Alla inlägg under juni 2016

Av Birgitta - 29 juni 2016 09:09

Nu har jag ätit 3 gr C-vitamin/dag i fem dagar.

Vet inte om det är det som det beror på - men jag mår riktigt BRA!!


Inga vassa knivar i underlivet.

Ingen småspik när jag går på toa.

Inga problem att gå.

Inga toabesök en gång i timmen hela natten.


Margareta skrev i en kommentar att hon ordinerats 2 gr C-vitamin om dagen och sedan hon började med det har hon nästan inga känningar av sin uretrit.

I artikeln där det stod om C-vitaminets betydelse för att bli av med uretrit stod 3 gr/dag i fyra dagar.

Kanske kan jag dra ner till 2 gr nu.....


Det man också sagt till mig är att bästa sättet att få i sig C-vitaminet är i pulverform. Antingen ren askorbonsyra - finns i vanliga mataffärer - eller så detta som jag fått tips om: 

AMLA bär (Emblica Officinalis).

1 tsk pulver innehåller 2500mg c-vitamin.

Den som gav mig tipset sa att det går att köpa i LIFE-butiker i Finland. Jag ska kolla i LIFE-butikerna när jag kommer till Sverige om några veckor.

Här nere har jag bara hittat C-vitaminet i pillerform - och dom är JÄTTESTORA, som små bomber. Svåra att svälja och jobbiga att tugga.

Så det är en pärs att få det i sig - men vad gör man inte..... Och som sagt - det verkar ju fungera.


Brasklapp: tänk om det blir samma effekt som när jag började med råriven ingefära varje dag. Blev jättebra och var jättebra i ca en månad - sedan var det som att kroppen vande sig vid ingefäran och släppte fram uretriten igen.


Håller tummarna att C-vitaminet ska funka i evighet!!!

Av Birgitta - 24 juni 2016 10:48

Jag har en bekännelse att göra:.


Jag har slarvat med att läsa av den mailbox som är kopplad till uretrit.se. Satte mig i går kväll och gick igenom den och rensade bort en massa spam - men såg också att det trillat in en hel del mail som jag borde svarat på - för länge sedan.

Skäms......

Ska ta itu med det dom närmaste dagarna.  Idag hinns det inte med.


För vi har strålande sol och varmt!

Och klockan 13 börjar midsommarfirandet som Svenska Klubben anordnar och jag ska sätta på mig en alldeles sprillans ny sommarklänning.

Och uretriten känns knappt!!!

Underbart!

Förra året var M och jag ansvariga för midsommarstången - och den blev riktigt fin - men i år har vi överlåtit det åt andra.

Inte ens en krans till mig själv kommer jag att göra - fast det har utlysts tävling om den vackraste kransen.....


Så här såg det ut för ett år sedan.

Kransarna gjorde jag kvällen innan och dom fick övernatta i badkaret. Sedan ägnade vi en timme åt att klä stången på gården hos dom där firandet ägde rum.        

Av Birgitta - 23 juni 2016 21:10

Det underbara smärtfria tillståndet höll i sig knappt en dag - sedan var det kört igen.....

Jag var t o m så dålig att jag fick hyra en golfbil för att kunna ta mig runt golfbanan i tisdags.

Men igår var jag hos reflexologen igen, och samma sak hände: smärtan försvann och nu - kvällen efter - är den fortfarande borta.

Ny tid bokad nästa onsdag. Sedan åker hon på sommaräventyr och jag flyger 'hem' till Sverige.  Så det blir ett par månaders uppehåll. Får se hur det går.

Men - jag har nu inhandlat C-vitamin. Feg som jag är ville jag först kolla med mina två uretrit-läkare i Sverige. Jag skickade artiklarna till dom och deras spontana kommentar var att 'det är bara att testa'.

Ni som läser de kommentarer jag får ibland ser också att Margareta - av andra skäl - uppmanats att äta C-vitamin och att det påverkat hennes uretrit positivt. Så kanske ligger det något i det som står i artikeln.

