Alla inlägg under juni 2012

Av Birgitta - 30 juni 2012 07:45

Var hos min läkare nu i veckan och hoppade faktiskt över en behandling denna gång.

Det känns som att jag har hittat ett bra sätt att hantera mina skov och därför känns det inte nödvändigt att 'förebygga' med cortison i urinröret.

Det har ju hänt ett antal gånger tidigare att jag avstått behandling för att jag känt mig så bra och sedan fått ångra mig grymt några dagar senare när skovet slagit till - men än så länge är jag fortfarande OK. Inte helt bra - men OK.

Dvs sitter lite irritation och skaver och jag tvingas till lite för täta toabesök - men ingen smärta. Hanterbart - och inget att gnälla över!!


Jag fick ett mail för en tid sedan från en kvinna som berättade att läkaren vid cystoskopi hade sett att det fanns 'klumpar' av cortison som satt på väggarna i urinblåsan - rester efter dom sonderingar hon fått.

'Måste bort' - påstod läkaren och började försöka pilla bort dom med en tång!!  Låter inte så skönt.....

Jag tog upp detta med min läkare och hon sa att det inte är ovanligt att det blir sådana här klumpar - men enligt henne är dom helt ofarliga. Och om man ändå vill ta bort dom rekommenderar hon att dom försöker skölja bort dom istället.

Själv hade hon ett knep för att undvika att det blir klumpar: hon blandar ALLTID cortisonet med xylocain-gel innan hon lägger in det i urinröret.

Jag undrar om någon annan har haft denna erfarenhet??


I går genomgick jag en datortomografi över njurar och binjurar. En del i den kontroll som min läkare tyckte vi skulle göra för att se om min kropp reagerat negativt på den cortison jag numera äter med jämna mellanrum. Vid denna röntgen sprutar dom in kontrast i blodet - och det känns under en halv minut som om kroppen ska brinna upp inifrån. I övrigt ligger man bara på en brits och åker fram och tillbaka i ett stort hjul och får hålla andan med jämna mellanrum.

Blodproverna (dom fem rören) som dom tog för några veckor sedan visade alla på bra värden. Jag låg nästan mitt emellan gränsvärdena överallt och är med andra ord frisk!!!

Det är bara mitt 4 cm långa urinrör som inte har förstått det utan lever sitt eget liv.


Datortomografin ägde rum på Odenplans Läkarhus tidigt på morgonen. Jag var klar innan klockan hunnit bli nio. Det var en underbart vacker morgon med klarblå himmel och det var nästan så jag blev lite sorgsen över att åka tillbaka till Rättvik.

Stockholm på sommaren är en underbar stad.

När solen skiner.

Idag spöregnar det igen.........


Rättvik - here I come!!!!

ANNONS
Av Birgitta - 23 juni 2012 08:02

Ska man börja med det som varit bra - eller det som varit dåligt?

Vi tar det bra först!

Midsommarafton blev en helt underbar svensk sommardag. Det är länge sedan man slapp stå och huttra av köld under majstångsresningen (om man ens gick dit) och kunde sitta ute i linne till klockan  nio på kvällen.

Vi besökte Jöns Andersgården här i Rättvik vid deras majstångsresning. Den ligger så vackert med utsikt över Siljan och vi fick riktigt gammal hederlig svensk tradition i oss. Ett halvtaskigt tal också - visserligen - men det förträngde jag snabbt.

Vi såg hur alla moln blåste bort emot Mora - men där vi var strålade solen hela dagen.


Nu tar vi det dåliga!

Det är inte ofta jag brukar tycka synd om mig själv. Jag kan bli ledsen, förbannad, irriterad, uppgiven, desperat osv, men jag brukar inte ägna mig åt självömkan.

Men i natt tyckte jag faktiskt synd om mig.

Smärtan sjönk undan - som genom ett trollslag - sent i går kväll. Så jag har inte haft ont i natt.

Däremot inträdde det tillstånd som - på nätterna - kan vara lika jobbigt som smärta. Att hela tiden känna sitt urinrör går att hantera på dagtid, men på natten är det omöjligt. Det går helt enkelt inte att somna om det känns som att du är toanödig - fast du vet att du inte kan vara det. Man fyller ju liksom inte på någon vätska under natten.

Och så har det varit i natt. Hela natten!!!

Man tömmer ur sig dom stackars ynka droppar som finns i blåsan. Tror att nu är det över. Kryper i säng och försöker somna. Efter fem minuter sätter det igång och irritera igen. Man försöker härda ut, snurrar som en iller i sängen för att hitta någon ställning där man inte känner sitt urinrör, men efter ytterligare 20 minuter ger man upp, går på toa, tömmer ur sig några ynka droppar till. Det känns bra i fem minuter - och sedan sätter det igång igen.

I natt har jag för första gången allvarligt funderat på om det är dags att be min läkare om sömntabletter. Det är ytterligare en gräns att passera för mig - i så fall.

Jag har ju inte sovit en hel natt på 17 år nu - så jag är van vid nattliga toabesök. Men normalfallet är ju mellan två till fyra toabesök/natt, och det har jag lärt mig leva med. Men två nätter efter varann med mer än tio!!

Skit, skit, skit!!!!!!!

Min förhoppning nu är att det här var det sista rycket i skovet - kanske får jag några bra dagar nu.


Slut med gnäll!!

Här kommer en midsommaraftonsbild:




 

ANNONS
Av Birgitta - 22 juni 2012 07:07

Jag hoppas jag fixar att vara med och leka lite idag.

Den där uretritkänningen jag skrev om i går morse kom och gick under hela gårdagen. Under några timmar kunde det vara lugnt - men sedan satte de fart igen, oftast i samband med ett toabesök. (Förstår inte riktigt varför det blir på det viset....)

Framåt kvällen lugnade det inte ner sig alls längre och natten till idag har varit riktigt vidrig. Jag har nog varit uppe på toa en gång i halvtimmen - hela natten. Av ren smärta i urinröret. Är just nu smått desperat.


Jag råkade knysta för M redan i går förmiddags att det var ett skov på gång och han sa åt mig att ta en Betapred-dos direkt - att mota Olle i grind så fort som möjligt. Men jag är så feg. Vill helst klara mig utan. När jag kröp i säng tog jag dock en laddnig - ändå har natten varit  så eländig. Dags för dos nummer två nu på morgonen.


Det är så himla trist att ha så här ont, både rent generellt men framförallt när småflickorna är här och vill leka. Det går liksom inte att springa runt som en tätting med ett smärtande urinrör.


Skit är vad det är!!


Men - det är bara att bita ihop, fixa lite björkris, hissa flaggan, köpa hem sillen - och 'fira' att det vänder mot mörkret igen.

(ni märker vilket humör jag är på idag....)




Av Birgitta - 21 juni 2012 07:22

Tänk att - klockan sju på morgonen - kunna öppna en dörr i köket, ta den första koppen kaffe och kliva rakt ut på ett litet trädäck. Det är fortfarande kyligt i luften men solen värmer där den strålar från en klar blå himmel - det är alldeles vindstilla och det enda som hörs är en kakafoni av fågelröster.

Så har jag det idag!!

Underbart!

Att uretriten stör mig idag försöker jag förtränga - den ska inte få dra ner mitt morgonhumör.


Lite tomt blev det när Polly var återbördad till sin riktiga matte & husse - men vi har fått rapporter om att den stackars lilla vovven varit magsjuk en natt - så jag måste erkänna jag är glad att jag slapp det bekymret.


Jag måste dela med mig av ett tips jag fått -  som faktiskt verkar fungera - och som inte har med uretrit att göra.

En av sommarens plågor är ju myggen. Vi brukar vara hyfsat förskonade på dagtid, men framåt kvällen kommer ju dom små illbattingarna fram och surrar. Jag har försökt med olika varianter av ''myggljus' - däremot har jag ännu inte köpt någon sån där elektronisk/elektrisk historia - har väl varit för snål....

Men - i år fick jag tips om att myggen inte gillar pepparmynta, så jag köpte en planta - ser ut som vilken kryddväxt som helst - och ställde i en kruka på altandäcket. Och jag har knappt sett till en mygga hittills i år.

Jag vet inte om det bara är så att dom inte kommit igång i år än - men i princip myggfritt har vi det i alla fall.

Skulle vara kul höra om någon annan har samma erfarenhet - eller något annat bra tips.


Just nu gör vi oss i ordning för en tidig golfrunda - självklart i detta underbara väder, i eftermiddag kommer barn och barnbarn och sedan blir det midsommar för hela slanten - vi befinner oss ju i hjärtat av Dalarna där varenda by har sitt eget firande. Det håller på i flera veckor......



Av Birgitta - 18 juni 2012 07:25

Dagens glädje nr 1: har bara varit uppe EN enda gång i natt - och har inga känningar av min uretrit. Härligt!!


Dagens glädje nr 2: SOL!!!! Äntligen en morgon med absolut klarblå himmel. Har suttit ute och ätit min morgonyoghurt. Kan inte komma ihåg när jag kunde det senast. Det har bara regnat och varit kallt hur länge som helst nu. Tyvärr är det nog bara en mellandag -- sedan börjar höstvädret igen......


Dagens sorg: Idag kör vi ner till Sthlm med Polly. Hennes ägare kommer hem och vårt lån av henne är över för denna gång. Jag kommer att sakna henne. Hon är så himla kelig och mysig.

Min enda tröst är att hon ju finns inom familjen och jag kommer nog att få 'låna' henne fler gånger.


 

Av Birgitta - 16 juni 2012 06:53

Jag har aldrig haft hund, har aldrig ens tagit hand om hund tidigare,. Mina hundkontakter hittills har handlat om att någon enstaka gång låna någon annans hund för en liten  promenad.

Men nu har jag blivit mer eller mindre kär i det lilla yrväder som bor hos oss denna vecka. Polly är faktiskt (såklart) världens sötaste lilla mops. Helt underbar. Utom när hon bits i tårna.....

Trodde aldrig att jag skulle bli så förtjust i henne.

Kan nästan på allvar fundera på att skaffa en egen - men där kommer nog M att säga STOPP!!!


En klart bidragande orsak till min kärlek är hennes uppenbara förtjusning över att vara med på golfbanan. Jag vet - jag är inte klok - men faktum är att hon verkar tycka det är urkul att springa bredvid golfvagnen, sätter sig ner och väntar medan jag slår ett slag - sedan skuttar hon glatt vidare. Hon orkar en halv runda, dvs nio hål, sedan är hon nöjd.

Jag har inte testat det där med att sätta henne i cykelkorg än. Jag visade min idé för Pollys ägare och dom tittade på mig som om jag var fullständigt galen, så kanske var idén inte så bra. 


Jag fick slut på det dumma uretrit-skovet till slut, men det krävdes två doser Betapred. Tog dom för tre dagar sedan och har nu haft två helt symptomfria dagar. Så skönt!!


När vi hade den lilla uretrit-träffen pratade vi en del om kostens betydelse för hur vi mår - eller hur sjuka vi blir. 

Det finns ju vissa maträtter som jag vet triggar igång min uretrit. Men även om jag undviker dom så får jag mina skov med hyfsad regelbundenhet ändå - så det räcker inte bara att låta bli rökt & rått kött.

Nu har jag dessutom i princip inte ätit socker, vetemjöl, potatis, ris eller pasta på flera månader - och ändå kommer skoven med samma periodicitet som tidigare. Jag har blivit av med fyra kilo - och det känns bra - men den mer eller mindre kolhydratfria kosten har inte gjort någon skillnad vad gäller uretriten. Inte för mig i alla fall.

Jag lär nog få fortsätta förlita mig på en och annan dos Betapred för att hålla uretriten borta.


Kan inte låta bli ge er ytterligare en bild på Polly.....

 

Av Birgitta - 13 juni 2012 06:14

Jag tog ut glädjen i förskott - skovet var inte alls över, det bara tog en halvpaus. Igår morse var jag dålig igen. Det har varit ett konstigt skov den här gången. Inte konstanta plågor utan det har kommit och gått. Stunder av smärtfrihet varvat med stunder av ordentlig smärta. Inga kramper - tack och lov - men jobbiga trängningar. Eller snarare behov av att gå på toa p g a smärta. Tänk att man kan känna sådan skillnad på olika anledningar att uppsöka hemlighuset.


Just nu känns det dock helt OK, troligen beroende på den Betapred jag tog innan jag kröp i säng i går kväll. Det var helt enkelt nödvändigt.


Jag är ingen tävlingsmänniska när det gäller golf, blir så fruktansvärt nervös när det 'blir på allvar' och spelar extra dåligt. Jag har bekanta som fungerar precis tvärtom - tävling sporrar dom så dom skärper sig och spelar extra bra.

Och varje golfklubb brukar ha gedigna tävlingsprogram som man uppmanas att ställa upp i. Spela pargolf där man slår vartannat slag kan vara rätt kul, men matchspel - där man möter en person och det gäller att vinna så många hål som möjligt, dvs få i bollen på minst antal slag - är något som jag under min 15-åriga golfkarriär aldrig har ägnat mig åt. Har helt enkelt inte vågat.

Men i år - efter tjat från golfbekanta - ställde jag upp i matchspels-serien. Man kan ju inte mer än förlora första matchen - och sedan är det ju över....

Igår var det dags för första matchen. Jag hade blivit lottad att spela mot en kvinna i min ålder -- med lite högre handicap än mig, vilket betyder att hon på fem hål hade ett slag mer än mig på sig för att få i bollen.

En fantastiskt trevlig kvinna, bl a äter även hon Arcoxia - sedan fyra år - så vi hade en del att prata om, förutom golfspelet.

Och - kors i taket - jag vann!!!

Det var väldigt jämnt - vi turades om att vinna hål hela tiden - så det var först efter 17:e hålet som det blev klart. Då hade jag vunnit två hål mer än hon - och det var bara ett hål kvar att spela.

Och jag måste säga att det faktiskt var fantastiskt roligt. Nu ska jag möta någon annan som vunnit sin första match. Men det blir inte förrän efter midsommar.


Att ta hand om en fyra-månaders valp är ju nästan ett heltids jobb!! Just nu ligger hon i mitt knä och sover - med huvudet på min ena arm så jag kör just nu pekfingersvalsen på tangentbordet. De två första nätterna hade vi hennes korg ute i hallen och då kom hon och väckte mig nästan en gång i timmen hela natten. Hon somnade om så fort jag lagt tillbaka henne i korgen, men det blev ett förfärligt springande. Dessutom mina täta toabesök....

Nu i natt ställde jag hennes korg nedanför mitt huvud - och då sov hon mycket lugnare. Men 5:40 tyckte hon det var dags att gå upp - och gå ut....

Det är himla behändigt här - det är bara att öppna dörren så kan hon springa ut på gräsmattan. Och jag efter med en liten spade och plockar upp dom små korvarna. Kastar ut dom i urskogen utanför stängslet. 

Hon vägrade somna om efter detta morgonäventyr - så jag gav upp, fixade mitt kaffe och satte mig här vid PC;n - och då passar det minsann bra att ligga i mitt knä - och sova. Ja, ja - det får man väl ta.... 


Här kommer dagens bilder - Polly med favoritleksaken:

   


Av Birgitta - 9 juni 2012 19:20

Nu verkar det värsta vara över för denna gång.

Det blev två jobbiga nätter, en jobbig dag och en dos Betapred.

Blir det inte värre än så här så är det helt OK.   I alla fall om man betänker hur illa det har varit tidigare. Allt är ju relativt.


Idag har mopsen anlänt. Jag som aldrig haft hund - bara katt - ska nu tillsammans med M ansvara för detta lilla yrväder i en vecka medan ägarna roar sig i New York. Det ska bli intressant se hur det går. Har redan upptäckt att mopsen gillar att äta jord (!!!), mossa (!!!) och att gnaga på stenar.

Jag kommer att vara livrädd för att den får i sig nåt som den inte borde få i sig.......


Men söt är den:


 

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se