigt på att Betapreden ska göra nytta - men även det verkar dröja denna gång.


Jag undrar varför jag drabbas av dessa täta, kraftiga skov? Är det den zonterapi-behandling jag fick i slutet av juli som ställt till det?  Jag har ingen aning. Stressad är jag ju inte - och inte är det kallt om baken heller.....

Kan det vara värmen??  Dvs att jag dricker för lite så att urinen blir för stark??   När jag är hemma är jag bra på att dricka men när jag är ute och rör mig - ex på golfbanan - dricker jag väldigt lite, bara för att undvika akuta toabehov. Och nu har vi ju haft över 30 grader i skuggan några veckor, så då svettas man rätt ordentligt och jag kanske inte fyller på vätskeförrådet tillräckligt......

Vem vet???


Nu måste jag bara få dela med mig av något roligt också - annars blir detta inlägg alldeles för trist.

I somras -- i Rättvik - var vi hundvakter åt yngsta dotterns lilla mops - Polly. Och självklart skulle Polly med på golfrundorna. Men hennes ork var inte så stor. Hon sprang glatt med i ca åtta hål - sedan ville hon inte gå längre utan la sig ner på marken och vägrade röra sig. Men problem är till för att lösas - här kommer en liten illustration:

   


Av Birgitta - 24 september 2013 09:47

Det blev en självplågarrunda på golfbanan i går eftermiddag.

Snålheten vann!! Eller kanske dumheten?? Tänkte att om jag går sakta och jobbar aktivt på att slappna av så mycket det går i underlivet så ska jag väl kunna vandra i några timmar. Och visst gick det, men uj så jobbiga timmar det blev. Alldeles svettig av smärta var jag när vi var klara. Och dåligt spelade jag också. M var riktigt arg på mig.....

Ännu argare är han idag när han förstod att jag inte ens påbörjade någon Betapred-kur i går kväll. Vill försöka hålla ut så länge som det går för att inte äta cortisonet för tätt, för ofta. Har också en förhoppning om att det ska gå över av sig självt - även om jag vid det här laget borde lärt mig att det aldrig gör det.

Så idag ska det bli av. 12 dagar sedan jag påbörjade förra omgången. Lite i tätaste laget, men nu står jag inte ut längre.


Nu till ett lite gladare inlägg. Innan golfspelet igår eftermiddag gjorde vi en liten utflykt utmed kusten norrut, förbi Sintra och ner till en strand som vi var lite nyfikna på. En vacker, bred sandstrand med häftiga klippformationer i ena ändan och nästan inga människor. Några få restaranger och ett hotell (vars toaletter självklart fick några besök av mig - det var ju en sådan dag).

Häftiga vågor så man simmar inte precis omkring, men det var underbart att sakta vandra i vattenbrynet.

     

Av Birgitta - 23 september 2013 09:26

Jag håller på att bli en riktig svid- och gnäll kärring!!!


Det svider som attan i mitt urinrör och jag känner hur gnället håller på att ta över hela min varelse.

Gnäll över att det svider, värker, krampar, tränger, gnäll över att jag inte kan röra mig obehindrat, gnäll över att jag måste upp på toa massor med gånger varje natt för att under smärta klämma ur mig några droppar, gnäll över att jag överhuvudtaget har drabbats av detta elände, gnäll över att det aldrig kan ta slut på riktigt, gnäll över att jag troligen måste ta en omgång Betapred redan efter en vecka - inte två som jag varit van vid under det senaste året.

Som ni märker  - en riktigt gnällkärring är vad jag redan är........


Ännu mer gnäll för att jag inte har samma ork som t ex Nina och Sötmandel att forska vidare kring sina sjukdomar, hitta nya vägar, nya infallsvinklar - och att sedan så generöst dela med sig av sina erfarenheter på forumet. TUSEN TACK - till Nina, Sötmandel och ni andra som fortsätter att dela med er på forumet !!! Sluta inte med det!!


Jag har gett upp. I alla fall känns det så just nu. Accepterat att jag aldrig blir bra. Accepterat att jag i princip halva min tid har ont. Accepterat att jag måste äta cortison resten av mitt liv för att kunna leva drägligt. Accepterat att jag aldrig kan planera aktiviteter eller utflykter alltför långt i förväg för jag vet inte hur jag kommer att må just den dagen. 


Sådärja - nu har jag fått gnälla av mig lite. Dags för lite positivt tänkande....   Solen lyser, det är varmt som i en bastu redan klockan åtta på morgonen och jag kan trots allt spela golf - även om jag just idag nog måste hyra en bil för att ta mig runt banan utan att plåga mig alltför mycket. Kostar några kronor men det får det vara värt. Alternativet är att inte komma ut alls - och ut måste jag. Blir tokig av att sitta inne och bara ha ont.


Här kommer en bild över den bana jag spelar på härnere, Oitavos Dunes. En riktig linksbana med utsikt över Alanten från i stort sett hela banan. Så vacker!!

 

Av Birgitta - 14 september 2013 09:28

Idag är jag riktigt ledsen!!

Egentligen är det inte ett dugg synd om mig:  jag bor i Cascais, vädret är helt enkelt underbart strålande och om en timme ska jag spela en runda golf på en fantastisk golfbana tillsammans med en portugisisk kvinna som jag lärt känna här nere.

Om det inte var för detta baskade urinrör!!!  Det gör så fruktansvärt ont så jag håller på att krypa ur skinnet.

Det kom i går kväll. En väldigt trevlig kväll i övrigt som började med en god middag tillsammans med några svenska vänner på en liten restaurang och slutade nere vid havet där det var någon speciell form av firande att hösten har börjat. Ett enormt folkliv klockan tolv på natten, ljusspel nere vid havet, varmt och skönt. Förutom att jag knappt kunde gå......

Och inte blev det bättre när vi kom hem. I natt har jag varit uppe på toa ca en gång i halvtimmen - hela natten - och som sagt - nu sitter smärtan som en smäck. Skit!!!  Och det är bara en vecka sedan förra skovet, alldeles för tätt!!   Jag som hoppades  att jag börjat se ljuset i tunneln. Kanske höll jag på att bli bättre!  Men icke!

En normal människa skulle säkert ställa in golfrundan, men ni som följt min blogg vet att det ska väldigt mycket till för att jag ska ställa in en golfrunda.

Däremot har jag ringt till golfklubben och bokat en golfbil för dagens runda. Att gå 18 hål är bara inte att tänka på idag.

Och så har jag hällt i mig en första dos Betapred - en stor dos, 12 piller.


Så - nu är det bara att bita ihop och hoppas att cortisonet gör nytta. Det finns ju inga värktabletter i världen som tar bort den här smärtan. 

Och så ska jag njuta av golfen och försöka slå vackra slag och sänka långa puttar!!!  Den dumma uretriten ska inte få sabba för mig!!

Av Birgitta - 6 september 2013 06:02

Jag skäms nästan - har inte skrivit ett inlägg på ett halvår......

Av två anledningar - dels tyckte jag att jag ältat mina uretritbekymmer tillräckligt, dels har jag knappast haft tid (trots att jag numera är en glad pensionär).


Men - här kommer nu en kort rapport över dagsläget.


Hela våren fortlöpte - och nu menar jag uretriten - på samma sätt som förra året. Dvs jag äter mina 2 * 60 mg Arcoxia, Xatral 10mg och två kapslar Membrasin varje dag. Med ca två veckors mellanrum kommer ett uretritskov och då äter jag en omgång Betapred, oftast uppdelat på fyra omgångar med 10, 8, 6, 4 piller upplösta i lite vatten. Då lugnr skovet ner sig och jag är faktislkt HELT symptomfri tills nästa anfall kommer. Denna symptomfria period är underbar!!

Ni som läst min blogg tidigae vet ju redan detta. Så - det hela lunkar på.....


Men - nu till mina lilla nyhet: För 1½ månad sedan drabbaddes jag av ryggskott. Det bara kom en morgon och var riktigt hemskt. Det som var värst var att förflytta sig från sittande till stående - eller tvärtom. När jag väl satt - eller stod - var smärtan uthärdlig, men själva rörelsen var nästan omöjig att genomföra. Tänk er detta samtidigt som uretriten gör så att jag måste gå på toa en gång i timmen. Inge kul!!

Efter ca en vecka besökte jag en kvinna som man rekommenderat mig var bra på att fixa ryggar, men det hela slutade med att hon tog sig an min uretrit också - bl a genom zonterapi. Hon jobbde med mig i 1½ timme och jag var alldelels matt efteråt.

Två dagar efter hennes behandling fick jag det värsta uretritskov jag haft på flera år. Det var kraftigare än vanligt och satt i längre - men - sedan tog det EN månad innan nästa kom!!   EN MÅNAD!  Så länge har jag inte varit symptomfri sedan -95.

Visserligen var skovet även denna gång kraftigare än vanligt - men ändå.  Jag är precis på väg ur det nu på så vis att när jag håller mig helt still känner jag inget, men när jag rör mig sitter smärtan fortfarande där. Hoppas även det släpper snart.

Men kan det vara så att zonterapi gör nytta??

Ska jag våga utsätta mig för en sådan behandling igen??

Har någon därute liknande erfarenheter??


Min andra anledning till att jag inte bloggat på länge är alltså tidsbrist, och det beror på att M och jag tagit steget att flytta ner till Portugal - med allt vad det innebär. Visa och sälja lägenhet, köra flyttlass, fixa nytt beonde, skriva in sig i ett nytt land osv, osv. Tar mycket tid men är väldigt spännande. Nya människor, ny kultur, nytt språk. Ett häftigt projekt att genomföra tillsammans, nu när vi inte jobbar längre.

Så - nu behöver jag inga mamelucker längre   ........ Och slipper snömodden som brukar lägga sig över Stockholm.

Däremot tror jag inte att det kommer att påverka min uretrit på något sätt. Vi är här nere nu, det är varmt och skönt, men jag har just haft ett två dagars kraftigt skov som inte är helt över än.

Att kyla kan framkalla uretrit är jag nästan säker på, och att värmedyna gör nytta, men har man väl fått 'skiten' kroniskt så tror jag inte att det försvinner bara  för att man bor i ett varmare land. Tyvärr!!


Lägger med några bilder från Cascais - den ort utanför Lissabon där jag numera bor.

     



Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25 26 27 28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se