Så - nu ska här testas.....


Kan det vara så enkelt????


Av Birgitta - 16 juni 2016 10:11

Igår fick jag en reflexology-behandling.

I princip samma sak som zonterapi - men de zonterapi-behandlingar jag fått hittills har enbart handlat om att arbeta med fötterna.

Den kvinna jag var hos i går - en finländska som med sin familj bosatt sig här - jobbade mer 'holistiskt'.

Knådade på punkter i mina öron, mina händer OCH mina fötter.

Och jag upplevde samma sak som när A gav mig zonterapi senast: den smärta jag hade innan behandlingen var borta efter en timmes knådande.

Och är fortfarande borta. Har sovit BRA i natt. Bara varit upp en enda gång. Det har inte hänt på veckor, månader.....

Och jag har haft mer eller mindre konstant ont och jobbigt länge nu.


Jag fick tips om denna kvinna av en annan svenska härnere och i samband med att jag bokade tid hos henne skrev jag också - i mailet - att jag hade kronisk uretrit sedan 20 år.

Det visade sig att hon ägnat TIMMAR åt att göra research om uretrit innan jag skulle komma. Bl a hade hon hittat min websida (uretrit.se) utan att veta att det var mig hon skulle träffa. Lite kul!


Men - hon hade också hittat en hel del annat. Bl a en artikel om C-vitaminets  betydelse för olika sjukdomar. Här kommer ett utklipp ur den artikeln - som riktar sig till  oss:


Rous [41] has found that just 3 gm daily, by mouth, for four days will completely relieve all symptoms of urethritis. He believes that the urethral irritation is caused by phosphatic crystals formed in the urine because of insufficient acidity. Ascorbic acid, in this case, acidified the urine enough to force the crystals back into solution. The neglected chronic cystitis which is the rule with ammonical decomposition in the bladder, most always associated with marked alkalinity of the freshly voided urine, will cease to be a clinical entity once people take at least 10 gm vitamin C every day. This will also eliminate the backwash type pyelitis so debilitating, especially in women of childbearing age.


Här är länken till hela artikeln: 

http://www.vitamincfoundation.org/mega_1_1.html


Ska jag vara ärlig så har jag inte kastat mig iväg till någon butik och inhandlat stora mängder C-vitamin. Inte än. Men visst är det intressant.....


Däremot har jag bokat en ny tid hos henna nästa vecka........




Av Birgitta - 12 juni 2016 23:42

Snart dags att krypa i säng.

Gårdagen blev en riktig berg-och dalbana vad gäller uretriten.

Urjobbig morgon, det lättade en stund mitt på dagen, sedan satte det i gång igen.

Sammanfattning: det blev en dag då jag i princip inte gjorde någonting. Inte ens den fotobok över resan till Acorerna som jag planerade. Hade helt enkelt ingen ork över. All energi gick åt att hantera smärtan.

Under den korta stund mitt på dagen när det lättade var jag duktig och bäddade rent i våra sängar plus tvättade sängkläderna. Så något vettigt blev det faktiskt gjort, trots allt. Men det var det enda.


Idag har det varit lite bättre - t o m ganska mycket bättre. Känner fortfarande av mitt urinrör, men inte värre än att jag har gått ett varv på golfbanan. GÅTT!!!  Och spelat ganska hyfsat.

Däremot avstod vi från att åka in till Lissabon tillsammans med goda vänner och se på en parad, plus äta middag på någon trevlig restaurang.  Det kände jag mig inte redo för.



Av Birgitta - 11 juni 2016 10:27

Idag har jag gett upp!!

Låtit skiten vinna.....

Skulle spelat en golftävling, men hade så förtvivlat ont så inte ens att hyra en golfbil var ett alternativ.

Ville helt enkelt inte plåga mig runt en golfbana idag.

Men jag gjorde mig klar, tog på mina golfkläder, gjorde i ordning min lilla matsäck och flaska med ingefära & citron och åkte med M till den golfbana vi skulle spela idag.

Hela tiden med det skarpa brinnande eldklotet rakt in i urinröret. Varje gupp i vägen skar i mig. Och jag kände när vi kom fram till golfbanans parkering att jag inte hade krafter att vare sig vandra eller åka eller spela mig runt en golfbana idag.

Släppte av M och körde hem igen......

Och nu sitter jag här, lyssnar på P4 PLUS på radion/PC´n och funderar på hur jag bäst ska hantera smärtan som fortfarande rider i kroppen. Och säger en massa fula ord inne i huvudet.

Är så mentalt trött på denna smärta som inga smärtpiller hjälper mot.


Måste försöka tänka på något trevligt....


Acorerna, t ex. Där vi var några dagar kring förra helgen. Vi var på huvudön som heter Sao Miguel. En fantastiskt vacker ö, täckt av grönska, hortensior och svart-vita kossor.

Vi spelade några golfrundor - ön har två vackra banor - gjorde lite sightseeing och besökte några svenskar som bor där sedan 20 år. Ska sätta mig och göra en liten fotobok med dom bilder jag tog - det blir en bra aktivitet idag.

Här kommer några av bilderna jag tog:

     

Av Birgitta - 1 juni 2016 17:33

Ja här går det upp och ner......

Jag åkte och målade igår och det gick rätt bra. Kör bil dit och sedan står jag mest stilla. Ont hade jag, hela tiden, men inte värre än att det var uthärdligt.

Åkte hem tidigare än vanligt för kl 13 hade vi en golftid tillsammans med goda vänner. Och golftider är viktiga - även när man har lite ont.

Det började rätt OK - men det där med 'lite ont' blev till slut 'mycket' ont. Väldigt mycket ont!! Så efter 6 hål, dvs ca 1½ timme, lämnade jag golfbanan och åkte hem. Orkade inte plåga mig längre. Varenda steg blev till slut en kniv rätt in i underlivet.

Och - jag satte igång en Betapred-kur. Tog dom 12 första pillren, satte mig i soffan och tittade på en halvbra DVD.

Framåt 17-tiden släppte det helt plötsligt. Jag kunde KÄNNA hur smärtan försvann. Och jag kunde gå igen.

Glad var jag för vi hade biljetter till en liten konsert nere i Cascais på kvällen och som jag känt det på dagen hade jag inte klarat att gå dit. Inte åka heller för den delen.

Riktigt bra konsert var det och nästan hela konserten kunde jag sitta och njuta UTAN att känna av mitt urinrör det minsta.

Men sedan satte skiten igång igen och när konserten var slut och det var dags att gå hem blev det en väldigt långsam vandring genom gamla delen av Cascais.

Tog nästa Betapred-dos.

Sov på värmedyna.

Kändes ganska bra när jag vaknade. Inte helt bra - men ganska....

Tog nästa Betapred-dos.

Satt vid PC´n hela förmiddagen och jobbade med anmälningarna till SWEA VEMAs regionmöte i höst som ska vara här i Lissabon. 

Till lunch var vi bjudna hem till en svensk familj tillsammans med några andra och detta såg jag verkligen fram emot.

Gick bra åka dit - men efter en timme där var det fullständigt kört.

Kramper och smärta slog till och jag var helt enkelt tvungen att ta en taxi hem - innan jag fått någon mat i mig. Kändes nästan skämmigt - men jag klarade inte av att stanna och vara social när dessa smärtor rev i kroppen.

Det tog ett par timmar innan det värsta gick över, men nu äntligen börjar jag känna mig mänsklig igen.


Måtte detta ha varit toppen av eländet denna gång. I morgon ska vi ju till Azorerna. Tänk om jag tvingas ställa in det?


Det finns stunder när jag faktiskt tycker lite, lite synd om mig........

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

251 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards