Alla inlägg under december 2011

Av Birgitta - 30 december 2011 13:57

Gårdagens blogg-inlägg var nog i knäppaste laget.....


Jag får väl skylla på att det var sent på kvällen och att jag troligen var trött.


Tyvärr blir de inga glädjeskutt idag. Vaknade med den gamla välbekanta svedan i urinröret och det vill inte ge med sig. Hade tänkt ägna dagen åt att städa, men har inte kommit igång än. Det tar emot när det gör ont att röra sig.

Men - nu börjar det bli dags att bita ihop och ta itu med dammandet och skurandet.  Får väl jobba lite långsammare, så ska det nog gå bra.

Det känns lite märkligt att det är Nyårsafton i morgon. Plusgrader och barmark!! De två senaste åren har vi ju haft kallt och massor med snö. Även om det är vackrare så föredrar jag barmarken. Det blir lättare att gå och mindre slaskigt.


Nyårslöften är jag dålig på, både att ge dom och att sedan hålla dom jag eventuellt har gett.

Däremot har jag önskningar inför det nya året - och i år är dom extra lätta att välja: fortsatt förbättring av min uretrit, och att M´s ryggoperation gör nytta så han slipper ha så ont.


Och slutligen har jag en stående önskan: att uretrit ska bli en sjukdom som tas på allvar.


GOTT NYTT ÅR till er alla som hittat hit!!!!



Av Birgitta - 29 december 2011 22:42

Uretrit - vad är det?

Det är visserligen bara knappt en vecka sedan jag hade ett skov senast, som var så pass illa att jag stoppade i mig två doser Betapred. Men det är märkligt hur fort man kan glömma eller förtränga, när sedan kroppen mår bra igen.

Och det är väl tur det, kanske min räddning, att det fungerar på det viset.

När det onda är borta, då är det verkligen borta. Då tänker jag inte på att det troligen ligger en dum liten inflammation och sover runt kring mitt urinrör. Då tänker jag överhuvudtaget inte på mitt urinrör. Jag kan visserligen få små flashbacks ibland.  När jag helt plötsligt inser att jag inte haft ont på flera dagar. När jag kan gå i full fart. När jag inte varit på toa på i alla fall 2½ timme. osv. Och dessa flashbacks slutar alltid med ett litet glädjeskutt.

När jag sitter och skriver detta får jag helt plötsligt barnvisan 'Björnen sover' i huvudet. Och lite så är det ju faktiskt:

'uretriten sover, uretriten sover, i sitt lugna bo.... osv.  Och är jag bara varlig så är den inte 'farlig', dvs om jag håller mig varm i kylan, inte äter sånt jag ska låta bli, tar min medicin, så kanske den håller sig lugn...  Fast alldeles helt kan man ju inte lite på den - eller hur?


Larvig metafor - men jag tror ni förstår vad jag menar.

Ibland får jag sådana här knäppa infall, som t ex en natt när jag var riktigt dålig och låg och sjung-tänkte: ont, det gör ont, det gör ont, det gör ont en stund på natten men även på dan.... jag har klarat mig rätt länge, jag börjar bli van.......och alla omkring.... dom märker ingenting.... det gör ont.....

Man har som sagt inte roligare än man gör sig och när det gör riktigt ont måste man få vara lite tokig. Det gör det lättare att stå ut.


Men - idag mår jag bra!!! Och det är så skönt!!






Av Birgitta - 26 december 2011 21:36

Så fort tiden går.

Swisch!!!! - så är julhelgen över och vardagen tillbaka.

Lite märkligt är det att det är plus åtta grader. En väldig skillnad mot förra julen. Det är mörkare än när snön ligger vit - men så mycket enklare att röra sig utomhus. Både när det gäller gå och köra bil.

Om man inte hör till dom som allra helst vill åka skidor på vintern - dom har det inte lätt i år.....


Nog med small-talk.

