Alla inlägg under november 2011

Av Birgitta - 30 november 2011 08:20

Det räckte inte med en dos Betapred i går. Jag måste hälla i mig en till nu på morgonen. Jag ligger farligt nära ett krampstadium just nu.

Om jag sitter alldeles stilla så gör det bara ont, men så fort jag rör mig så skär det till. Och jag vill verkligen inte bara sitta still. Blir galen om jag inte får fara omkring med full fart. Eller - galen kanske var att ta i, men jag mår helt klart bäst när jag kan vara i rörelse. Utan att urinröret krampar!!!


Att det ska vara så svårt - eller snarare ointressant - att hitta något ämne som kan få stopp på denna kroniska inflammation?  Ta bort den helt och hållet, så man slipper dessa återkommande anfall av smärta, trängningar, kramper. Anfall som begränsar tillvaron och som tar en förfärlig massa energi bara att stå ut med.......


När jag hade mitt fruktansvärda anfall tidigare i höstas så fick min läkare en idé att skriva ut Nitroglycerin åt mig, för att ta just när kramperna blir för kraftiga. Nitroglycerin tar man ju vid kärlkramp. Det vidgar blodkärlen och löser på så vis upp kärlkrampen (om jag har förstått det hela rätt). Hon hade väl en idé om att det kanske skulle ha samma effekt på ett krampande urinrör.

Tyvärr var just det medel hon skrivit ut indraget från Apoteket - och jag har inte fått något alternativ än. Just nu skulle jag faktiskt vilja testa om hennes tanke håller.

Men - i brist på  Nitroglycerin så tar jag en dos Betapred till.....  

Måste göra vad jag kan för att åtminstone lindra det som bränner och skär i min kropp just nu.


ANNONS
Av Birgitta - 29 november 2011 10:29

Har sagt det förr - livet är som en berg- och dalbana. Det går upp och det går ner.

Just nu är det faktiskt lite ner igen.  Inte så förfärligt illa, men tillräckligt för att störa humöret. Det svider och irriterar och jag vill verkligen inte hamna i ett uretrit-skov igen.

Jag vet att jag ska vara tacksam för de bra dagar jag just haft och att jag borde vara mer tålmodig och glad att det ändå trots allt 'bara' är uretrit jag drabbats av.

Men ibland tryter tålmodigheten och jag blir bara less på skiten......

Kanske bidrar också det trista vädret till missmodigheten.....


Får hitta på något kul att göra  innan jag hamnar helt under isen.


Nu har det gått fyra timmar sedan jag skrev ovanstående..... Och inte har det blivit bättre.  Snarare tvärtom. Just nu svider och värker det så jag vill inte röra mig.

Och något kul har jag inte kunnat hitta på heller.

Kanske dags för en lite cortison igen?


Jag känner inte riktigt igen mig. Så här hade jag det ju dagligen i många, många  år - när jag jobbade heltid. Inte tillät jag mig att bli en gnällkärring då. Men nu - nu känns det riktigt motigt.

Är det så att man biter ihop när man verkligen måste - men faller ihop när detta 'måste' saknas?


Jag har inget svar på den frågan - men nu måste jag få ett slut på mitt gnäll, och helst också ett slut på mitt uretrit-skov.

Nu traskar jag ut i köket och tar en dos Betapred. Och så håller jag tummarna att det ska hjälpa den här gången också.





ANNONS
Av Birgitta - 27 november 2011 07:53

Kors i taket!!

Ännu en natt med bara ett enda toabesök på hela natten!

Vad är det som händer?

Jag har kunnat räkna dessa nätter i ental under 15 år - och nu får jag flera stycken inom några veckor.

Inte illa för en sådan som mig.

Flygresan hem gick också bra - fyra timmar med två toabesök, det är helt OK.


Var hemma i lägenheten vid 19-tiden i går kväll och hann inte mer än snabbt gå igenom posthögen innan det var dags att sticka ut igen. Hade fått en efterlängtad paketavi, så jag gav mig av till mitt lilla lokala ICA ( som är vår paketutlämnare & post) bara för att få höra att paketet skickats tillbaka!!! Ohämtade paket skickas tillbaka efter 14 dagar!! Är inte det väldigt kort tid? Visst låg paketen längre förut på den gamla goda tiden när det verkligen var posten som skötte om posten?? Så besviken jag blev....


Nu är det i alla fall adventstid - den tid under vintern som jag gillar bäst. Jag får verkligen frossa i ljus och härlig musik.

Det sista vi gjorde innan vi kröp i säng i natt var att ta fram alla adventsljusstakar och adventsstjärnor - och nu på morgonen har jag tänt allihop. Här är så mycket mörkare än det var nere i Cascais...

Men - just precis nu slår det mig att jag ju har glömt det allra viktigaste!!!!!

Adventsstaken med levande ljus!!!

Jag brukar ju ha en med blockljus - och jag har inte ens köpt hem dessa blockljus. Glömde fullständigt bort det när vi köpte hem ägg & yoghurt osv i går kväll.

Tur att affärerna öppnar tidigt  även på söndagarna.

Klockan 11 sätter jag mig i en bänk i Sunbybergs Kyrka för att sjunga med i alla dom vackra adventspsalmerna och sedan blir det lussebull-bak och pepparkaks-bak hemma hos barnbarnen.

Av Birgitta - 25 november 2011 09:36

I natt har jag bara varit uppe en enda gång!!!

Varje gång jag vaknar efter en sådan natt - vilket tyvärr är alltför sällan - känns livet lite lättare att leva.

De senaste dagarna har tyvärr hört till dom lite tristare med ett urinrör som hela tiden gör sig påmint.  Visserligen är jag van - men jag är less på det.

Men efter denna natt har jag stora förhoppningar att denna dag ska bli bättre.


I morgon lyfter vi härifrån för att återvända till hemlandet. Jag hoppas att stormen Berit - som jag läst om på www-nyheterna - inte hinner ända fram till Arlanda innan vi ska landa.  Att landa i full storm, när man känner hur planet kanar hit och dit innan det tar mark, tillhör inte mina favoriter.


Men - vi undrar lite smått varför vi ska lämna det vackra vädret, och trevliga landet, här nere. Visserligen kan det vara storm och regn här också - det har vi fått uppleva dessa veckor - men de senaste dagarna (och prognosen för idag också) har varit helt fantastiska. Vi har haft klarblå himmel, nästan vindstilla och 20 grader i skuggan. I går gjorde vi en liten utflykt till en stad som heter Ericeira som ligger alldeles vid kusten ca fem mil norrut.

Hittade en liten, liten restaurang där vi åt vår lunch-omelett och satt och tittade ut över havet. Mannen som ägde restaurangen berättade för oss att på somrarna invaderas den lilla staden av framförallt surfare. Enligt honom brukar augusti vara en blåsig månad och då är stränderna här de näst bästa för surfing i världen - efter Hawaii. Och vi kunde förstå honom. Trots att det var i princip vindstilla så drog stora vågor in och slog upp över klipporna. Så vackert!!


Portugal som land har varit väldigt trevligt att besöka - kan rekommenderas!! Och lätt att göra sig förstådd i - dom flesta pratar bra engelska. Precis som hemma i Sverige så dubbar man inte engelska filmer utan skriver texten översatt till portugisiska i nederkant på rutan.

Hit kommer vi definitivt att åka tillbaka.


Så här såg det ut i Ericeira igår:

   

Av Birgitta - 23 november 2011 08:39

Jag hade tur denna gång, det blev bara ett kort anfall.

Bara en riktigt dålig dag, sedan en halvdålig och nu känns det nästan OK.


Idag ska jag nog kunna röra mig obehindrat igen, och väderprognosen säger sol och 18 grader, så det låter bra.


Igår var här full storm och regn.


Jag fick ett tips om vikten av att vara varm om fötterna - och det kan nog stämma. Jag har egentligen aldrig tänkt på det - och inte kopplat det till min uretrit -  men jag blir lätt kall om fötterna.

Ska vara mer noggrann med att hålla dom varma, kanske sova med sockor, särskilt nu under vinterhalvåret.


Hade en liten förhoppning om att jag skulle lära mig lite portugisiska under min vistelse här, men nu har jag varit i Portugal drygt två veckor och lyssnat på nyhetsprogrammen på TV varenda morgon - och fortfarande förstår jag knappt ett ord av vad dom säger. Det låter bara som en enda röra av en massa sje-ljud......

Svårt språk!!!


Av Birgitta - 22 november 2011 09:10

Betapred-shoten i går morse hade inte alls den 'mota Olle i grind' effekt som jag hoppades på.

Gårdagen blev en riktigt jobbig dag. Hällde i mig några omgångar brus-Alvedon också - men inte hjälpte det....

Skyfallet som dom varnat för kom inte förrän framåt kvällen så vi hade en stund tankar på att dra ut på en liten utflykt norrut, men min kropp sa ett bestämt NEJ till alla former av rörelser. Inte ens sitta i bilen ville den.


Jag tillbringade i stort sett hela dagen sittandes eller liggandes på soffan. Slumrade bort från smärtan en stund och satt sedan i flera timmar och tittade på gamla program på SVT Play.


Och natten blev inte bättre den. Mycket uppespring och lite sova överhuvudtaget.

Kort sammanfattning: skit, skit, skit!!!!


Just nu känns det hyfsat. Bättre än i går morse, så kanske blir det inte värre den här gången. Men jag vågar inte riktigt känna efter och jag vågar inte göra några häftiga rörelser.

Av Birgitta - 21 november 2011 09:55

Jag har hört talas om kvinnor som - efter sina längre eller kortare behandlingsomgångar - kan vara fria från sin uretrit i ett halvår, eller t o m mer.

Varför, varför händer detta aldrig mig???

Max två veckor, ibland inte ens det, är vad jag får.

Likadant nu.

Igår satte det igång igen.

Inte så mycket smärta, men den där irriterande konstanta känslan av ett urinrör som hela tiden gör sig påmint. Hela tiden.....

Och som tvingar en in på en toa ca en gång/timme bara för att lätta på det lilla tryck som hunnit skapas och på så sätt lugna ner det hela. Men som inte tar bort det helt.

Och denna natt blev lika jobbig som de som jag klagade över i förra veckan.


Sen kom smärtan i morse.


Och då gjorde jag likadant som lördagen för drygt en vecka sedan: jag tog en dos Betapred. Ska se om det får samma effekt som förra gången, dvs motar bort smärtan och lugnar ner uretriten.


Jag vet att det inte är bra att peta i sig cortison för ofta - men jag har som sagt tröttnat på dessa mer eller mindre eviga bekymmer. Jag vet inte om jag gör mig själv en björntjänst - kanske förvärrar jag det hela. Men om det inte finns något annat är cortison som biter på min inflammation - vad ska jag då göra??


Det var dagens gnäll och dagens fråga!!


Vädret här nere utanför Lissabon var igår helt underbart. Svensk sommar när den är som bäst. Strålande sol och varmt. Vi gick utmed strandpromenaden mellan Cascais och Estoril och bara njöt, tillsammans med alla andra söndagsflanörer, joggare, surfare och barnfamiljer. (Varenda café hade en toalett - som jag utnyttjade helt fräckt.)

Idag ser prognosen helt annorlunda ut. Risk för skyfall igen. Men så är det tydligen här på vintern - varannadagsväder.....  Så idag får det bli inomhusaktiviteter.


Av Birgitta - 19 november 2011 10:22

Jag hade ambitionen att gå en rask morgonpromenad - före frukost - i morse, men precis när jag var klar att genomföra detta upptäckte jag att det regnade. Visserligen inget skyfall som igår, mer som ett svenskt, stilla sommarregn, men jag ställde ändå in morgonpromenaden. Får bli senare idag istället.

Det är så härligt att kunna gå obehindrat i rask takt, jag njuter av varje steg jag tar och gillar verkligen att röra på mig. Fort....


En annan  sak, förutom att uretriten håller sig undan, är att de molsmärtor som kom nästan varje dag det senaste halvåret (och som jag tror är mina gamla fantomsmärtor) inte har visat sig sedan mitten av förra veckan.  Sedan jag upptäckte att två brus-Alvedon i ett halvt glas vatten gjorde underverk mot denna smärta så drack jag detta nästan varje dag. När vi reste hit tog jag med två och ett halvt rör med brustabletter och förra veckan, när dom gick åt varenda dag var jag orolig att rören inte skulle räcka tills vi åkte hem igen. Men - jag har inte behövt röra dom på över en vecka nu.

Märkligt.

Är det något med luften, eller atmosfären, här nere som har en så positiv effekt på hela min kropp?


Förra veckan var dagarna - ur uretrit-synpunkt - väldigt bra, medan nätterna var urjobbiga. Jag sprang på toa i princip en gång i timmen nästan varenda natt.

Men på lördagen - då vi förflyttade oss från Algarve till Lissabon, började dagen med ganska kraftig uretrit-smärta och t o m ett krampanfall.

I vanliga fall när detta händer så brukar jag vänta tills det blir riktigt outhärdligt innan jag gör något åt det hela. Men denna gång gjorde jag tvärtom. Dvs hällde i mig en dos Betapred - direkt när krampen kom. Och det gjorde susen. Det blev inte värre, smärtan försvann på några timmar och inga fler krampanfall.


Och den här veckan har alltså varit helt fantastisk.


Det kanske är så jag ska göra i fortsättningen? Mota Olle i grind direkt. Inte vara duktig flicka och stå ut så länge som möjligt.....



Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21 22 23
24
25
26
27
28
29 30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se