Hela söndagen blev en riktigt jobbig uretrit-dag.

Hade jätteont hela dagen. Kände inte av så mycket trängningar, dvs kissnödighet, men hade så ont så jag var ändå bara tvungen att gå på toa stup i kvarten.

Och trots att jag tog två doser Betapred, en på morgonen och en på kvällen så satt det i hela natten.

Var uppe på toa minst sex gånger i natt, enbart p g a smärta.

Så - imorse fattade jag beslutet att öka min Arcoxia dos till samma nivå som jag tog hela hösten. Och nu hoppas jag verkligen att det ska göra susen.

Har inte hunnit märka av något än, även hela dagen i dag har jag gått med det brinnande eldklotet i underlivet.

Och blodtrycket har jag inte vågat kolla än. Ska låta det gå några dagar först.

Men om det drar i väg till samma höjder som i höstas, dvs 170/90 - då blir det till att besöka VC igen.

Dom börjar nog undra vad jag är för typ som håller på att mixtra med mina läkemedel - men vad ska jag göra??

Jag gjorde ett annat litet test i förra veckan. Jag slutade ta Xatral. Kanske lite korkat att göra det samtidigt som jag håller på och experimenterar med Arcoxia-dosen.

Kan skovet bero på det?

Jag höll väl upp i ca fem dagar, men för säkerhets skull började ta dom i går kväll igen.....

Mina ambitioner att försöka minska på antal piller som jag stoppar i mig har fullständigt spruckit.

Det är bara att inse - och acceptera - att jag blivit en pillerkärring.

Men - vilken tur att pillrena finns!!!!

Det var riktigt längesedan jag låg vaken av smärta - men nu är jag där igen....

Irritationen jag skrev om i går morse satt i hela dagen. Inte så farligt visserligen, jag kunde röra mig som vanligt, men den obehagliga känslan av att ha ett urinrör som inte riktigt mår bra fanns där hela tiden.

Framåt kvällen ökade obehaget och nu i natt är det inte längre irritation - nu är det regelrätt smärta.

Går helt enklt inte att sova med detta eldklot i underlivet.

Ledsen och besviken är jag.

Beror detta uretrit-anfall på den lilla torkade skinkbit jag stoppade i mig i fredagskväll - eller var det helt enkelt bara dags för ett nytt skov?

Jag har ju mått så bra så länge.

Eller - är det helt enkelt så att jag måste öka mitt Arcoxia-intag ytterligare ett snäpp, dvs ta två ggr 60 mg/dygn.

Det är den dos jag åt hela hösten.

Med tanke på det här med blodtrycket så har jag velat hålla dosen så låg som möjligt - men min uretrit kanske kräver rejäla doningar?

Vad vet jag!!

Uppgiven känner jag mig.

Ska denna skit aldrig lämna mig för gott??

Jag har börjat utsätta mig för små tester.

Jag menar - när nu Arcoxian gör sådan nytta för min kropp så kanske jag kan börja äta något av det som jag avstått de senaste åren.

Det var ju inte förrän för några år sedan - faktiskt efter en del tips från er som läst min web-sida och min blogg  - som jag insåg att min uretrit blev värre efter att jag ätit vissa saker.

Jag har frågat flera läkare under de år jag varit dålig om det är något jag ska undvika, något som man vet har negativ effekt på uretrit, men hela tiden fått höra att det spelar ingen roll vad jag äter eller dricker.

Tänk så fel dom har!!!!

Jag är övertygad om att - i alla fall när det gäller mitt urinrör och min uretrit - så ska jag undvika rökt och rått (kött och fisk) som inte blivit tillagad, dvs uppvärmd.

Men -  nu har jag alltså börjat testa så smått.

Det började med att jag blev bjuden på en skiva rökt lax hos en kompis för några veckor sedan - och det gick bra. Jag blev inte dålig.

Sedan testade jag att äta löjrom (den frysta amerikanska) förra helgen.

Löjrom med hackad rödlök och creme fraiche hörde länge till vår favoritfredagsmys. Antingen med avocado, bakad potatis, blinis eller fullkornsvåfflor. Så gott!!!  Men vi har undvikit detta fredagsmys nu ända sedan jag fick upp ögonen för att 'rå fisk' inte är bra för mig.

Men som sagt - förra helgen kunde jag inte låta bli att testa, så det blev att ta fram våffeljärnet och fixa några fullkornsvåfflor, hacka lite rödlök, köpa ett litet paket löjrom och en burk creme fraiche. Och njuta.

Och kors i taket!!!   Jag kände ingenting i urinröret efteråt.

I går kväll var det dags för nästa test: proscuttio. En annan av våra varianter på fredagsmys.

Dvs sallad (helst mache-sallad), tomater, mozarella, några skivor proscuttio, rödlök-ringar, lite olja/vinäger. Mums fillibaba.

Men ack - det gick inte alls lika bra........

Idag vaknade jag - redan klockan fem - av riktigt trista irritationer i urinröret. Och ändå åt jag bara en skiva av den torkade skinkan.

Inga smärtor eller kramper - men riktigt kraftig irritation.

Ska börja med att dricka en massa vatten och se om det hjälper - nästa steg blir två brus-Alvedon.

Skit också!  Det blir till att städa med en värkande kropp. Har hänt förr - jag är ju van - men blir så mycket jobbigare.

Plus trist att jag fortfarande inte kan äta denna goda lufttorkade skinka naturell.

Men - tur att det går bra när jag 'kokar' den i min smarriga pastasås.

En av mina närmaste vänner är distriktssköterska i Skellefteå, och hon är väldigt omtyckt bland patienterna. Alltid glad och tillmötesgående.

På något sätt har hon satt mallen (för mig i alla fall) för hur en distriktssköterska på Vårdcentralerna ska vara. Men idag har jag fått erfara att alla inte är som hon.  Råkade på ett riktigt surkart när jag var där för en 'officiell' mätning av mitt blodtryck.

Det hela slutade i alla fall med att så länge undertrycket inte ligger högre än 75, samtidigt som övertrycket pendlar mellan 140 och 150 så är det ingen större anledning för mig att börja äta blodtryckssänkande medel.

Och om trycket någon gång i framtiden börjar röra sig uppåt (vilket är naturligt eftersom jag börjar bli  gammal - fick jag veta) så är det helt mitt eget beslut att börja medicinera. Ingen kan tvinga mig - fick jag också höra. 

Och det känns som att jag landat på en bra nivå av Arcoxia, 30 mg på morgonen och 60 mg på kvällen. Så nu slutar jag mäta trycket varje dag - kommer bara att göra stickprover någon gång i månaden. Slutar också att bekymra eller oroa mig.

Uretriten har äntligen lagt sig till ro - och detta lite förhöjda tryck kan jag leva med.

Har fått lite utökad information om Pharma Light. Tydligen 'botar' den inte inflammationen, MEN den kan lindra vid akuta smärtor, dvs förkorta skoven ordentligt. Och det är ju värt mycket. Dessutom är den bra för en hel massa andra 'åkommor', som att snabba på sårläkning efter operationer, hälsporre, munsår, osv, osv.

Jag kommer nog inte att skaffa mig någon i dagsläget - känns inte så akut eftersom Arcoxian håller inflammationen på plats. Och jag tror inte att Pharma Light kan ersätta Arcoxian.

Men kanske det kan vara bra för någon som inte trillat ner i uretrit-träsket lika långt som jag och ännu inte behöver äta dessa anti-inflammatoriska piller med sina trista biverkningar.

Idag har jag tvättat min lilla Yaris. Det var verkligen dags - den var så skitig så man såg inte den riktiga grå färgen. Körde till en själv-tvätt hall en bit härifrån och samsades med en massa gubbar i hallen. Inga andra tanter.

Egentligen  borde jag göra den övningen lite oftare, även om det inte hör till det roligaste jag vet.

Men - känslan när man kör ut från hallen i en genomren bil, den är ganska skön. T o  m dammsög gjorde jag!!!

Synd bara att slasket på vägarna inte är borta än.....  Jag försökte verkligen undvika vattenpölarna när jag körde hem - men dom fanns överallt.

Vill ha vår - och torra vägbanor!!!

Liten kvällsrapport innan det är dags att krypa ner mellan lakanen:

Jag var alldeles för optimistisk i morse.  Den eländans sketna uretriten har inte gett sig av än. Den har gjort sig påmind hela dagen. Det kändes så bra tidigt i morse, men det var då det. Det gick över framåt förmiddagen och sedan har dagen gått i trängningarnas tecken.

Inge kul alls.....

Men - jag kämpar på med mina piller. Förr eller senare gör dom väl nytta igen!!

60 mg/dag räckte inte, så i förrgår ökade jag dosen med 30 mg. Och det har gjort susen.

Började märka av förbättringen i går och just nu känns det underbart - igen.

Ska köra den här dosen några veckor nu, kanske kan jag dra ner till 60 igen så småningom.

Sluta helt ska jag absolut inte göra.

Den här underbara, uretrit-fria tillvaron vill jag aldrig lämna igen.

Blodtrycket då?

Jotack!

Det ligger kring 144/75.

Jag ska lugna mig den här veckan också, men fortsätter den här nivån så tar jag kontakt med VC nästa vecka.

Jag har också slutat äta Xatral dagligen.

Pratade med min läkare och hon sa att jag får bestämma själv. Men den är ju som sagt mot kramper, som jag bara får vi kraftiga skov, som jag nästan aldrig har nuförtiden. Så den får vila - tills läget blir akut igen. Förhoppningsvis för alltid.

Sammanfattning: idag leker livet igen.

I alla fall för mig. Det är värre för M som förutom sin värkande nyopererade rygg har åkt på någon form av influensa, med feber och skrällhosta.

Honom är det synd om......

Det går inte riktigt åt rätt håll.

I alla fall inte så fort som jag skulle vilja.

Igår var jag tvungen avbryta en lång promenad för det var bara helt nödvändigt att hitta en toalett. Det var länge sedan jag inte klarade att gå i en timme....

Och nu på morgonen vaknar jag med den gamla molvärken.

Det var också länge sedan.

Ischaligen!!

Undrar om jag måste öka Arcoxia-dosen lite - innan jag kan sänka den igen? Precis som jag gjorde i höstas?

Vill helst inte det - ska nog kämpa på några dagar till med den dos jag tar nu, dvs 60 mg/dag.

Får väl starta dagen med ett litet glas med två brus-Alvedon - mitt gamla knep för att bli av med denna molvärk.

Börjar tröttna på vintern nu.

Idag hänger dimman tjock och det är minus fem grader. Antagligen blir det några grader varmare om ett par timmar så när man kliver ut i den friska luften får man vandra i tjock, salt dagsmeja som skvätter upp på stövlarna och lämnar vita trista ränder. Ett evigt putsande av stövlar blir det....

Det går i alla fall åt rätt håll - nu är det ljust klockan 7:30.   Snart kommer våren!  Eller.......??

EFTERLYSNING:

Är det någon som kan rekommendera en bra urolog/gynekolog i Göteborg - eller dess närhet??

Dvs - en som förstår sig på uretrit.....