Idag är det över!!!   Jubel!!!  Känner ingenting nu på morgonen, har inte suttit uppe flera timmar i natt för att smärtan väckt mig. Så underbart!

Och detta skov blev det lindrigaste jag genomlevt på väldigt, väldigt länge. Gissa om jag är glad!

Vi har vår dotter P på besök över denna helg och trots mitt skov (som ju var lindrigt) så drog vi iväg till en vingård i går. En vingård som heter Bacalhoa och har ägor och vinproduktion på flera olika ställen i Portugal, men själva huvudvingården ligger strax söder om Lissabon.

Det mest intressanta där var att ägaren är oerhört konstintresserad och har byggt upp ett museum vid vingården, plus att det finns en massa konst utanför - vid parkeringen. Själva museét hade tre huvudavdelningar. En som hette Out of Africa - och som var en hyllning till Nelson Mandela. Den delen skapade man när Mandela började bli dålig. En avdelning visar gammalt, målat, portugisiskt kakel, sådant som man dekorerar husen med här nere. Eller gjorde tidigare. Det äldsta kaklet var från 16-hundratalet. Att klä sina hus med kakel var ett sätt att hålla värmen ute. Och slutligen den tredje avdelningen visade Art Deco/Art Noveau i form av möbler, tavlor, lampor osv. Fascinerande!!!  Och vackert!! Om ni någon gång åker till Lissabon - så ta er till Bacalhoa.

Kan inte låta bli att visa hur det såg ut vid parkeringen:

I går sprack nollan!  Eller rättare sagt - natten till igår. Eller - om man ska vara riktigt noga - eftermiddagen innan, dvs onsdag eftermiddag.

Det var då jag började ana att mitt underbara uretrit-fria tillstånd var på väg att ta slut. Och vid 3-tiden på natten till igår vaknade jag med den alltför välbekanta molvärken - eldklotet - i underlivet. Inte så kraftig, men tillräckligt för att vakna av det och inte kunna somna om.  Vid 4-tiden klev jag ur sängen och satte mig vid PC´n och vid 4:30 tog jag den första dosen Betapred (dvs 12 piller i lite vatten).  Måste verkligen bli av med detta skov så fort som möjligt. Vill inte vara dålig i helgen och nästa vecka. VILL INTE!!!

Fortsatte med mina piller under gårdagen och nu - för 10 minuter sedan tog jag den sista dosen (4 piller). Och jag tror att skovet håller på att dra sig undan. Jag känner det fortfarande, men nivån just nu är bara någonstans mellan 1 och 2. Klart uthärdligt - även om den totala smärtfrihetskänslan är att föredra.

Generellt verkar detta skov blir ett lindrigt. För det första - absolut inga kramper!!! För det andra - väldigt lätta trängningar. Inga alls av typen ''behöva gå var femtonde minut''. Utan det är smärtan som varit kännetecknet denna gång. Men inte kraftigare än en topp på ca 5. Vilken skillnad mot hur det var i höstas, före nyår!!!

Så  även om mina nya 'behandlingar' inte heller BOTAR min uretrit så verkar det i alla fall lindra skoven när dom kommer. Och hjälpa till att hålla dom borta lite längre. Och det är ju inte heller helt fel.

Igår fick vi äntligen tillbaka solen - efter en lång period av storm och regn. Men även dagar med regn har sin skönhet. Så här såg det ut på golfbanan för några dagar sedan - när vi trotsade regnet  och ändå gav oss ut på en runda:

Nu är det 3 veckor sedan jag var så dålig så jag satt på golvet på vår gästtoalett och skrek av smärta. Det har varit tre fantastiskt underbara veckor utan den allra minsta känning av min uretrit. Fast - idag märker jag av den. Lite, lite. Det började med lite molvärk mitt på dagen, som jag försökte ignorera, men den blev kraftigare på eftermiddagen och jag hade allvarliga funderingar på om det var dags för en  Betapred-kur. Men just nu känns det lugnare igen. Ska nog lugna mig med kortison-piller ett tag till. Får se hur natten förlöper.....

I morgon kommer vår dotter P och hälsar på oss några dagar och det ska bli fantastiskt roligt. Hon har uttryckt önskemål om att testa nya restauranger och på fredag ska vi ta oss ner till en vingård som ligger söder om Lissabon - Bacalhoa - och få en visning av deras museum och dessutom lite 'wine-tasting'. Trevligt!!  Dessutom ser väderprognoserna riktigt bra ut. Vi har haft några dagar med intensivt regn, men nu ljusnar det och solen tittar fram. Inbjuder till promenader utmed Atlant-kusten. Där är så vackert!!!  

Men vågorna kan vara förrädiska. Kring jul var det en grupp på 5 - 6 unga personer som blev bortspolade av en våg som var högre än dom räknat med.  Det hände nere utanför Sesimbra, men även här kan vågorna gå höga. Och uppe vid Porto kom en stor våg och spolade flera bilar ut i havet. Det sägs att var 7:e våg är högre än de andra och att man ALDRIG ska vända ryggen åt havet.....

Peppar, peppar - ta i trä - och alla andra ramsor för den delen.....

Uretriten håller sig borta!!!!

Dom känningar jag skrev om senast försvann helt och veckan har hittills varit underbar. T o m golftävlingen i tisdags gick bra, jag kom tvåa. Och inte regnade det heller....

Det har det däremot gjort idag. Ordentligt!! Och åskat dessutom. Men det gör inget, har pysslat inomhus och förberett en liten middag för några vänner.

Jag går omkring och nyper mig i armen ibland. Är det samma kropp jag befinner mig i som före Nyårsafton?? Den kropp som under december gjorde så ont vareviga dag så jag knappt kunde röra mig?? Svårt att tro faktiskt. Funderar på VAD som orsakat denna påtagliga förbättring.  Det är tre saker som kan vara orsaken - antingen någon enskild - eller alla tre i kombination:

1    Vagifem - som ju bara gör nytta på oss 'gamla tanter', vill egentligen inte, men har insett att jag behöver det

2    Zonterapi - tror jag faktiskt är den största anledningen till den förbättring jag upplever, får en timmes behandling en gång/vecka

3    Magnesium-oljan - sprayar 7 duschar på magen varje kväll - tror det är en bidragande orsak till att kramperna är borta

Jag äter fortfarande mina piller, dvs Arcoxia, Xatral OD och Membrasin - vågar inte sluta med någon av dom, men helt klart har det ju inte räckt med bara dessa piller. 

Till alla er därute som kämpar med er uretrit: testa zonterapi!!!

Ser på nyheterna att snön och vintern kommit till Sverige nu. Kul för er som gillar vintern!!!   Ljusare blir det ju definitivt!

Här hos oss blommar kärringtanden.....

Igår började jag ana lite molvärk i underlivet - och idag också, men inte värre än att det går att leva med.

Annars har hela veckan varit fantastiskt, underbar smärt - och krampfri.

Nu hoppas jag att den molvärk jag kan ana inte är början på något värre - utan bara en liten påminnelse om att jag inte ska gå omkring och tro att jag blivit frisk!!

Får väl se hur det hela utvecklar sig.

Jag glömde berätta att jag faktiskt vågade testa Glytrinet på Nyårsaftonen.....

Jag hade ju fruktansvärda kramper den morgonen - värsta någonsin faktiskt (och det vill inte säga lite....) och när jag efter 10 minuters vrålande och gråtande kunde röra mig igen bestämde jag mig för att testa. Jag satte mig på köksgolvet och sprayade en gång under tungan. Det står i instruktionerna att man ska sitta ner - och resa sig långsamt för annars kan man svimma!!!!

Kramperna sjönk verkligen undan och höll sig borta hela dagen. Sent på kvällen kom dom dock tillbaka och då gjorde jag om proceduren.

Och - sedan dess har jag inte haft en enda krampkänning!!!!

Om det beror på glytrinet eller inte har jag ingen aning om - men så bra som jag mått dessa två första veckor i januari har jag inte mått på länge.

Igår hade vi en helt underbar dag vädermässigt. Svensk sommar!!!   Klarblå himmel och vindstilla. Men  nu har ett regnväder dragit in och prognosen för hela veckan ser riktigt blöt ut. Det är vinter i Portugal!!

Bra med lite regn för då kommer svamparna upp. Rödgul trumpetsvamp brukar det finnas gott om uppe i Sintra.

Men trist eftersom jag på tisdag ska spela en golftävling tillsammans med seniorkvinnorna (och dom är riktigt duktiga...). Det kommer nog inte att vara kallt - men allt blir så blött när det regnar: skor, handskar, klubbgreppen...... Och otympligt blir det att röra sig med regnjacka och regnbyxor utanpå dom vanliga kläderna.

Dessutom blir själva banan blöt - så man får ingen extra rull på bollen  - och det kan jag behöva....   Men - det är bara att gilla läget.....

Hoppas bara att uretriten inte växer till sig så att jag dessutom har smärtan att tampas med. Då kan tisdagen bli riktigt jobbig.  Får känna efter idag hur det hela utvecklar sig. Går det åt fel håll - dvs blir värre - så får jag väl dra igång en Betapred-kur.

Ibland undrar jag om jag är riktigt klok som har anmält mig till alla dessa olika golfsammanhang tillsammans med en massa människor som inte har en aning om hur dåligt jag kan må ibland. Men det är mitt sätt att inte ge upp......

Är inne på min fjärde helt uretrit-fria dag i rad. Vågar knappt känna efter av rädsla att väcka den björn som sover. Efter den frukansvärda december där jag hade ont mer eller mindre, ofta mer, vareviga dag känns det som att jag hamnat i himmelriket. Får nästan nypa mig lite.

Egentligen är det ju fullständigt galet. Att man kan vara så lycklig över något som borde vara en självklarhet - smärtfrihet!!

Men idag har jag absolut inga problem att gå och dessutom ser vi äntligen solen efter flera dagars idogt regnande - så det måste bara bli ett besök på golfbanan.....

Jag måste ju träna inför alla tävlingar jag håller på att anmäla mig till - eller hur     

Att sedan golf är det roligaste jag vet att ägna mig åt - det vet ni ju redan........

Annars börjar det märkas att helgerna är över och vårens aktiviteter börjar planeras in. Det är fascinerande så mycket det finns att pyssla med och att engagera sig i här nere. Dels ska vi sätta i gång med våra portugisiska lektioner igen, dels ska jag börja jobba med SWEA Lissabons websida, plus att jag är revisor för SWEA Lissabon. Det finns en organisation som heter IWP (International Women in Portugal) som ägnar sig åt en massa olika aktiviteter - bl a ska jag börja lära mig bridge i deras regi. Bridge lär ju vara bra för att hålla hjärnan igång.

För att inte tala om alla olika golfsammanhang jag är med i: Oitavos Dunes (den bana jag är medlem i), Burners ('tjej/dam'-gruppen som spelar en gång i veckan), PINGS (Portugal Iberlant NATO Golf Society - bildades ursprungligen för folk som jobbade inom NATO men är nu öppen för alla, spelar ca 1 gång/månad) och sist men inte minst APSGS (Associated Portugal Senior Golfe Senhoras - organiserar tävlingar ca 1 gång/månad).

Ujujuj - det gäller att hålla sig frisk!!!

Det finns en -  men bara en - fördel med lite magsjuka: dom extrakilon man lägger på sig över jul försvinner snabbt....

Idag är jag bättre - både vad gäller magsjukan och uretriten. Magsjukan hoppas jag är  borta för gott - vad gäller uretriten ska jag njuta så länge den håller sig borta. Det brukar ju inte bli alltför länge - tyvärr.

Det som jag är lite förundrad över är att min uretrit som varit riktigt besvärlig länge nu - med och utan Betapred - för första gången på länge verkar vila på riktigt. Undrar hur det kommer sig?  Inte för att jag klagar - men vad exakt är det som gör att det äntligen -ÄNTLIGEN - har blivit lugn och ro i mitt urinrör?  Vad har jag gjort? Eller inte gjort? Tänk om jag visste!! Eller är det bara slumpen, eller tillfälligheter, som styr??

Fick en kommentar - eller fråga - som handlade om saffran. Att kanske den saffran man äter nu vid jul kan ha en negativ effekt på uretriten. Jag har försökt googla på saffran och läsa om det och det verkar ju precis tvärtom. Saffran har en massa goda och nyttiga egenskaper - så länge man inte äter för mycket för då kan man dö.....  Å andra sidan kan man säkert vara överkänslig mot saffran också, precis som man kan vara överkänslig mot en massa andra saker. Jag har fyra bullar kvar i frysen - ska testa äta en om någon dag och se vad som händer.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att vår första nyårshelg i vårt nya hemland blev lite av en antiklimax. Och om man är ute efter häftiga nyårsfyrverkerier -- då ska man hålla sig kvar i Sverige. Eller i alla fall inte åka hit.  Det krävs tillstånd för att få skjuta fyrverkeripjäser vilket innebär att det var väldigt sparsmakat med fyrverkerier vid tolvslaget. Inte alls vad vi är vana vid. Å andra sidan spränger man kanske inte bort fingrar i onödan heller....  Det händer väl varje år hemma i Sveige..... 

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig....

Vår plan för i går kväll, dvs nyårsafton, var att sätta på oss våra nyinköpta, fina festkläder och gå ner till en restaurang precis vid havet här i Cascais och inmundiga en god måltid tillsammans med ca 30 nyfunna vänner.

Men så blev det alltså inte.

Jag blev sjuk i maginfluensa. Så istället blev jag liggande på soffan med täta besök på toan. Täta toabesök är jag visserligen van vid - men denna gång är det alltså av en annan anledning än uretriten.... Inte är det över än heller.....   Enda trösten är att det inte gör ont. Jag är bara fullständigt slut och halvsover mesta tiden.

Och stackars M som missade god mat. När vi väl kom oss för att ställa in festen för vår del hade ALLA affärer stängt - och det enda som fanns hemma att äta i kylskåpet var mozarella och torkad skinka. Så det fick bli hans nyårsmiddag!!!

Han hade ju kunnat gå utan mig - men valde att stanna hemma, och det var ju rart av honom.

Men - det som gjorde mig riktigt ledsen igår var att jag - återigen - drabbades av fruktansvärda kramper i mitt urinrör. Innan magsjukan satte igång - så det kan inte bero på det. Det var i går morse. Jag vaknade ganska tidigt - vid 6-tiden - går upp och sätter på kaffe - och så helt plötsligt slår kramperna till. Och denna gång var dom så hemska så jag satt på golvet och vrålade av smärta i ca 10 minuter innan det värsta släppte. Tårarna sprutade på mig - både av smärta och av frustration och uppgivenhet. Ingen - inte ens jag - borde behöva uppleva dessa kramper.

Jag har precis avslutat en cortisonkur mot uretriten - och känner inte av det så  mycket. Inga trängningar, inte ont vid toabesöken, inget brinnande eldklot. Bara dessa hemska kramper.

Börjar misstänka att det är något annat som spökar i  min kropp. Det krampar ju i mina tår och fingrar också med jämna mellanrum, men det gör inte lika ont och går över fortare.

Jag äter ju Xatral OD som ska vara effektivt mot kramper men börjar luta åt att det inte räcker. För många år sedan åt jag Papaverin - kanske är det vad jag behöver?

Ska försöka få tag på min läkare - eller en läkare här nere. Måste göra något åt dessa hemska kramper.....