Jag sitter just nu fullt sysselsatt med att färdigställa min uppdaterade web-sida: www.uretrit.se.

Jag tänkte ha med två flikar som inte finns på dagens web-sida.  Dels en flik där jag återger korta utdrag ur mail som jag fått sedan starten - utan att avslöja några identiteter - och efter att ha fått godkänt av den som skickat mailet...... Jag skulle vilja visa hur jobbigt det är att få en korrekt diagnos, hur dålig kunskapen är om uretrit inom vårdapparaten. 

Dels skulle jag vilja ha en flik där jag publicerar andras berättelser - era berättelser- om ni vill berätta.  Dvs lite längre stycke om era erfarenheter kring uretrit, bra och dåliga, tips ni har om vad man kan göra osv.

Så - om någon känner för att sätta ord på sina uretritliv - skriv ner det och maila till mig - så publicerar jag.  Gör inte historien för lång dock - max 300 ord.

Dessutom ska vi försöka fixa ett diskussionsforum - det är på gång. Men den tanken är mer att kunna göra inlägg kring olika teman eller frågeställningar.

Jag hade - som jag redan skrivit - en ambition att lansera den nya web-sidan den 2 april - men det kommer jag inte att hinna med. Men inom kort så......

Våren - som jag skrev så glatt om igår - den har gått och gömt sig igen.......

Det är så fantastiskt!  Ingen smärta överhuvudtaget! Bara två toabesök i natt! Solen skiner! Marken börjar äntligen torka upp så man kan gå ordentligt och kan ställa undan GoreTex-stövlarna.

Jag har t o m sett den första lilla vårblomman ute i det fria.

Idag ska jag dels ta en lång promenad, dels jobba vidare med den nya web-sidan. Det är mer jobb än man kan tro...... även om man använder ett verktyg med mer eller mindre färdiga mallar. Men det är roligt.

Måndagen var en riktigt bra dag - jag t o m gick en riktigt snabb en-timmes promenad utan några som helst problem. Och nu i natt har jag visserligen varit uppe tre ggr - men jag har sovit gott mellan 'gångerna'  och jag har inte några som helst uretrit-känningar just nu. (Kanske bara lite, lite molvärk - men så lite så det knappt märks.....).

Den nya och lite uppdaterade web-sidan växer sakta fram och M har hittat ett bra verktyg för att ha ett forum. Vi kommer nog tyvärr inte hinna få det klart till den 2 april (halvårs-dagen för www.uretrit.se) vilket jag en gång i tiden hade förhoppning om.

Det gäller att rent tekniskt få ihop dom tre teknikerna för websidor, forum och blogg. Vi (eller snarare M....) jobbar på det.

Jag vågar inte riktigt känna efter - men det känns hoppfullt. Jag har varit uppe tre ggr i natt och vaknade utan att ha den skarpa brännande smärtan i underlivet.  Lite dov irritation bara.

Jag försöker undvika häftiga rörelser, tar det väldigt lugnt. Det gäller att inte väcka den uretrit-björn som kanske, kanske har somnat lite.

Vill så gärna att det dåliga skovet ska vara över för denna gång.....

Äntligen! Äntligen! Äntligen!!!!

Nu har det värsta släppt. Jag kan gå utan att jämra mig. Så skönt!!!

Långkoket smakade fantastiskt! Hallongrottorna också.

Har njutit av en av mina gamla favoritfilmer som gick på någon kanal nu på kvällen: Station Agent.   Om ni inte har sett den än - gör det!! Den är riktigt bra.

Och - det bästa av allt - smärtorna är borta. Det ligger bara lite urinrörsirritation och stör - men det är himmelrike jämfört med hur de senaste dagarna varit.

Härligt!!

Det här har varit en dag då jag inte velat röra mig en mm utan att det verkligen behövdes. Dvs - inga promenader - och det gör inget för vädret är riktigt trist.

Men jag har ju svårt för att göra ingenting - så dagen har innehållet följande aktiviteter:

tonat håret

fixat långkok på högrev - 4 timmar i ugnen med lök i massor & morötter

bakat hallongrottor

läst ut en bra bok: Bilden av Phoebe

allt under ett konstant stönande och jämrande.

Här kommer dokumentationen:

Hela lördagen var smärtfylld!!

Min väninna M och jag var och såg föreställningen 'MatDesperat' på eftermiddagen och sedan följde hon med mig hem och åt middag med M och mig - och det var jättetrevligt - både föreställningen och sällskapet.

Men när smärtan är så stor som den var igår (och i förrgår) tvingar det fram toabesök - inte för att jag dricker mycket och fyller blåsan utan helt enkelt för att det gör så ont så varje liten tömning skapar en anings lindring.

Det blev riktigt kritiskt i går kväll. Jag gav mig ut på en kort, kort promenad och höll inte på att komma hem igen. Att 300 m kan vara så fruktansvärt plågsamma...... Hela kroppen var i upplösningstillstånd  innan jag kom innanför dörren och kunde kasta mig in på toaletten - bara för att sitta där med ett krampat urinrör.

Lite synd om mig var det då - men om det hela beror på det starka cortisonet så får jag väl skylla mig själv - jag bad ju om det.

Nåväl - jag har sovit bra i natt - bara 2 toabesök - och nu hoppas jag att denna dag blir lite lugnare än vad gårdagen var. Fast - jag ska nog börja dagen med en Tradolan och hoppas att den har effekt på mitt stackars ömmande underliv.

Ont, ont, ont - så kan man sammanfatta lördagen. Det var hyfsat bra så länge jag höll mig i stillhet - men att gå var en riktigt plåga.

Det var faktiskt längesedan jag var SÅ dålig.

Av någon konstig anledning lyckades jag sova bra - men vaknade till samma eländiga smärta idag.

Måtte det inte ha att göra med det cortison jag 'tvingat' min läkare att använda på mig i torsdags.  Jag vill så väldigt gärna att det ska fungera lika bra på mig som det gjort på patienterna i Bjursås......