Jag gjorde en tabbe dagen före julafton. Jag åt parma-skinka. Som inte hade varit uppvärmd. Fast jag vet att det är en av de rätter jag ska akta mig för. Korkade mig. Det började lite smått på julaftonskvällen, sedan var det dags för en dos Betapred på juldagen och ytterligare en i morse. Plus ett antal laddningar med mina numera välbekanta Brus-Alvedon.

Nätterna har varit jobbiga, och inte blev det bättre av att Gudrun ven och slog så jag trodde taket ska flyga av huset. Vid tre-tiden var jag tvungen att stoppa in hörproppar i öronen för att kunna somna. Mitt eget örontjut är jag så van vid - men så fort något annat tjuter då är det lögn att somna. Plus dessa eviga toabesök förstås. Ibland blir det lite för mycket av allting......

Men nu verkar cortisonet ha gjort verkan och någonstans på eftermiddagen idag kände jag hur den stora lättnaden började infinna sig.

Är optimistisk - i morgon kommer jag att vara bra igen!!


Har påbörjat min nästa stora uppgift: fixa nyårsaftonsmenyn. Jag är ingen stor matguru, har ingen fantasi att hitta på egna underbara, fantastiska maträtter, så jag säger bara: tack och lov att internet finns!!! Enda problemet är att det finns så  mycket som ser så gott ut. Svårigheten blir att välja. Men det är ett roligt bekymmer.

Egentligen borde jag/vi också provlaga & provsmaka det vi ska bjuda på - som alltså inte är klart än - för att vara säkra på att vi fixar det när det gäller. Har tyvärr trista (men till alla andras stora nöje) erfarenheter av att INTE ha gjort det och åstadkommit rent hemska saker..... Ingen i min närmaste krets glömmer någonsin när jag försökte göra en alldeles äkta pumkin paj.  Oj oj oj..... Eller när jag försökte mig på en avancerad efterrätt med ingefära och glass. Ingen åt......

Men - nu ska jag vara barnvakt några dagar så det lär inte bli tid till något övningspass i köket.

Får väl välja recept som ser hyfsat säkra ut och inte ge mig ut på alltför okända marker.

Det ska nog gå bra.....

Bara kroppen sköter sig  så ska jag nog fixa maten - det blir lite lättare om man slipper smärtorna - eller trängningarna. Håller tummarna för att den lindring jag känner nu ska hålla i sig länge, länge. Har hållit tummarna för det många gånger tidigare, och det är inte alltid det har hjälpt.

Men - hoppet är ju det sista som dör, eller hur??



Av Birgitta - 23 december 2011 09:18

Stickeriövningarna i M´s rygg igår gick bra. Förhoppningsvis vet dom nu vad dom ska göra vid operationen den sista januari. Tycker lite synd om honom som får vänta så länge på sin operation, en operation som förhoppningsvis ska ta bort den smärta som han har nu.


Mitt eget gissel - uretriten - fortsätter att hålla sig riktigt lugn. Men att jag inte är helt OK fick jag ett bevis för igår. Läste i en tidning för inte så länge sedan att man INTE ska gå på toaletten i förebyggande syfte. Det lär inte vara bra. Och det brukar jag ju göra jämt.... 

Tänkte jag skulle testa att inte göra det - för en gångs skull.

När vi skulle lämna Strängnäs för att köra tillbaka till Sundbyberg kände jag efter om det behövdes ett toabesök innan vi satte oss i bilen. Men det var bara ca 45 minuter sedan jag varit där så jag bestämde mig för att en timme till ska jag klara mig. Det beslutet höll på att sluta med förskräckelse.

Jag körde.

Och det gick bra.

Ungefär vid Skärholmen började jag känna av urinblåsan, men tänkte att fram till ICA Maxi i Solna ska jag nog klara mig - och där finns toaletter.

Men min urinblåsa är ju inte normal - och det vet jag ju. Jag skulle åkt in på första bästa bensinmack redan där i Skärholmen...kan jag inse så här i efterhand.

Där och då var jag övertygad om att det skulle gå bra.

Och körde vidare. Mycket bilar var det. Mitt i rusningen hamnade vi. Köer. Det stod helt stilla ett tag i höjd med Essingeöarna.

Och där någonstans började jag bli svettig och klart bekymrad.

Men mitt på en trefilig motorväg full med stillastående bilar finns inget annat val än bita ihop. Gissa vad jag bet. Och knep!!!

Lyckades ta mig till första bästa bemannade bensinmack i Solna och halta in på toaletten. Då var det så illa med mig att hela urinröret krampade efter att ha tvingats knipa så hårt. Och då kommer ingenting på ett tag.... Så det blev en riktig pärs där på toaletten. Efter ett sådant äventyr sitter krampkänningarna i ett tag så resten av kvällen blev lite småjobbig.

Men - nu är jag bra igen!!!!

Ska fixa det sista inför julhelgen och i eftermiddag ska M och jag, tillsammans med goda vänner gå på teatern och se Dickens 'A Christmas Carol'. Har blivit lite av en jultradition.


Jag önskar verkligen att ni alla som hittar hit och delar mitt uretrit-helvete får en skön & smärtfri julhelg!!

 





Av Birgitta - 21 december 2011 20:46

Det här mittemellan tillståndet håller i sig. Dvs ingen smärta bara små-irritation. Och en himla massa toabesök på nätterna. Men det är OK.

Jag mår bra. Håller det sig på den här nivån över julhelgen så är det jättebra.


Idag har jag för allra första gången i mitt liv bakat en julvört-limpa!!!  Som blev god!! Häftigt!


Dessutom har jag ägnat mig åt en av mina laster - fixat mina naglar inför julen. Den här gången blev dom julröda med glitter. Är det jul så är det..... Det är faktiskt M som uppmuntrar mig att fortsätta med denna utgift - som det ju faktiskt är. Och som dessutom peppar mig att glittra lite extra till jul. Nageltjejen (Angela) tyckte jag skulle vara glad som har en man som bryr sig, och som uppskattar att man fixar till sig lite. Och så är det nog. Jag är glad att jag har just M......

Dom senaste veckorna har M varit den som haft de värsta smärtorna i familjen. Hans rygg är ju inte bra och han har en operationstid inbokad i slutet av januari. Och den behövs verkligen, för nu har han så ont så han knappt kan röra sig. Som en förberedelse inför operationen och för att dom ska veta exakt vad dom ska operera ska han iväg på ett s k smärttest imorgon. Testet går ut på att ta reda på exakt var han har som mest ont och går så till att dom kommer att sticka in nålar i ryggen på honom och så ska han tala om var det gör mest ont. Låter inte som någon trevlig övning.....

Tidigt imorgon bitti kör jag honom till Strängnäs Ryggklinik och om ni ser en vilsen själ vandra runt på Strängnäs gator så kan det vara jag - som fördriver tiden medan M plågas.

Hoppas dagen går fort!!

Av Birgitta - 20 december 2011 22:09

Ibland undrar jag om jag är riktigt vettig egentligen - och jag vet att jag har uttryckt denna undran här på bloggen några gånger tidigare.

Egentligen ägnar jag mig ju åt navelskådning av mindre hög klass. Eller - urinrörsskådning kanske det ska kallas.

Hur kul är det - om man tänker efter......


Ändå känns det rätt bra att få sätta pränt på det berg-och-dalbaneliv jag lever.


Så här kommer en kort rapport från de senaste dagarma.

I söndags em när jag skrev om hur eländigt jag mådde hade vi just besökt svärmor på ålderdomshemmet och när vi var där hade jag det riktigt jobbigt. Den där trista smärtan som gör att man inte kan gå satt som ett eldklot i underlivet.

Jag gick faktiskt till personalen och undrade om dom hade några Alvedon att ge mig - och Alvedon hade dom, men inlåsta... Och den som hade nyckeln var inte i närheten. Men - en av personalen hade en egen Citodon som hon gav mig - och som jag stoppade i mig.  Det hjälpte till en viss del, det värsta sjönk undan efter ett tag. Men när vi kom hem var jag fortfarande ordentligt ynklig - det var då jag skrev förra inlägget.


Men sedan inträffade det härliga: all smärta försvann sent på kvällen. Jag kände precis när det hände. Helt plötsligt kändes kroppen/underlivet så där lätt och smärtfritt igen. Jag satt i bilen på väg hem från ett besök hos min ena dotter. Hade inte ätit någon annan smärtlindring än den där Citodonen många timmar tidigare (tog aldrig någon Brus-Alvedon även om jag skrev om det...), och ingen Betapred.

Ändå bara släppte det!  Ljuvligt!!

Och smärtan håller sig fortfarande borta. Igår och idag har jag befunnit mig på den nivå där jag hela tiden 'känner' mitt urinrör - men som sagt utan smärta.  Det innebär att jag kan röra mig obehindrat, men det innebär också att jag troligen går på toa lite oftare än vad jag egentligen behöver. Bara för att urinröret hela tiden känns så inbillar man sig att det är dags tömma blåsan.  Vilket inte alls behöver vara fallet. Blir lite lurad m a o.

Men det är OK. Är så glad att jag inte har ont.




Av Birgitta - 18 december 2011 17:23

Det här har varit en riktig 'piss-dag' (ursäkta uttrycket).

Dels har vädret varit - och är fortfarande - grått och blött och slaskigt.

Dels har uretriten (och gör fortfarande) levt upp igen.


Jag har bara ett ord för detta (som tyvärr måste upprepas för att ge kraft åt detta elände): skit, skit, skit.


Så har jag det denna fjärde söndag i advent. Inte ens en massa stearinljus och mysförsök får mig på bra humör. Jag vill verkligen inte hamna i ett skov nu. Jag som mådde så bra!!

Men det är klart - jag brukar ju få mina skov ca var fjortonde dag - så det var väl dags igen. Bli lite nertagen på jorden. Så man inte kan inbilla sig att skiten är borta för gott.


Jag kanske ska försöka skratta åt eländet? Och hoppas att det går över på några dagar och sedan håller sig borta i fjorton dagar igen. På så vis klarar jag ju julen!!  Finns förstås en risk att nyår blir nästa skov-period. Och då ska vi ha gäster...... Ja, ja - ska inte bekymra mig om det redan nu.

Nu ska jag fokusera på att bli av med det här så fort som möjligt.

Brus-Alvedon, värme-dyna, lugn och ro - det är vad som gäller. Plus ett snabb-besök hos ena dottern - med bil.


Av Birgitta - 18 december 2011 09:08

Min underbara fredag följdes av en något mindre underbar lördag - och då avser jag uretrit-dimensionen av livet.


Dvs mitt urinrör gjorde sig påmint igen - hela tiden. Back to normal - med andra ord. Ingen större smärta och inga jobbiga trängningar - men den där konstanta känslan av ett urinrör som irriterar lite.

Men det är OK - det går som sagt att leva med.


Och lördagen i övrigt bjöd på en massa trevliga saker.

Planen var att jag, mina två döttrar och det ena barnbarnet skulle julpyssla, men det blev mer än så. Det blev en försenad firning av min födelsedag.

Döttrarna kom med tårta till fikat, ingredienser till middag som dom lagade åt oss plus biljetter till Lena Ph´s sista föreställning på Cirkus (i går kväll). För oss tre tjejer, M fick inte följa med..... Och efter föreställningen satte vi oss på en liten Bistro/Bar i stan och satt och pratade, länge. Jättekul!!

Jag gillar verkligen trevliga överraskningar!


Natten har varit mindre kul. Vid fyra-tiden var jag uppe (för fjärde toabesöket) och då hällde jag också i mig två brus-Alvedon för att försöka bli av med en konstig smärta som jag inte riktigt förstår varifrån den kom. Det spelade ingen roll hur jag än vred och vände på mig i sängen - smärtan satt där hela tiden. Alvedonen gjorde nytta och jag lyckades somna.

Men nu är det dags för en ny dos......  Isch!! Gillar inte att ha ont i kroppen!

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

251 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14 15 16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< December 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards