Alla inlägg under oktober 2013

Av Birgitta - 31 oktober 2013 08:30

Vaknar klockan sju till en fantastisk morgon.

Absolut klarblå himmel utanför fönstret!

Absolut inga som helst känningar av min uretrit!

Det är tionde dagen nu sedan förra skovet!!

Jubel!!

Oktober artar sig till en betydligt trevligare månad än september.

Dessutom har vi en golfrunda framför oss - på en bana vi aldrig spelat förut (Quinta do Peru) som lär vara väldigt vacker -  tillsammans med nyfunna vänner från Schweiz.


Idag är livet bra!!!

Av Birgitta - 29 oktober 2013 08:48

Nu har jag hållit mig borta från bloggen i prick en vecka. Har helt enkelt inte haft tid - och egentligen inget att skriva om heller. I alla fall inget som handlar om uretrit.

Våra vänner hade verkligen otur med vädret när dom var här. Fyra dagar dagar med nästan konstant mulet och med spöregn dom två sista dagarna.

Så fort dom rest sken solen igen.....


Det enda soliga - i min värld - var att när väl skovet lagt sig på måndagkvällen så höll det sig helt borta - och gör så fortfarande. Det är nästan lite 'kors i taket' vad bra jag mår......   En hel vecka nu utan minsta antydan till uretrit.   Visst är det märkligt hur olika man kan må från en dag till en annan.

Ena dagen smärta, kramper, trängningar - nästa dag inget av detta. Jag som när jag är dålig - och ibland däremellan också för den delen - behöver gå på toa en gång i timmen eller oftare - har nu inte tänkt ordet toalett på fem timmar ibland!!!


Man ska inte ropa hej - jag vet - men man kan väl få vara glad???


Hoppas detta välsignade tillstånd varar riktigt länge.  Idag kommer nästa besök - och på fredag ett annat. Vill vara frisk länge nu!!!


Av Birgitta - 22 oktober 2013 09:36

Jag stod över gårdagens utflykt!!  Målet var några av dom slott som finns uppe i Sintra plus ett besök på Cabo de Roca - euoropeiska fastlandets västligaste punkt. Jag tror att jag haft bilder från alla dom ställena här i bloggen tidigare. Vi hade hyrt en stor bil med chaufför så att vi kunde åka tillsammans - men som sagt - min kropp var inte i form för att vare sig åka bil eller vandra i slott och på klippor.

Jag höll mig i stillhet här hemma och tog mina cortisonpiller. Satt och grät en skvätt när det gjorde som ondast och tyckte lite synd om mig själv för att jag ska behöva ha så ont så ofta.

Men framåt kvällen släppte det och jag kunde följa med hela gänget ner till en liten fiskerestaurang i cenrala, gamla Cascais och nu idag känns det ingenting i kroppen.

Så nu är jag glad igen.

Dagens utflykt går till Ericeira, en plats ca 45 minuter norr om Cascais, ute vid kusten, och som är känd bland surfare för sina häftiga vågor. På eftermiddagen ska vi besöka en vingård som heter Quinta da Sant'Ana och få en vinprovning. 


Som sagt - det går för det mesta ingen nöd på mig......

Av Birgitta - 21 oktober 2013 06:49

Igår sprack det!! Det räckte inte med Nurofen längre för att stoppa ett uretritskov så nu är det Betapred som gäller igen. Men det hann ju gå 14 dagar sedan förra omgången och det känns bra.

Däremot kom detta skov väldigt olämpligt. Vi har fem vänner från Sverige på besök och M har fixat ett gediget program med guidade turer både inne i själva Lissabon och upp till Sintra.

Och som jag mår just nu - även om det är bättre än i går kväll när kramperna rev i kroppen så jag knappt kunde röra mig - så vet jag inte om jag klarar att sätta mig i en bil och bli körd runt utan att veta var nästa toalett finns, med smärtor som gör mig på dåligt humör och dessutom tillsammans med vänner som inte har en aning om mina problem. En sanning med viss modifikation - hälften vet och den andra hälften vet inget - och jag känner inte för att dra hela min story igen.


I går kväll längtade jag verkligen efter ett dundermedel mot kramper. Hela dagen var smärtfylld, men dom riktigt hemska kramperna kom just när vi hämtat alla på flygplatsen och jag skulle börja fixa lite kvällsmat åt oss. Inte kul när man knappt kan stå upp  - och dessutom inte vill visa hur ont man har.  Fick också ytterligare ett tydligt exempel på vad denna uretrit innebär vad gäller besök på toa. Jag behövde gå fem gånger under kvällen - ingen av de andra gick en enda gång.....   Sådan var även jag i en forntid.....


Apropå kramper så har jag en fundering, eller snarare fråga. Mina urinrörskramper har blivit värre de senaste månaderna, samtidigt händer det allt oftare att mina tår och fingrar krampar. Hände exempelvis igår med ringfingret på ena handen och långfingret på den andra. Helt plötsligt spretar dom helt okontrollerat - och självklart gör det ont.....

Så min fråga är: varför krampar fingrar, tår, urinrör?? Har jag någon brist?? Någon mineral eller annat ämne som jag bör tillföra?

Jag har försökt googla lite men inte blivit klokare. Kanske någon som vet????


Av Birgitta - 19 oktober 2013 08:51

Jag fortsätter med mina Nurofen (Ipren)-kurer. Tog en omgång igår. Och uretriten håller sig hyfsat lugn. Jag känner den - men på en klart uthärdlig nivå. Självklart skulle jag önska att den var helt och hållet borta - och det skulle troligen Betapreden fixa, i alla fall för några dagar - men visst måste det väl vara bättre att äta lite Nurofen än att äta Betapred??

På min smärtskala 1 - 10 håller jag mig nu på en etta eller tvåa. Och det går att leva och fungera med.


Jag har funderat på varför Ibuprofenet - som är den verkande substansen i Nurofen och Ipren - lyckas hålla uretriten dämpad när riktigt starka värktabletter inte lyckades med det. Den enda orsak jag kan se är att när jag testade Tradolan och Citodon osv då åt jag INTE Arcoxia!!

Kanske är det så att med Arcoxia i botten så räcker det med Ibuprofenets antinflammatoriska effekt för att hålla uretriten lugn?


Jag har inte pratat med min läkare om detta ännu, ska träffa henne när jag reser hem till Sverige om en månad. Hon uppmanar mig att ta två brus-Alvedon när jag blir dålig - men det har inte alls samma effekt som denna Ibuprofen.


I morgon kommer ett helt gäng av vänner från Sverige för att hälsa på oss. En ska bo hos oss - dom andra på ett litet hotell i närheten. Ska bli kul, men dom har verkligen otur med vädret. Vi har haft fint hela veckan, men nu är prognosen regn, regn, regn - tills dagen efter att dom åker hem. Då kommer solen tillbaka. Är inte det typiskt?!!

Igår gjorde vi i alla fall lite research på ställen dit vi skulle kunna ta våra vänner och hittade ett märkligt ställe uppe i Sintrabergen. Ett väldigt utsmyckat litet palats med en fantastisk utsikt. Men troligen helt insvept i dimma när regnmolnen lägger sig över bergen.......

   

Av Birgitta - 17 oktober 2013 08:45

Nu har dotter och barnbarn varit här och hälsat på - och det var fantastiskt roligt. Vi hade dessutom sådan tur med vädret att vi fick en strålande dag nere på stranden där dom kunde gräva i sanden och t o m bada i havet.

Extra roligt var det för min kropp var rätt OK så jag klarade av att hänga med i deras tempo, för det är ju full fart hela tiden. Inte en lugn stund. Inte en chans att sitta ner vid datorn i lugn och ro och skriva lite i bloggen....


Men min kropp har förvånat mig lite den senaste veckan.


Jag har ju berättat om hur ett skov vanligen börjar - med en molvärk i underlivet (eldklotet) som kan vara av varierande styrka.

För länge sedan försökte jag möta denna molvärk med vanliga värktabletter och senare med starka värktabletter. Tradolan och Citodon är sådant som jag testat - utan att märka någon lindring. Eller också har jag väntat så länge med att ta dom att smärtan redan hunnit bli för stark.


Under september och början av oktober kom mina skov så tätt så jag började bli riktigt bekymrad - och ordentligt less på denna skit som invaderat min kropp.

Men nu tror jag att jag hittat en enkel lösning - om den  nu håller mer än en vecka.


Mitt förra elaka skov pågick den 4 och 5 oktober - då åt jag i vanlig ordning min Betapred-kur.

Var helt symptomfri i TRE dagar - sedan vaknade jag med den välbekanta molvärken igen. 

Dags för Betapred - igen??? Så snart!!!   

Aldrig i livet - tänkte jag - det måste finnas annat sätt att bli av med smärtan (förutom morfinpillren vi hittade här hemma - dom får bli mitt absolut sista alternativ).

Och nu testade jag en ny variant.

I skåpet här hemma hittade jag en ask NUROFEN 200 mg, som innehåller Ibuprofen och antagligen är samma sak som IPREN 200 mg.  Så jag tog två kapslar, har jag aldrig gjort förr, brukar bara ta en. Efter ca en timme sjönk faktiskt smärtan undan. Inte helt - men tillräckligt för att jag skulle kunna fungera normalt.   

På eftermiddagen kröp smärtan fram igen - så jag tog två  nya kapslar.

Och så har jag hållit på nu i snart en vecka. Alla dagar - utom idag faktiskt (kors i taket) - har det molande eldklotet på en nivå 3/4 suttit i underlivet när jag vaknar, och jag har lyckats dämpa det med två kapslar NUROFEN. Ibland har jag fått ta kapslarna flera gånger om dagen, ibland bara på morgonen.

Och - det bästa av allt - inga kramper, inga trängningar (mer än mina normala toabesök varannan timme).


Så här sitter jag och är lite förundrad!! Har jag hittat ett nytt sätt att stoppa mina skov??  Eller har dessa eldklot inte varit föraningar om riktiga skov utan något annat??    Hur länge kan man äta två kapslar NUROFEN utan att kroppen tar stryk? Förmodligen längre än alla andra piller jag stoppar i mig.


Nu ska det bli intressant  - i alla fall för mig    - att se hur länge det dröjer innan ett 'riktigt' skov dyker upp.


Idag ska jag njuta av en promenad på golfbanan tillsammans med nyfunna vänner härnere - i morgon kommer regnet och det ser ut att stanna hela nästa vecka så då blir det ingen golf.......



Av Birgitta - 9 oktober 2013 07:46

Idag är jag lite ledsen igen. Vaknar med mitt brinnande eldklot - och det är bara TRE dagar sedan jag avslutade förra Betapred-omgången. Inte bra!  Undrar om jag ätit något olämpligt som triggar igång smärtan så snart igen?


Extra ledsen eftersom jag idag ska påbörja en ny aktivitiet här nere, och att göra det med en smärtande kropp blir mindre kul.

Jag är ju en rastlös själ och hur mycket jag än älskar mina golfrundor måste jag göra något annat också så jag har anmält mig att jobba som volontär på Svenska Skolan - en halv dag i veckan. Och idag ska jag dit för första gången för att träffa dom.  Hade väldigt gärna sluppit ha ont just precis idag......


Men  igår hade jag inte ont och då passade vi på att göra en liten utflykt i det vackra vädret. Från vårt köksfönster ser vi bort mot Sintra - en liten bergskedja nordväst om Lissabon - och högst upp på en liten topp ser man någon form av byggnad som jag har varit nyfiken på. Det visade sig vara ett gammalt kapell - eller kloster - som först byggdes på  1200-talet. Den nuvarande byggnaden är från 1700-talet. Ser ganska trist ut från utsidan men på insidan lär där finnas vackra målningar. Ganska ofta ser vi tjocka molm över Sintra och då kan jag tänka mig att det är riktigt blött och kallt däruppe, men igår var det helt underbart med en strålande utsikt ner mot Guincho-stranden som är ett populärt surfställe.

   

Av Birgitta - 6 oktober 2013 07:05

Jag vandrade verkligen med lätta steg ner till marknaden igår och försåg mig med frukt och nya rosor.

Sedan kom verkligheten ikapp mig igen och min glädje över EN dags elände försvann. Det blev TVÅ dagar av elände - dock på en mycket lägre nivå än under de tre hemska skoven under september. Nu är det nästan över.... 


Men jag lärde mig igår att låta bli att gå på toa bara för att det smärtar  - men inte tränger. 

Ni får ursäkta allt tjat om golfrundor, men dom har ju blivit lite av mina måttstockar.

Klarar jag en halv eller hel runda utan toabesök?? (en runda tar mellan fyra och fem timmar)

Måste jag sätta mig i alla buskar jag passerar?  

Kan jag gå eller måste jag åka bil?

Osv.

Jag har ofta märkt att dom gånger jag har ont - men egentligen inte är toanödig men ändå går - för säkerhets skull - när jag passerar en toalett - så förvärras allt.  Det kan trigga igång kramperna som gör att det gör mycket ondare, och jag får svårare att gå, än innan toabesöket.

Det hände t ex i förrgår när vi spelade med våra svenska golfvänner från Rättvik på en bana här nere söder om Lissabon.  Jag vaknade ju med smärtan, grundade med 12 Betapred, hade hemska trängningar under bilresan till golfbanan så trots att det - med hemska bilköer (vilket är ganska stressande när man dålig) - bara tog 1½ timme var vi tvugna stanna på en bensinmack halvvägs, och när vi väl började spela satt smärtan i urinröret - men trängningarna var över.

Smärtan var dock inte värre än att jag kunde gå - och efter nio hål, dvs ca 2 timmar, passade jag på att gå på toa trots att jag inte var toanödig. Ingen bra idé. Detta toabesök triggade gång kramperna så resten av rundan, dvs 2 timmar blev rena självplågarrundan.  Men jag är ju envis som en gris så jag traskade på, men med väldigt långsamma steg. Jag tror inte att våra vänner märkte något, men M såg ju vad som hänt.


Nåväl - igår var det dags för en ny golfrunda, på en ny bana, med nya vänner som vi aldrig träffat tidigare. Jättekul och jag såg verkligen fram emot denna runda - framförallt i går morse när jag satt här och skrev om hur bra jag mådde. Men detta trevliga tillstånd försvann alltså efter marknadsbesöket - och resten av dagen blev en smärtdag - men inte så kraftig. Klart uthärdlig, men mindre trevlig än när jag är helt smärtfri. Jag hade inga problem att gå eller röra mig - men jag hade hela tiden ont i urinblåsan/urinröret. Dock - inga trängningar!!


Och igår hoppade jag över toabesöket efter halva rundan - och upptäckte att jag kunde vandra hela tiden utan att behöva besöka en toalett - eller buske - och utan att få dessa hemska kramper.


Lärdom: i fortsättningen ska jag försöka låta bli att besöka en toalett - om det verkligen inte behövs.


Det är ju märkligt det här hur ett skov kan innehålla så olika komponenter. När det är trängningar då är det verkligen trängningar. Det finns inte en chans att låta bli att gå på toa en gång i halvtimmen  fast man vet att det inte kan finnas mer än några droppar i blåsan. Dom dropparna MÅSTE UT! NU!! Det tillståndet kan sitta i i några timmar.  Sedan kan trängningarna släppa och kvar är smärtan - och ibland förstärkt med kramper - som alltså kan framkallas av onödiga toabesök......


Viket liv man har..... Men - det kunde ju vara värre......


Idag blir det i alla fall ingen golfrunda. Lissabon Maraton går av stapeln idag och starten är inte långt från där vi bor här ute i Cascais och sedan springer dom kustvägen in till Lissabon. Vi tänkte gå och kika på spektaklet. Vädret ska bli strålande!!  23 grader, klarblå himmel och svag vind. Underbart!!



Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

251 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards