Alla inlägg under maj 2010

Av Birgitta - 31 maj 2010 08:35

Jag vill inte vara en svid - och gnällkärring, men just nu har jag så attans ont så jag sitter här och smågnäller - och tycker lite, lite synd om mig själv.....


Ändå har natten varit ganska bra, bara varit vaken tre gånger.  Och då känns det extra jobbigt att vakna med denna smärta.


Jag har just petat i mig en Tradolan och hoppas att den snart hjälper för jag känner hur jag sitter och spänner hela kroppen för att försöka hantera smärtan - fast jag vet att det troligen får helt motsatt effekt.

Jag brukar ju så kaxigt skriva om hur jag försöker slappna av och tänka på något roligt... Just nu är jag inte lika kaxig. Just nu är jag bara ynklig!


Nej - nu måste jag sluta gnälla!! Solen strålar från en absolut klarblå himmel, jag sitter utanför Rättvik mitt i skogen och det enda som hörs är fåglarna.  Jag kunde ha det mycket, mycket värre.  Den här dagen få bli en dag i stillhet.

Av Birgitta - 30 maj 2010 08:33

Tradolanet gjorde nytta mot smärtan igår - men hela dagen blev ett evigt springande på toaletten, och i natt har jag varit uppe sex gånger....

Lite uppgiven är jag faktiskt - för nu sitter smärtan fastklistrad i underlivet igen.

Jag önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka och hoppa över den där choritzon jag åt i fredags kväll - om det nu är den som är skyldig till uretrit-utbrottet.


Det var så härligt skönt att inte ha ont någonstans - vill tillbaka till det stadiet.


Jag har legat nu på morgonen och rannsakat mitt ätande litegrann - något som jag faktiskt väldigt sällan gör - framförallt då med fokus på rökt mat.

En undran: hör Kalles Kaviar till 'rökt mat'? Bland det godaste jag vet på en picknick-macka är stekt ägg och Kalles Kaviar. Ska jag sluta äta det?

Nästa undran: Bacon?? Vad vore äggröra utan några baconskivor?? Tänk en tallrik med tre baconskivor, en sked äggröra och massor med frukt: olika meloner, jordgubbar. Mums!!


Det kanske är dags för Birgitta att ta det där med att avstå från rökt mat på allvar??


Igår hade väderprognoserna hotat med regnväder hela dagen men frånsett några droppar mitt på dagen hade vi riktigt skönt väder - och hann göra ett ordentligt dagsverke: vi har en liten uteplats som är täckt med vanliga betongplattor och varje vår får vi börja med att rensa bort en massa ogräs som kryper upp mellan plattorna.

Men jag hade lite fiberduk över efter att ha fixat med mitt lilla grönsaksland så jag fick den briljanta (!!??) ideén att lägga den under plattorna.  Det handlar om 7 * 9 plattor, dvs 63 stycken. Och dom är TUNGA. Men - vi fixade det.  Som tur är är min min rygg stark - till skillnad från M´s - så jag bar och han fixade kanter och krattade ner stenmjöl mellan stenarna när dom låg på plats igen.

Det blev riktigt prydligt!  Tyvärr kan jag inte lägga ut en bild för jag har glömt min kabel i Sbg....

Av Birgitta - 29 maj 2010 07:15

Jag är nog det mest korkade som går i ett par skor......


Efter alla mina år med denna vidriga uretrit så kom jag ju på i vintras att jag nog ska undvika att äta rökt kött eftersom det troligen förvärrar mina symptom. Och jag har varit ganska duktig. Ända tills igår då jag - min jubelidiot - smäller i mig en hel grillad choritzo. Tillsammans med grillade grönsaker (framförallt paprika & lök) samt en sallad.  Och visst är choritzon en rökt korv???

Gott, gott var det - men nu sitter jag här med eldkotet  brännande i underlivet igen.

Och undrar vad jag har i huvudet!!!!


Jag har ju mått så bra i drygt en vecka nu. Den lilla molvärk som jag kände i går morse försvann ganska snabbt - utan hjälp av tabletter - och sedan flög jag fram på smärtfria vingar hela dagen. Bl a har jag nu äntligen fått mitt lilla grönsaksland på plats, pallkragarna är fyllda med jord och frön är sådda.


