Alla inlägg under augusti 2011

Av Birgitta - 30 augusti 2011 14:47

I morse - ungefär vid 8-tiden - skrev jag följande inlägg här på bloggen:


Uretrit-tillvaron är inte alls så trevlig som jag antydde igår kväll. Eller snarare - den är väldigt omväxlande. Ena dagen si, andra dagen så.

Idag är det så.

Dvs - ont igen.

Skit, skit, skit!!!!! 

Jag jobbar stenhårt på att försöka vara så avslappnad som det någonsin går i underlivet, för jag känner att så fort jag spänner mig, eller gör en kraftig rörelse, så skär det till ännu värre.

Massor med toabesök i natt. T o m M klagar på att jag springer upp för mycket - det stör hans nattsömn, säger han.

Jag föreslog lite försiktigt att vi kanske skulle skapa oss separata sovrum - men på det örat ville han inte lyssna.

Och det kanske jag ska vara glad för. Att han - trots alla mina störande nattspring - ändå vill dela bädd med mig.  

Idag blir det en dag av stillasittande.

 

Och precis när jag skrivit klart gick hela Internet ner.....


Nu är nätet uppe igen - och min uretritdag har bara blivit värre. Det har gått så långt så jag gav upp och stoppade i mig en dos cortison. Det kan inte vara meningen att jag ska behöva sitta och skaka av smärta. Jag vet att det inte är nyttigt att äta cortison för ofta och för mycket - men just nu struntar jag i det. Jag måste ju kunna existera.

Stackars min 'lilla' kropp - det är mycket jag stoppar i den just nu. Hoppas att penicillin och cortison kan samsas.........

ANNONS
Av Birgitta - 29 augusti 2011 21:25

Det verkar som att penicillinet gör verkan - i alla fall så tillvida att värken i benet är borta. Såret gör fortfarande ont - men nu kan jag gå ordentligt och behöver inte halta längre. Och natten till idag sov jag gott.

Nu är det bara att hoppas att såret börjar läka också. Vill inte gå med en stor rosa-vit kompressblaffa mitt på smalbenet hur länge som helst.


När jag var hos distriktssköterskan i fredags så sa hon att jag kunde komma till dom ett par gånger i veckan så lägger dom om såret åt mig. Men kaxiga mig tyckte inte att det skulle behövas - det fixar jag själv.... 

Igår blev det skogsvandring med barnbarnen, i gummistövlar som skavde precis där såret satt så när jag kom hem var bandaget alldeles blodigt. Och inte vågade jag ta bort det själv.

Så i morse var jag hos distriktssköterskan igen.......

Snacka går ju - men riva loss ett blodigt, fasttorkat bandage var inte min grej. Framförallt inte när bandaget satt på mig själv..........


Till min stora glädje har också uretriten lugnat ner sig - utan hjälp av cortison (i någon form) och utan att jag stoppade i mig en massa Citodon. Härligt.

Undrar om penicillinet har någon delaktighet i det??

Vill inte tro det - men vad vet man?? Egentligen absolut ingenting!!





ANNONS
Av Birgitta - 28 augusti 2011 07:21

Min allra första pojkväns farmor (dvs det är ca hundra år sedan) brukade strö ordspråk omkring sig. Ett av dom var detta:

'är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod'


Ungefär så känner jag mig nu - med det tråkiga tillägget - att det är både det ena OCH det andra - samtidigt.

Dvs ont i benet och ont i urinröret. Har varit vaken sedan klockan tre. Läst hela tidningen, läst ut boken jag höll på med (''Mitt liv med Saddam'' - intressant), löst lite korsord, druckit kaffe - och håller på att bli galen.

Hur länge dröjer det - efter att man börjat med en penicillinkur - innan man märker att det börjar bli bättre?  Tydligen hade det börjat bli någon form av feberros runt såret. Doktorn målade med tuschpenna utmed 'ros-kanterna' och sa att jag skulle hålla koll så att det inte spred sig ännu mer. Så jag kollar och kollar. Tycker inte att det har växt - men attans ont i benet har jag.

Jag hoppas verkligen att medicinen jag fått biter på vad det nu är som har hamnat i såret.


Jag hittade faktiskt lite gula kantareller i går. När jag traskade ut i skogen trodde jag först att där inte skulle finnas något alls för det var snustorrt i marken. Men - på ett av de ställen där jag hittat förut - där fanns dom. Nu har jag lagt dom på tork. Jag vet att det vanligaste är att förvälla och frysa in men min frys är inte så stor. Jag testade att torka även dom gula förra året och det gick riktigt bra. Jag skär dom i lite mindre bitar. Dom behöver längre torktid än trattisarna och även lite längre blötläggningstid när man ska använda dom. Men det går jättebra att ha dom i grytor osv.


Om inte benet värker alltför mycket ska jag besöka mina andra ställen i dag. Lyckan när man hittar dom gula solarna i mossan, eller under en gran, den är svårslagen.

 

Av Birgitta - 27 augusti 2011 10:23

Jag är troligen det mest motsägelsefulla som finns.

Ena dagen skriver jag att nu ska jag göra allt för att slippa mina smärtor - och idag sitter jag här och har rejält ont - och har bestämt mig för att INTE peta i mig vare sig cortison eller Citodon.

Jag äter Arcoxia, jag äter Xatral, jag äter Membrasin - och just nu dessutom penicillin för såret på benet. Plus lite D-vitaminer. Det känns som att det räcker med piller.

Fast - jag kanske ändrar mig framåt eftermiddagen - då kanske jag inte står ut längre - om inte smärtan sjunkit undan av sig själv. Under sker emellanåt!


Hade tänkt mig en golfrunda i dag i det underbart härliga vädret - men tiden är nästan för knapp. Har varit hos frissan nu på morgonen, måste till optikern och bestämma vilka bågar jag ska ha till mina nya glasögon (att det ska vara så svårt att hitta ett par som förskönar....) och jag ska till Globen i afton och beskåda en av vår tids ikoner: Dolly Parton.

Dessutom värker ju kroppen så golfupplevelsen blir varvad med pina. Å andra sidan är jag ju så rastlös så jag kan inte tänka mig att sitta stilla på en stol, dvs huvudet vill inte även om kroppen nog tycker det skulle vara en bra idé.

Det får helt enkelt bli en liten tripp till svampskogen!!

Av Birgitta - 26 augusti 2011 22:40

Har precis kokat klart en laddning rönnbärsgele och hällt upp på små burkar - samtidigt som jag tittar på 'Dimhöljda bergens gorillor'.


Västerås-jobbet gick bra - framförallt var det så fantastiskt roligt. Blev riktigt sugen på att göra något liknande fler gånger.


Tog mig till Vårdcentralen i morse för att visa såret på mitt ben för distriktssköterskan - som gick och hämtade en läkare - som tog prov plus skrev ut pencillin.....  Tänk så det kan bli - bara för att man sitter på en klippa i solen, och kanar lite.


Det som jag är lite förvånad över just nu är att jag inte kände av min uretrit det minsta innan dagens föreläsning - men efteråt.  På väg hem från Västerås satte det igång - och det vill inte släppa. De borde ju vara tvärtom - om mina små teorier om psykets betydelse stämmer. Med andra ord förstår jag i vanlig ordning ingenting.



Av Birgitta - 26 augusti 2011 06:48

Idag är det dags.

Klockan 14 ska jag stå framför 375 personer på Aros Congress Center i Västerås och berätta om mina erfarenheter av att arbeta med japaner. Är faktiskt inte nervös - om det inte räknas som nervöst att vakna före sex och inte kunna somna om?

Jag är klar med mina förberedelser, vet ungefär vad jag ska säga. Mitt största problem just nu är vad jag ska ta på mig. Vill inte vara för uppklädd, men inte heller för nerklädd.

Jag får gräva i min garderob. M påstår att där finns alldeles tillräckligt med alternativ att välja mellan. Vet inte om jag håller med......


Min uretrit fortsätter att ligga och lura under ytan - och sticka upp nosen lite då och då. Dvs helt fri från smärta eller trängningar har jag inte varit på flera dagar nu, men å andra sidan är nivån inte värre än att jag står ut. Utan Citodon och utan att äta Cortison.

Men - märker jag att smärtan tilltar idag - då får det bli ett piller. Är lite ledsen att min läkartid som jag hade i går eftermiddag blev inställd - hade behövt den.


Jag hoppas också att jag ska klara mig från att bli toanödig under den halvtimme jag ska stå på scen.  Får väl låta bli att dricka något överhuvudtaget i flera timmar innan. Då ska det nog gå bra.

Annars är det nog det som varit jobbigast de senaste dagarna - mina täta toabesök. Går väl an så länge jag är hemma - det är värre när man ska iväg ut på stan. Men jag har i alla fall inga bussresor inplanerade..... alltid något att vara glad åt....


Mitt största problem just nu är faktiskt såret på mitt ben. Det vägrar läka. I morgon är det två veckor sedan jag halkade omkring på klipporna vid Siljan och skrapade mig på smalbenet. Och såret är fortfarande lika stort. Och gör ont!!  Ska faktiskt ringa Vårdcentralen idag.


Det är bara skrutt med mig.......



Av Birgitta - 23 augusti 2011 09:57

Jag vet att jag kan bli lite tjatig ibland - men det kan inte hjälpas: vad är det egentligen för mekanismer som styr uretrit-utbrotten? Några saker har jag ju kommit på - men det kan inte vara hela sanningen.

Så här var min måndag:

Vaknade helt smärtfri - och mådde riktigt, riktigt bra.

Vid 10-tiden ringde min läkare för att meddela att hon fått förhinder just den tid jag hade hos henne på torsdag. Vi försökte hitta annan tid - men ingen passade och eftersom jag har ytterligare en tid om några veckor så tyckte jag att det nog inte behövs någon innan dess - jag mådde ju så bra.....

Just då ja....

Ett par timmar senare - out of the blue - så small det bara till och helt plötsligt satt jag med riktigt hemska smärtor. Bara så där -utan vidare... Jag fattar absolut ingenting. 

Petade i mig en Citodon - det var nödvändigt, kunde inte gå annars - och smärtan sjönk undan. Men sedan låg den och lurpassade liksom under ytan resten av dagen - och gör så även idag.

Om jag håller mig stilla, eller rör mig försiktigt, då går de bra. Men så fort jag gör en häftig rörelse så skär det till. Trist.

Ska försöka låta bli smärtpillret idag - ska nog gå bra om det håller sig på den här nivån.

Skit är bara förnamnet på vad jag tycker om denna uretrit just nu.....

Av Birgitta - 21 augusti 2011 07:16

En Citodon var sjätte timme dämpar mina smärtor - men har ingen påverkan på mina trängningar. Så gårdagen blev en dag av täta toabesök. Hemma går det väl an - det blir ju lite jobbigare när man ska ut på bygden.

Igår var det dags att handla material för att bygga gaveln bakom sängen, så vi for iväg till 'träaffären'. Så snart vi kom dit kände jag att det var dags så jag smög runt i butiken och letade efter en kundtoalett. Hittade ingen men hamnade i en lång korridor och runt ett hörn längst bort fanns det i alla fall en toalett. Säkert personalens egen, men det brydde jag mig inte om - den fungerade för mig också.

Sedan gjorde jag M sällskap och letade bräder, spånskivor, lister, sågade och stog i.

Efter 20 minuter var det dags igen (så höll jag sedan på hela dagen...) och denna gång frågade jag grabbarna som jobbade där om dom hade någon kundtoalett. 'Neeej' - fick jag till svar - 'men kom här så ska du få låna vår....'.

Och så travade han iväg längs samma korridor där jag gick tidigare och visade stolt vägen till samma toalett som jag redan varit på. Och jag höll masken, visade inte med en min att jag redan visste att den fanns utan tackade snällt och glatt för hjälpen....


Nu är gaveln färdigspikad och den ska målas i en svag grågrön färg medan väggarna blir vita. Fast - kanske sätter jag en tapet precis bara ovanför den snickrade gaveln. Såg en så snygg tapet på färgaffären igår som jag tror skulle passa jättebra där. Tror det kan bli för enahanda med bara helt vita väggar. Vi får se hur det blir.



Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6 7
8
9
10
11
12
13 14
15 16 17 18
19
20 21
22
23
24
25
26 27 28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se