Jag tror att detta är mitt första inlägg under 2013....

Och det har redan hunnit bli februari.

Vart tar tiden vägen??

Sitter just i efterdyningarna av ett elakt skov som började i går morse med den alltför välbekanta molsmärtan i urinblåsan (urinblåsans botten tror min läkare att smärtan sitter i) som sedan vandrar ner i urinröret och blir till skärande, krampande smärtor som tvingar mig att gå på toa en gång i kvarten och skvätta ur mig fem droppar. Annars kan jag överhuvudtaget inte röra mig.

Tack och lov att det finns Betapred!!   Trodde aldrig jag skulle känna så, men dom små vita pillren gör faktiskt nytta på mig. Tog två doser i går och har tagit en tredje nu på morgonen och känner hur det elaka onda sjunker undan. Ikväll är jag nog helt bra igen.

Innan detta skov var jag helt symptomfri i 2½ vecka. Underbart!!  Jag njuter fortfarande av att kunna röra mig obehindrat, vandra på stan i timmar utan att hela tiden leta efter toaletter.

Det har ju skrivits om uretrit i olika tidningar under de senaste åren, tyvärr kommer det som jag anser vara det allra största problemet sällan fram - den stora bristen på kunskap om uretrit inom allmänvården och den helt obefintliga forskningen inom området.

Det känns som att journalisterna bara vill berätta om kvinnor som blivit bra.

Några exempel: I Hemmets Journal berättade en kvinna att hon blivit bra (hoppas det håller i sig för henne), i M Magasin berättade jag att jag numera mår bra i alla fall ibland (fast jag ville att fokus i artikeln skulle bli något helt annat), och nu har jag hört att en journalist är på jakt efter en kvinna som haft uretrit och blivit bra - någon annan är inte intressant att skriva om.

Den enda artikel jag känner till som jag tror tog upp problemet med smärtor som ingen förstår är den om Jeannie på Gotland - i alla fall lät det så på rubriken - som tyvärr är allt jag såg av den artikeln.

Varför kan dom (journalisterna) inte hjälpa oss genom att berätta om svårigheterna med att hitta bra läkare, rätt behandling, att bli trodda, tagna på allvar.

Tänk om vi kunde få Malou att ta upp detta i ett av hennes program.......