Min strategi för att försöka bli av med smärtan nu är dels att jag tagit en Tradolan dels har jag börjat stjälpa i mig massor med vatten för att se om jag kan skölja bort resterna av det rökta som stör min urinblåsa.


Vill inte in i ett dåligt skov igen. Har fått smak för att vara frisk!!!



Av Birgitta - 28 maj 2010 08:01

Den lilla, lilla molvärken som jag vaknade med  går morse försvann framåt förmiddagen och sedan mådde jag som en prins (prinsessa??) hela långa dagen!!


Men jag börjar märka hur fokuserad man är på sin sjukdom - även när den slumrar en stund. Man kanske blir det när man gått länge framförallt med smärta.


Under mina dåliga dagar då GÅR det inte att tänka bort smärta, kramper och trängningar - då lägger jag extremt mycket energi på att bara orka leva med eländet.

Nu har jag märkt - dessa sista dagar som varit så bra - att jag har svårt att låta bli tänka på urtriten - trots att den inte känns. Jag lägger liksom energi på den i onödan. Det är som att jag måste känna efter hela tiden, få bekräftat att det faktiskt inte gör ont idag.

Jag undrar hur länge man måste vara frisk innan det energislöseriet försvinner?


Nu kanske det inte blir något större problem just idag för i natt har det börjat vara som vanligt igen, dvs tre toabesök minst och idag sitter en lite kraftigare molvärk och irriterar mig. Men - hoppet är det sista som dör, sägs det - så jag hoppas att det blir som igår, dvs molvärken försvinner så småningom och så blir även denna dag fantastisk.

Av Birgitta - 27 maj 2010 06:43

Sådärja - då är jag igång med en Gepan-behandling.

Igår fick jag veta varför det inte ingår i högkostnadsskyddet och inte finns i FASS: det anses inte vara ett läkemedel utan mer ett mekaniskt hjälpmedel!!  I alla fall av dom som bestämmer. Om det lindrar smärta och inflammation så tror jag nog att jag skulle vilja kalla det ett läkemedel.


Däremot tog jag inte reda på mer exakt vad det är för verkande ämne i medlet - ska forska lite mer kring det, av ren nyfikenhet.


Nåväl - helt smärtfritt var det i alla fall. Sköterskan Ewa hos min läkare tog hand om mig, satte i en liten kateter (efter att ha bedövat lite), sprutade in 20 ml av detta ämne och sedan fick jag ligga där ensam i rummet med en filt över mig i 30 minuter. Eftersom tiden går extremt sakta när inget händer så hade jag min lilla telefon med, satte på radion, stoppade in båda hörsnäckorna och låg och lyssnade på Radio Sthlm samtidigt som jag småslumrade. Helt OK!!


Egentligen hade det varit optimalt att påbörja behandlingen t ex för en vecka sedan när jag var verkligen dålig och inte nu jag är inne i en bra period. Även om jag vet att mina riktigt bra perioder aldrig har varat längre än 5 - 6 dagar de senaste 15 åren.

Fast - det jag kan mäta nu är ju om det kanske dröjer längre innan jag blir dålig igen. Eller om nästa dåliga period blir på en lindrigare nivå.

Tyvärr är jag lite orolig att den redan har börjat - denna sista natt har varit lite sämre än förra natten. Har varit uppe tre ggr i natt - förra natten var jag inte uppe en enda gång!!!  Och dessutom sitter lite, lite molvärk och stör i blåsan just nu. Måtte det inte vara Gepanet som framkallat det bara!!!!


Jag måste erkänna att jag undrar om jag gjort rätt!  Men min önskan att få känna mig bra under en längre period är verkligen stor - så jag måste pröva de möjligheter som finns.


Av Birgitta - 26 maj 2010 08:30

Idag är dagen då det ska ske - min första Gepan-behandling!


Men jag måste erkänna att min motivation - både vad gäller själva behandlingen + att det kostar 800 kr/gång - är ganska låg just idag för jag fortsätter att må oförskämt bra.

Jag har kollat min statistik och inte sedan februari har jag haft så här många dagar i rad när jag varit fri från de värsta uretritsymptomen. Hela mars, april och första halvan av maj har varit riktigt jobbiga.


Av någon outgrundlig anledning så släppte kramper, smärtor, trängningar för några dagar sedan  och dom håller sig fortfarande borta. Men efter mina 15 år med denna uretrit så vet jag att förr eller senare så kommer det tillbaka - så det är nog lika bra att genomföra de planerade behandlingarna.


Det handlar om fyra behandlingar med en veckas mellanrum. Dom sprutar in medlet i urinblåsan - sedan måste jag ligga stilla med det kvar i blåsan i 30 minuter. Och sedan ska jag helst inte gå på toaletten på 2 timmar.

Jag antar att det inte gör ont... Borde inte göra ont eftersom urinröret/urinblåsan  inte smärtar idag.

Ska ta med mig en bra bok, eller ett Sudoko-korsord. Plus att jag kan lyssna på radion eller musik i min förträffliga lilla mobiltelefon.



Av Birgitta - 25 maj 2010 06:56

Sommaren har försvunnit. Det är kallt och grått. Riktigt trist.


Men - kroppen mår desto bättre. Hela gårdagen var som en solskenshistoria. Absolut inga som helst uretritproblem på hela dagen. Kunde röra mig obehindrat och glömde mellan varven bort att jag egentligen bär på en kronisk sjukdom.

Bara detta lilla - självklara - att inte hela tiden känna sitt urinrör, att inte hela tiden bara jobba på att försöka låta bli att gå på toaletten varje halvtimme. När uretriten slår till så kretsar tillvaron kring toaletter. Det snurrar hela tiden i huvudet: Var finns närmaste? Kan jag klara mig en kvart till? Nu måste jag! Aaaajjjjj!! Inte redan igen!! osv osv.....

Igår tänkte jag knappt ordet toalett. Helt andra - mer produktiva - tankar fick plats i huvudet.  Jätteskönt!


Natten har också varit OK - men tyvärr sitter den lilla molvärken rakt in i urinblåsan just nu. Inte urinröret - det är helt avslappnat och fint - men blåsan känns. Hoppas det släpper. Jag vill ha fler sköna uretritfria dagar!!!


I helgen gjorde jag något som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle göra.

Det första: jag satte på mig mitt livs första leggings!!!

Det andra: jag laddade ner Spotify - gratisversionen. Så nu kan jag lyssna på Totta Näslund, Katie Melua, Robbie Williams närhelst jag vill, samtidigt som jag jobbar vid min dator. Häftigt!!

Och idag - när jag ska vara barnvakt åt två-åringen (som har fått några prickar så hon inte kan vara på dagis) - kan vi lyssna på barnvisor via Spotify.

Hur klarade vi oss utan datorer och Internet??

Här kommer ett litet bildbevis:

  

Av Birgitta - 24 maj 2010 07:33

Efter gårdagens totala regnande och åskande så vaknar jag idag till en fullständigt klarblå himmel. Fast det är kallt, bara + 8 grader än så länge.

Men det spelar ingen roll - solen lyser och lyfter själen.


Något annat som hjälper till att lyfta själen och humöret är att min kropp för tredje dagen i rad är totalt smärtfri. T o m dom jobbiga trängningarna har gett sig av. Och det var längesedan sist.


Jag har sagt det förr - men kan inte låta bli att vara lite tjatig: när man länge gått med mer eller mindre konstanta smärtor, kramper, trängningar så är den lättnad man upplever när allt detta släpper så enorm. Går knappt att förklara. Man måste nästan ha upplevt det själv för att förstå. Det känns nästan som att man lyfter någon decimeter från marken och svävar fram.


Det finns egentligen bara en negativ sida av denna smärtfrihet: jag blir enormt rastlös.......  Vill göra så mycket hela tiden. Måste passa på innan det onda kommer och sätter sig igen och sänker både fart och ambitionsnivå.

Min man M tycker att jag måste lära mig att ta det lite lugnt även på mina smärtfria dagar men det är som att jag får myror i byxorna.


Fast - det är ett lindrigt och överkomligt problem - jag har hellre rastlösa myror i byxorna än kramper i urinröret .....

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

251 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards