Gårdagen blev inte så illa som jag befarade - jag tog en Tradolan på morgonen och den hjälpte. Smärtan drog sig undan och höll sig borta i princip hela dagen. Jag hade en del krampkänningar på eftermiddagen - men inte alls så farligt.

Lite besvärligt har det dock varit i natt, många toabesök,  och just nu känns det som i går morse, dvs smärtan sitter på sin vanliga plats. Jag ska ta en Tradolan nu också och hoppas att resultatet blir detsamma som igår.

Ikväll vill jag vara smärtfri. Vi ska fira nyårsafton med ett antal bekanta och när smärtan river i kroppen och man måste på toa en gång/halvtimme så är man inte riktigt sitt rätta jag. Dessutom är det bara en av dem vi ska träffa som känner till min sjukdom, övriga vet ingenting. Och då måste man ju hålla masken - eller också undrar dom vad man är för en konstig typ. Å andra sidan har jag ju ganska många års träning på att smyga ut på en toalett i tid och otid.....  

Men - jag ska inte ta ut något eländigt i förskott!!

Nyårsaftnar gör mig ofta lite vemodig. Man inser hur attans fort tiden går - det känns som i förrgår som man firade förra nyårsaftonen.

Ett år äldre, ett år klokare - förhoppningsvis - men också ett år närmare det totala förfallet. Isch!

För 10 år sedan stod M och jag högt på Söders höjder och beskådade det enorma millenie-fyrverkeriet på vattnet utanför Skeppsbron. Helt fantastiskt!

Det var lika kallt den kvällen som det är idag. Just nu har vi minus 9 grader.

Vad vill jag med 2010?

Några saker vet jag:

- hålla mig så frisk som möjligt

- att M´s ryggoperation (22 jan) blir bra så att han kan gå utan att ha ont

- ett barnbarn till (i april)

- vidareutveckla www.uretrit.se

- spela mycket golf

- besöka våra vänner i Houston

Jag är ingen bra fotograf - och jag använder bara kameran i  min mobil så kvaliteten är inte den bästa, men - här kommer ändå en liten 'stämningsbild' från Sundbyberg denna nyårsaftonsmorgon ;-)

Så var det då över för denna gång!

Den friska, trevliga perioden.

Vaknade för en timme sedan med de välbekanta smärtorna i underlivet igen. I vanlig ordning börjar jag med att försöka jag tänka bort dom. Slappna av. Hitta en bra ställning i sängen: på mage med raka ben, framstupa sidoläge med ena benet uppdraget, på rygg, hopkrupen som en köttbulle åt först det ena, sedan det andra hållet. Men det går inte att komma undan, smärtan sitter som en smäck och till slut ger jag upp. Precis som vanligt.

Nu har jag tagit en Tradolan, tänt alla ljusstakar och sjärnor plus några stearinljus, bryggt kaffe och sitter här vid PC´n igen. Känns det igen?

Det är minus 12 utanför fönstret, alldeles kolsvart - men verkar också väldigt dimmigt. Om värken släpper ska jag ge mig ut på vandring idag igen. Dock inga fler rea-butiker.

Igår hade jag en bra dag, det blev den tredje - eller möjligen fjärde -  på raken. M och jag tog en gemensam tur in till stan och vi hittade en snygg vinterjacka (en Gant) på Ströms åt honom. Det var bra - han behövde den.

Jag var främst glad för att jag klarade övningen att gå hemifrån till T-banan (10 minuter), åka T-bana till stan (ytterligare 15 minuter), vandra runt på först Åhléns herravdelning (30 minuter), sedan gå till Ströms (15 minuter) och vara där ca 1 timme, sedan samma resa hem igen - utan ett enda besök på en toalett!!! Dvs nästan tre timmar!! Det är 'kors i taket' för mig.

Men - det var igår det. Prognosen för idag ser mindre ljus ut!!

Även igår gick jag en lång snabb promenad. Temperaturen hade kravlat sig över noll-strecket så det var snömodd, snömodd, snömodd. Gissa om jag var glad åt mitt mycket kloka beslut att köpa ett par GoreTex-stövlar på rean.

Idag visar termometern på minus 9!! Och denna kyla ska enligt meteorologerna hålla i sig länge. Men det ska inte hindra mig från en daglig promenad. Det enda som kan dämpa farten är om uretriten gör sig påmind igen.

Tyvärr gör den det redan nu!

Natten var ganska lugn. Jag vaknade vid 4-tiden och kände mig orolig i kroppen. Tog en promenad runt lägenheten och förstod varifrån oron kom: det var alldeles molnfritt ute och fullmånen lyste i all sin glans. Jag tror att den påverkar oss - i alla fall mig. Det är inte första gången jag vaknar och känner oro när det är fullmåne. En väninna till mig påstår att hon känner likadant.

Nåväl - nu är det helmulet igen och riktigt grått ute, trots snön och trots kylan.

Jag hoppas att uretrit-känningarna inte blir värre än dom är just nu - jag vill verkligen ut i dag igen.

Även gårdagen var en dag utan besvär; inga smärtor, inga kramper, inga trängningar - och det håller i sig även idag.

Dom här perioderna är ljuvliga!

Innan man drabbas av besvär som innebär mer eller mindre kronisk smärta - utan är helt frisk - så är det en självklarhet att inte ha ont. Självklart att kunna hoppa, skutta, springa. Det är många år sedan sådant var en självklarhet för mig. Därför blir jag extra glad när jag får en eller ett par sådana dagar.

Så igår tog jag på mig varma kläder, inkl mössa & vantar, och mina nya svarta stövlar och gick ut en lång promenad i väldigt rask takt i det vackra vintervädret.

Jag gillar att gå fort - det är bara min syster A-M som går fortare.....

Men det är alltför sällan som jag kan gå fort nuförtiden. För det mesta stapplar jag fram - ett försiktigt steg i taget.

Men igår gick det - och jag njöt av varje steg.

Enligt väderrapporten är det risk för regn (!!) idag - men om om regnet håller sig borta ska jag nog göra om promenaden idag. Det gäller att passa på så länge kroppen är på det här humöret!

Jag är inne i ett riktigt bra 'skov'!

Hela gårdagen var en bra dag, natten har varit bra (bara ETT besök på toa!!!) och jag mår fortfarande bra. Har inte ont någonstans! 

Hittade ett par riktigt sköna, varma, promenadvänliga stövlar igår, nersatta med 30%. Inte dom hottaste kanske - men det var inte heller meningen.

Så idag - när jag mår så här bra - ska jag gå ut en lång promenad. Vädret är riktigt skönt, minus 7 och uppehåll.

Här är mina nya svarta Gore Tex-stövlar bredvid mina häftigaste boots som jag tyvärr får alldeles för lite användning av:

Gårdagen var en besvärlig dag. Ont nästan hela tiden och täta trängningar hela dagen. Ett exempel: tittade på På Spåret på kvällen och under det en-timmes programmet gick jag på toa minst fyra gånger. Och inte för att jag vill eller tycker det är kul att gå på toa utan för att jag bara MÅSTE. Blåsan kräver det. Och ungefär så var det hela dagen.

Jag var tacksam för att vädret igår var riktigt uselt, blåsigt och ruggigt, så att jag utan dåligt samvete kunde hålla mig inne hela dagen.

Början på natten var likadan - ett evinnerligt springande på toa fram till ungefär 03 - sedan lugnade det ner sig. Just nu har jag inte ont och känner inga trängningar. Och det är riktigt skönt!

Jag har sagt det tidigare - det känns ibland som att min blåsa och mitt urinrör lever sina egna liv, och jag förstår inte vad det är som styr dom.

Det som gör det hela extra besvärligt är att jag inte kan styra över dom dåliga eller bra perioderna. Det blir så svårt att planera olika aktiviteter för jag vet inte hur kroppen kommer att bete sig. Jag vågar inte lita på att jag klarar mig utan toa i tre timmar - eller att jag kan promenera 5 km utan att gå dubbelvikt. Eller kunna gå överhuvudtaget!

Jag äter antiinflammatoriskt och 'anti-trängande' läkemdel dagligen - men uretriten är starkare och kör över medicinen ibland. 

Men - utan läkemedlen skulle det antagligen vara ännu värre.

Idag ska jag försöka hitta mig ett par snygga svarta stövlar på rean. Om det inte är för mycket folk i butikerna - då får det vara......

Julaftonsdagen har varit bra - åtminstone den större delen av dagen! Trevlig samvaro med barn, barnbarn, svärmor och make. God mat - lagom mycket - och för en gångs skull en vacker vit julafton med massor med snö!

Allt kändes riktigt bra fram till ungefär vid 15-tiden. Då började uretriten så sakteliga göra sig påmind igen och sedan ökade det successivt under kvällen för att nu - en timme in på juldagen - vara riktigt jobbigt!

Jag är van - men det hjälps inte - jag blir lite ledsen. Det kändes så bra för någon dag sedan och jag hoppades slippa detta elände under juldagarna. Men icke!

Min förhoppning nu är att jag ska kunna dämpa värken med en Tradolan så att jag i alla fall kan sova.......

Ock så ska jag önska mig själv - och er alla - en God Fortsättning på julen.

Uretriten vaknade i  natt!!

Den väckte mig med sin välbekanta smärta nästan prick 06:00.

Eftersom det blev sent i går kväll hade jag satt väckarklockan på 08:00 - men så blev det alltså inte.

Efter att ha försökt somna om har jag nu gett upp. Satt på mig min röda morgonrock och ett par extremt kitchiga sockor som bara används vid jul, tänt alla adventstakar, stjärnor och julgran + några värmeljus, bryggt kaffe, och satt mig här vid PC´n.

Jag ska ta en Tradolan om en stund - så går nog det värsta över.

Jag fick ett tips för några dagar sedan att ta en sömntablett - för att inte vakna av smärtorna. Det är ett bra tips. Jag är egentligen inte så förtjust i att äta för mycket läkemedel och jag stoppar ju i mig en hel del redan nu - så jag är lite tveksam. Fast det kanske är korkat - man kanske ska ta all hjälp man kan få för att hantera det man drabbats av.... och få ett så drägligt liv som möjligt.

Jag ska fundera lite mer över tipset - kanske diskutera med min läkare.

Snart dags att gå upp på riktigt! Idag sätter jag på mig röda strumpor, en svart lite finare, vid, halvlång kjol (med blanka band på...), ett svart linne och en röd lite snyggare kofta. Det är kul att klä sig lite finare än en vanlig torsdag - och man får ju inte roligare än man gör sig.

Än en gång: GOD JUL!!

Här kommer en bild på mina kitchiga sockor: