Alla inlägg under april 2014

Av Birgitta - 26 april 2014 16:45

Humöret fortsätter sjunka!!

Jag håller nästan på att ge upp!

Sedan den 10 april har jag fått TRE Uracyst-behandlingar, EN sondering med Dermovat-inläggning och ätit  en hel omgång Betapred, dvs 12+10+8+6+4 utspritt över två dagar.

Dessutom mina 2*60 mg Arcoxia/dag, plus Xatral OD, plus ett antal omgångar 400 mg Ibuprofen OCH sovit på värmdyna.

Men inte försvinner smärtan för det.

Vad ska jag göra??

Jag har bett om starkare smärtlindring, dvs receptbelagd men får ingen.

Orkar snart inte gå omkring och hela tiden ha så ont så jag knappt kan röra mig.

Ibland kan det släppa för en timme eller så - och då blir jag så ofantligt lätt i hela kroppen, men sedan kommer det tillbaka igen.

Ibland känner jag inget om jag håller mig stilla, men så fort jag börjar röra på mig så skär det som knivar vid varenda steg. Ibland hjälper det inte att vara stilla - det gör svinont hela tiden.

Puh!

Jag längtar tillbaka till januari & februari. Varför fick jag inte behålla det underbara tillståndet??

Ska jag behöva ha det så här under resten av mitt liv?   Jag 'firar' snart 20-års jubileum av detta elände.....


Ja - ni hör hur jag låter....... Uppgiven är bara förnamnet........

ANNONS
Av Birgitta - 25 april 2014 07:16

Nu är det riktigt längesedan jag fick tid att sätta mig ner vid datorn och skriva av mig lite i bloggen.......

Det har varit full fart hela våren, vi har haft flera veckolånga besök (jätteroligt) och även hunnit med ett 10-dagars besök 'hemma' i Sverige (också jätteroligt).

Det enda som inte är jätteroligt är att min uretrit sakta men säkert blivit sämre och sämre - och mitt humör är på väg åt samma håll.

Januari och februari var ju helt underbara månader - jag svävade som på små moln, kände knappt av uretriten och tyckte att jag äntligen fått tillbaka ett normalt liv.

Men i mars började dalandet och det höll på till för ca en vecka sedan. Nu har det börjat plana ut och jag väntar på uppgången.

Och ska jag vara riktigt ärlig är jag lite, lite purken på min urolog. Inte för hennes försök att hjälpa mig och lindra min uretrit, utan på att jag inte fick ordentlig information i höstas när jag började med Uracyst.

Det var ingen som sa till mig att jag måste ta alla sex doser som jag köpte (för dyra pengar) och att jag troligen inte skulle märka någon effekt förrän efter dessa sex behandlingar, dvs 6 7 veckor. Att det tar längre tid få effekt när man är äldre (och dit räknas väl jag med mina 65 år) och att man sedan måste fylla på en gång/månad tills man blir riktigt bra. (Det här sista fick jag veta av en annan uretrit-kvinna)

Jag var ju så fruktansvärt dålig i november/december så jag struntade i den sista behandlngen. Ingen fick peta in någon kateter i mitt smärtande/krampande urinrör......

Och ca tre veckor efter den sista behandling jag fick - då kom lindringen, som jag inte alls kopplade ihop med Uracysten, utan med andra faktorer. Det var inte förrän jag i mars började bli sämre igen som jag började ana vilken roll Uracysten spelat för mitt välbefinnande.

Så nu är jag igång igen. Har köpt fler dyra behandlingar (Varför kan man inte få detta genom högkostnadsskyddet!!! Orättvist!!!). Fick två omgångar när jag var i Sverige, har fått en här i Cascais och har bokat in tre till, varannan vecka. Därefter får det bli månadsvis. Inga trevliga behandlingar - verkar enklare få en spruta i armen - men den klinik jag går på härnere har bra personal som gör ett proffessionellt och respektfyllt jobb.

Det enda positiva i det här eländet är att jag i alla fall sluppit dom hemska kramperna i urinröret. Fortsätter spraya med Magensiumoljan - och tror att det gör nytta.


Uretriten gör ju ibland livet lite jobbigt eftersom man aldrig vet hur dagsformen kommer att bli. Svårt planera olika aktiviteter och vissa saker utsätter jag mig inte för, ex bussresor - om jag inte VET att det finns en fungerande toalett på bussen. Det är inte kul vara den enda som måste ha kiss-stopp en gång i timmen - eller oftare.

Och just idag ställer det här till det lite för mig.   SWEA-kvinnorna här i Lissabon/Cascais ordnar idag en utflykt till en vingård i Estremoz plus en konstutställning i Évora, och jag vill väldigt gärna åka med. Trots att vi har bottt här nere i snart 1½ år har vi ännu inte hunnit besöka någon av dessa platser - och alla säger att dom är sevärda. Men som sagt - två timmars bussresa!!!   Det kan gå bra - det kan gå åt skogen!!

Min lösning: jag kör bil. Då kan jag stanna när som helst och känner mig lugnare. Och jag hoppas att med GPS'ens hjälp hitta fram till samma ställe som dom andra. Missar det trevliga småpratet i bussen - men det kan inte hjälpas.


Fortsätter med att måla på tisdagar. Njuter varenda sekund jag står i R´s målar-ateljé (= hennes garage).  Mina två första tavlor är redan inramade och hänger på väggen i vår lägenhet - och just för tillfället har jag tre olika på gång.

Den här ska vara med på en utställning nere på Algarve i september. Spännande!!

 

ANNONS

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se