Alla inlägg under januari 2012

Av Birgitta - 31 januari 2012 07:47

Idag är det exakt tre år sedan det var min sista arbetsdag på det japansk-svenska företag som tekniskt sett inte existerar längre.

Känns lite vemodigt.

Men - så fort tiden har gått!!

Och inte lär det gå saktare i fortsättningen. Skrämmande!!


Nu verkar helgens - och gårdagens - konstiga 'utbrott' i min kropp ha lugnat ner sig. Mår riktigt bra nu på morgonen.


Jag hoppas att jag inte har skrämt någon från att pröva Arcoxia för att få slut på sin uretrit-plåga!!


Jag hade otur och drabbades av en trist biverkning, men det betyder ju inte att alla får samma erfarenhet.

Kanske inte Arcoxia biter på alla heller - för den delen.

Vi är olika, och vi reagerar olika på de läkemedel vi erbjuds.


Ett exempel: jag har ju min vän som i unga år drabbades av Morbus Chron, fick Salazopyrin, tålde det bra och svarade så bra på det att han idag är helt frisk från den 'kroniska' sjukdomen.

En kollega till mig fick exakt samma sjukdom, gavs samma (det enda fungerande - på den tiden) läkemedel, men tålde det inte och var tvungen operera in en påse på magen.

Så olika kan det vara.


Nu ska det bli spännande att se hur länge kroppen håller sig bra - jag har inte rört Arcoxian sedan i lördagskväll.


Av Birgitta - 30 januari 2012 17:34

Var ska jag börja?


Kanske med att konstatera att jag har otur.

När jag äntligen efter många år med mer eller mindre konstanta plågor har 'hittat' ett läkemedel som verkligen gör nytta - då ska jag drabbas av trista biverkningar.


Jag har ju redan skrivit om mitt förhöjda blodtryck - men det lyckades jag ju få bukt med genom att helt enkelt halvera dosen av läkemedlet.

Men - natten mellan lördag och söndag kom nästa kalldusch.

Vaknade vid tre-tiden av att jag kände mig orolig och konstig i kroppen, gick upp för att försöka distrahera bort det obehagliga - och då satte hjärtat igång och hamra som den värsta stånghammare. Hårt och fort. Pulsen var säkert uppe i 200.

Ringde faktiskt 112 och bad att få tala med en sjuksköterska - och dom föreslog att dom skulle komma och hämta mig, men det tyckte jag lät väl drastiskt. Så dom pratade med mig tills det värsta var över. Men sedan fortsatte hjärtklappningen att komma och gå i minst en timme till, innan det lugnade ner sig.

Min första tanke var att det är Arcoxians fel - det är inte länge sedan en kvinna berättade om samma sak.

Fick tag på min läkare igår och hon tyckte att jag först skulle se till att eliminera alla eventuella andra orsaker, så idag har jag varit på St Görans akutmottagning och där har dom både tagit EKG och hjärtprover.

Och resultatet av det är att mitt hjärta är det inget som helst fel på.......


Alltså: Arcoxian!!


Skit, skit skit!!!!!!!!!


Så - nu sitter jag här och vet inte vilken väg jag ska gå?


Sluta med Arcoxia och riskera att hamna i uretrit-helvetet igen.

Eller fortsätta med Arcoxia, fast ännu lägre dos - och kanske hamna i förgården till uretrit-helvetet.

Eller fortsätta med den dos Arcoxia jag ätit nu på slutet - men samtidigt börja med någon form av blodtrycksreglerande medicin - också.


Min enda glädje just nu är att jag i alla fall har ett bra hjärta - och det är ju inte helt fel.

Av Birgitta - 28 januari 2012 13:00

Morgonsvedan jag klagade över i går morse sjönk undan under dagen - men i morse satt den där igen. Och nu verkar den inte vilja släppa taget.

Jag som häromdagen glatt konstaterade att det är fyra veckor sedan jag tvingades ta en dos Betapred. Det är rekord. Ända sedan min läkare introducerade denna 'icke helt vedertagna självhjälp' vid akuta besvär så har jag tagit en eller två doser varannan vecka ungefär.

Men säg den glädje som varar.

Just nu känns det som att den lilla 'uretrit-djävulen' har poppat fram för att ta ner mig på jorden igen.

'Kaxa inte till dig, Birgitta' säger den med ett elakt flin.

'Än är du inte av med mig!!'


Funderar just på om det är dags för lite Betapred igen - eller om det räcker med två brus-Alvedon.

Skulle helst vilja slippa ta något över huvudtaget, bara vänta och se om det ger med sig av sig självt. Men vi ska ha gäster i kväll, håller som bäst på med dammtorkning och dammsugning, och det är inget kul vare sig att städa eller ta emot gäster med en värkande kropp.


Beslut fattat!! 

Det får bli två brus-Alvedon till att börja med......





Av Birgitta - 27 januari 2012 08:59

Kort fredags-rapport:

Vaknar med svid igen!  Undrar om det beror på att jag nog åt lite för mycket bacon i går kväll? Har ju testat tidigare utan problem - men igår blev det kanske för stor portion.

Har ingen annan förklaring till svidet.

Rör mig försiktigt, inbillar mig att då går det fortare över.


Idag är det dags för ett besök på Vårdcentralen - i ett helt annat ärende.

2011 var det år då jag ramlade mig fram genom tillvaron.

Ett av fallen gick så till att jag kom gående med en tallrik efterrätt i ena handen, fastnade med foten i en plupp som 'stod upp' från golvet, flög som en vante och landade 'PANG' med knäskålen rätt i stengolvet!!!

(efterrätten hamnade i knäet på den som satt vid det närmaste bordet, tallriken gick i tusen bitar!!)

Det gjorde ont ett tag, men jag märkte inga problem med att röra benet. Har kunnat gå obehindrat. Bara känt att det gjort ont när jag RÖRT vid knäskålen, ex på morgnarna när jag smörjer in mig efter duschen.

Men inte brytt mig mer om det.

Detta hände i november.

Så - för två veckor sedan - gick det helt plötsligt inte att gå i trappor längre. Varken upp eller ner. Det bara kom - helt utan förvarning. Knäet vägrade fungera.

Nu har det blivit lite bättre - men idag ska jag se till att få knäet röntgat. Därför mitt besök på Vårdcentralen.

Av Birgitta - 26 januari 2012 08:14

Jag måste lära mig att inte dricka något senare än ca tre timmar innan läggdags.

Dvs - om jag vill slippa springa upp på nätterna.

Och det här gäller även de dagar när uretriten vilar och jag inte vaknar av smärtan i urinblåsan/urinröret. I dom lägena, när inflammationen är aktiv, då spelar det ingen roll hur mycket eller lite jag druckit. Då klarar inte blåsan av att innehålla ens fem droppar. Då måste den få tömma ut dom stackars dropparna ca en gång i timmen (eller oftare) - dygnet runt. Dessutom under smärta.

Men när inflammationen vilar, som nu, så måste jag alltså lära mig detta: se till att inte fylla på så mycket timmarna innan det är dags att sova. Alla dessa år med uretrit har troligen krympt min blåsa så den klarar inte att hålla så mycket.

I natt har jag varit uppe tre gånger - framförallt i början på natten - och troligen beror det på för stort vätskeintag under kvällen...... Smärtan har däremot varit obefintlig!!!

Kanske går det att träna upp blåsan, så den klarar större mängder?


Kanske jobbar jag omedvetet på det?

Jag har de senaste veckorna till min stora förvåning upptäckt att det ibland gått nästan fyra timmar mellan mina toabesök (under dagtid!!).

Fyra timmar!!!!

Är detta verkligen samma kropp som förra våren inte klarade av en timmes bussresa?? Som i somras låg och skakade av smärta? Som i höstas grät av smärta och inte kunde ta ett enda steg utan att knivar skar genom kroppen?


Två dagar i veckan arbetar jag numera som volontär på Erikshjälpen i Spånga.

Går hemifrån vid 7:30-tiden - och har blivit glatt överraskad när jag framåt 11-tiden inser att jag inte tänkt ordet toalett på hela förmiddagen.

Det känns som att ha fått ett nytt liv.


Var det så här jag hade det innan eländet började, våren -95? Är det så här 'vanliga' människor har det? Är det därför dom kan springa maraton och Lidingölopp, åka Vasalopp, fotvandra i fjällen? För att dom inte hela tiden känner ett smärtande, trängande urinrör?


Wow!!


Måtte detta underbara tillstånd aldrig ta slut!!!


Idag ska vi, M och jag tillsammans med goda vänner, gå på Soppteater, och jag är inte ett dugg orolig för att eventuellt inte klara den timmen utan besvär. Bara det gör att jag kommer att njuta än mer av föreställningen.


Av Birgitta - 23 januari 2012 06:54

Nu har vi fått vinter.

Har inte bestämt än som om jag skrika jiiipiii eller stöna lätt......


På den positiva sidan står att det blir så mycket vackrare när allt är vitt, och ljusare.

På den negativa att det blir så kallt!!!

Inte bra för ett känsligt urinrör!!


Jag har kunnat konstatera att dom lite tunnare, tjusiga  mameluckerna som jag köpte på Twilfit i höstas helt enkelt är för tunna när kylan kryper under nollstrecket. Då behöver jag verkligen dom tjocka, rejäla som jag köpt på Hälsokostbutiken.


Tyvärr har klantiga mig - av någon outgrundlig anledning - lämnat båda mina par uppe i Rättvik, i stugan. Det är i alla fall mina enda förklaring till att jag inte hittar dom någonstans i lägenheten. Har letat som en galning.

Så det blir att bita i det sura äpplet och inhandla ytterligare ett par.  


Nu när jag äntligen har fått hyfsad ordning på min kropp och mår så bra så gäller det att vara rädd om den.  Vill inte tillbaka till den tid när jag hade ett eldklot konstant brinnande i mitt underliv.


Hur stod jag ut??? Gissa om jag är glad varje morgon jag vaknar och känner hur lätt och smärtfri min kropp är.


Nu är det dags för veckans första arbetsdag!!



Av Birgitta - 22 januari 2012 18:11

Kors i taket!!  Jag klarade att äta rökt lax!!! 

Har inte haft några som helst efterverkningar efter förrätten i torsdags.

Gissa om jag är glad.

Jag kommer inte att börja vräka i mig rökt lax, men nu vet jag i alla fall att en eller två skivor inte behöver innebära hemska smärtor i några dagar.

Undrar om jag ska våga mig på lite prosciutto också? Och löjrom?

Rökt fläskfilé tänker jag nog i alla fall låta bli även i fortsättningen, det var ju det som fick mig att inse att viss mat faktiskt kan ha en påverkan - negativ - på min uretrit.


Jag har funderat över varför jag inte reagerade på den rökta laxen i torsdags och den enda slutsats jag har dragit är att jag numera mår väldigt mycket bättre än jag gjorde för två år sedan. M a o när kroppen är dålig är den också känsligare.

Kanske en alldeles för enkel förklaring - men som sagt, den enda jag kan komma på. Och det räcker för mig....


Jag fick en fråga för en tid sedan om jag fortfarande äter Membrasin - och JA - det gör jag. Och kommer troligen aldrig att sluta.

Jag är fullständigt övertygad om att dom fyra kapslar jag stoppar mig (två på morgonen, två på kvällen) har en stor del i att jag har ett så bra allmäntillstånd nuförtiden. T o m min mage fungerar bättre....

Sedan tror jag att Arcoxian gjort underverk med den kroniska inflammationen. Jag vet att den inte biter på alla - men jag svarar bra på det. Självklart vore det allra bäst att slippa alla läkemedel, men om det nu är vad som krävs för att slippa smärtor, kramper och trängningar - så vad gör man??

Jag äter fortfarande Xatral OD, 10 mg varje kväll, men funderar på att eventuellt släppa det. Syftet med det läkemedlet är att motverka kramper, men kramperna kommer ju bara när inflammationen är aktiv och det är den väldigt sällan nuförtiden. Har inte vågat sluta med dom än - men vid nästa läkarbesök ska jag ta upp det ämnet.


Sammanfattning: jag mår jättebra! Sov sex timmar i sträck ett par nätter i förra veckan - och det är lycka!!!  Visserligen inte alla nätter - men ändå. Har inte hänt på 16 år.

Springer inte på toa varje timme, eller ens varannan timme, under dagtid. I alla fall har jag haft några dagar när jag känt mig nästan (!!) helt normal.


Så alla ni därute: ge inte upp!!!   Det går att bli i alla fall nästan bra.




Av Birgitta - 19 januari 2012 22:52

Idag har jag varit rätt OK.

Var på tjejmiddag nu i kväll och där blev det lite väl många toa-besök, men ingen smärta, och det är 'good enough' på något sätt.

Däremot utsattes jag för - eller lät mig utsättas för - en liten test.

Förrätten vi blev bjudna på var en form av carpaccio på rökt lax..... hmmmm. Jag har inte ätit rökt lax på över ett år och klarade inte av att påpeka för värdinnan att det kanske inte var så bra för mig. Så jag åt. Och det var riktigt gott.

Men - nu får vi se vad som händer.

Jag kanske klarar det jättebra. Då vet jag i alla fall det.

Eller så får jag ett litet bakslag.

Ska faktiskt bli spännande.

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

251 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS


Skapa flashcards