Alla inlägg under september 2010

Av Birgitta - 30 september 2010 07:49

Det vill inte ge med sig.....

Den där ettriga, brännande smärtan sitter som fastnaglad i min kropp. Jag somnar med den, jag vaknar med den, jag vankar runt här med den. Den fyller mig helt, jag kommer inte undan.... Det positiva är att den håller sig på en uthärdlig nivå, en fyr/femma. Men den stör. Och irriterar. Och tär på humöret.


Det jag retar mig mest på är att jag bokade av den cortison-behandling jag hade inbokad förra veckan. Just den dagen mådde jag jättebra - och hade gjort i över en vecka. Det kändes helt enkelt slöseri med min läkares tid att ge mig en behandling. Dessutom vet jag inte om jag tror på förebyggande behandlingar.

Men - just nu är jag rätt arg på mig själv.

Så korkad - och överoptimistisk - jag var. Att inbilla mig att jag kanske höll på att bli frisk. 'Dream on - Birgitta.......'


Nej - nu får det vara slutgnällt!!


Idag ska jag äntligen ha ett möte som jag väntat på länge. Jag ska träffa den kvinnliga gynekolog i Bjursås som har en egen metod för att bota - eller lindra - uretrit.

Jag har försökt förbereda genom att skriva ner ett antal frågor kring uretrit som jag vill ta upp med henne. Dessutom lär hon ha varit på en internationell urologkonferens nyligen, så jag hoppas hon har några nyheter kring uretrit att berätta om.

Min förhoppning är att jag ska få en del input till min websida, www.uretrit.se - som jag hoppas hinna uppdatera under oktober.

Jag har också fått löfte om ytterligare en berättelse från en kvinna som varit sjuk i många, många år. Ska försöka fixa en lite bättre teknisk lösning för 'andras berättelser'.

Sedan har vi det där med att skapa ett forum. Jag hoppas vi ska kunna fixa det i höst.

ANNONS
Av Birgitta - 29 september 2010 07:28

Säga vad man vill - men livet med uretrit blir i alla fall inte enahanda. Fast jag skulle nog ge ganska mycket för att slippa denna berg-och-dalbana mellan smärta och smärtfrihet.

Just nu befinner jag mig någonstans på mitten och har ingen aning om ifall jag är på väg uppåt eller nedåt.

Trodde att skovet i slutet av förra veckan skulle klinga av helt - men icke. Det sitter ett eldklot i min urinblåsa och pyr hela tiden. Även när jag håller mig i stillhet. Tyvärr! Ibland är det ju så att så länge jag är stilla känner jag inget men så fort jag rör mig det minsta skär det till. Men så är det alltså inte nu. Nu kommer jag inte undan. Har tagit mitt universalpiller - Tradolan - och väntar ivrigt på att det ska börja verka.


Jag inbillar mig att jag borde vara van vid denna konstanta smärta, men det innebär inte att jag gillar det här tillståndet.

Det tar så mycket energi att ha ont hela tiden!!

Jag är så attans less på detta eldklot!!! 


ANNONS
Av Birgitta - 28 september 2010 07:43

När jag vaknade idag och tittade ut genom fönstret var gräsmattan alldeles vit av frost - och himlen var - är - fullständigt klarblå.

Tur att det är så vackert - annars skulle man väl inte stå ut med att det blir kallare och kallare.

M kom just in och visade mig vår lilla regnmätare. Den var alldeles full med vatten - och bottenfrusen.


Kroppen mår inget vidare idag. Det sitter en irriterande  sveda/smärta i underlivet och stör hela tiden. Jag har tagit en Tradolan och jag hoppas att den kan göra nytta. Det är ju inte alltid den hjälper - men jag har inget bättre att ta till. Förutom det obligatoriska stora vattenglaset, som står bredvid mig på bordet.


Som 'extra grädde på moset' håller jag på att få en ögoninflammation i höger öga. Det rinner och värker. Så idag är jag ganska ynklig.....


Av Birgitta - 27 september 2010 08:40

En grå, trist och höstkylig måndagmorgon är det - än så länge. Dom lovar sol framåt dagen - men forsatt kyla.

Sommaren är alldeles för kort i detta land.

Nu måste definitivt mameluckerna plockas fram igen.

Och användas.

Tur att dom finns.

Egentligen borde alla använda sådana på vintern......


Nu kommer ju den långa tid på året då det verkligen gäller att se till att vara varm om baken - om man vill slippa - eller minimera i alla fall - problem med urinvägarna.

För mig - som redan drabbats av en kronisk uretrit - handlar det om att försöka undvika dom riktigt kraftiga skoven. Så jag har inget val - dom ska på.....


För alla som ännu inte drabbats borde det vara lika självklart. 

Det är aldrig bra att bli kall om baken.

Jag är övertygad om att för mig så var kyla en komponent när jag drabbades av uretrit.  

Vilket jag inte hade en tanke på - eller förstod - förrän flera år efter att jag blivit dålig.  

Så - dagens uppmaning är (med risk för att jag framstår som en pekpinnekärring): köp - och använd - mamelucker i vinter.


Dom finns i flera olika material, som t ex ren ull (varmast, på hälsokostbutiken), ylle/siden blandat (Twilfit). Jag har inte gjort någon större marknadsundersökning men jag är överygad om de flesta underklädesbutiker har någon form av mamelucker till försäljning.


Och - det är faktiskt ganska skönt att INTE frysa om rumpan.....


Så till dages uretrit-status:

Det kraftiga skov jag hamnade i i torsdags/fredags/lördags har lämnat mig nu. Härligt!!





Av Birgitta - 26 september 2010 04:27

Min dygnsrytm verkar ha fått sig en törn. Det är inte första gången den senaste tiden som jag vaknar vid fyra-tiden (eller tidigare) och kan inte somna om. Jag har visserligen alltid varit morgonpigg, haft lätt för att ta mig upp tidigt, men 4:20 en söndag morgon - det är väl ändå i tidigaste laget......??


Men att ligga och sno mig i sängen och vänta på att klockan ska närma sig en anständig tid för att gå upp är inte heller min grej. Så nu sitter jag här i ottan igen - i mörkret, med bara någon enstaka lampa tänd.

Lite mysigt är det faktiskt.

Tidningen har kommit - den ska jag ta itu med så snart jag skrivit klart här i bloggen. Sätter nog på lite kaffe också....


Kroppen mår väldigt mycket bättre nu än den gjorde för bara någon dag sedan.

Uretriten fanns kvar hela gårdagen, men inte alls på den nivå som den djupa dippen i fredags. De toabesök jag haft i natt - två/tre stycken - har inte alls varit smärtsamma och nu - i skrivande stund - känner jag ingenting alls. Hoppas det håller i sig.

Jag har funderat en del på vad som orsakade det kraftiga anfallet i fredags men kan inte komma på något som helst som jag ätit, druckit eller gjort. Har faktiskt ingen aning.

Känner mig lycklig att jag bara var riktigt dålig en enda dag denna gång.


Av Birgitta - 25 september 2010 08:15

Igår rasade jag verkligen ner i uretrit-hålet. Det var längesedan jag var så dålig.

Smärttopparna närmade sig en åtta/nia /tia på min tiogradiga skala.

Jag kunde helt enkelt inte gå.

Så länge jag höll mig stilla så låg smärtan på en hanterbar nivå - men vid varenda rörelse skar det till så att jag tappade andan.


Jag plockade fram min värmedyna och satte mig på den. Satt där i flera timmar och bara blundade och fokuserade på att slappna av. Tog flera Tradolan under dagen.

Det där med att göra något roligt för att få bort tankarna från det onda - det var inte ens att tänka på.


Den värsta smärtan dämpade sig framåt kvällen - så pass att jag kunde börja röra mig igen.

Puh - vilken pärs. Och vilken besvikelse. Jag som nästan börjat tro att jag höll på att bli bra.


I natt har det i alla fall varit bättre än förra natten - och även om jag fortfarande känner av det så tror jag att det värsta är över för denna gång. I så fall blev det ett ganska kort skov -och det är alltid något att vara glad åt.


Idag kan jag nog försöka mig på att göra något trevligt.


Av Birgitta - 24 september 2010 06:56

Tänk vad fort man glömmer - eller förtränger.

Jag hade känt mig så bra så länge, så nu - när eldklotet brinner igen - sitter jag här och får påminna mig själv om - att javisst ja, så här brukar det vara...


Idag blir en dag i 'långsamhetens lov'. Myrsteg. Helst inga steg alls.


Antal smärtande toabesök i natt: minst sex.


Stöööön!


Undrar om jag gjort något - som jag inte vet om - för att framkalla denna smärta, eller om det helt enkelt bara var dags igen? Vad är det som styr? Hormonerna? Enzymer? Brist på någon mineral?


Varför, varför kan ingen forskare intressera sig för detta plågsamma tillstånd och försöka hitta ett svar - och ett botemedel?

Av Birgitta - 23 september 2010 20:02

Så var det dags igen!!

Slut på dom underbara smärtfria dagarna.

Slut på en liten förhoppning att eländet kanske, kanske var över.


Idag har jag abrupt hamnat rätt in i uretrit-helvetet igen. 

Bara så där - utan vidare.  Förstår inte varför, eller vad jag kan ha gjort för att framkalla dessa smärtor som nu fullständigt uppfyller min kropp.


Jag somnade aldrig om i morse utan gick upp strax före sex, duschade och klädde mig. Fortfarande utan att ha några som helst problem. Sedan - på förmiddagen - kom det smygande, och nu är det så illa så jag vill inte ta ett steg i onödan. Toalettbesöken är en plåga - och tyvärr tvingas jag dit alldeles för ofta.


Undrar om detta hade hänt om jag gått och fått en dos cortison igår?  Men - jag kan ju inte be om en behandling när det känns bra.....


Jag fasar för natten. Har en känsla av att den kommer bli jobbig...


Skit, skit, skit........... 

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< September 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se