Igår fick jag en riktigt tillfällig dipp. Jag har ju flera dagar skrivit om hur bra jag mår och hur skönt det är men jag borde vara van vid att i princip var & närsomhelst kommer eländet farande.

Jag och min yngsta dotter skulle vara barnvakt åt min äldsta dotters flicka i går kväll. I vanlig ordning gick jag på toa (förebyggande....) innan jag lämnar hemmet och sätter mig i bilen för att köra och plocka upp P. Allt känns bara bra.

Efter 15 minuter börjar jag känna ett ökande behov av att besöka en toalett. När jag fått P i bilen och vi är på väg tilll barnvaktsjobbet blir detta behov värre och värre. Till slut har jag så vidrigt ont att jag vet inte var jag ska ta vägen. Vi kör på en mörk väg med bara en massa bilar runt omkring och svårt att stanna.

Till slut kommer vi fram till en Shellmack och jag lyckas ta mig fram och stapplar in och frågar efter toaletten. Hittar den - och på dörren står en stor skylt: TRASIG!!!  Ni kan ana min desperation!  Frågar, så snällt jag kan från min dubbelvikta position, killen som jobbar i macken om jag inte kan få låna hans personaltoalett. 'Det är verkligen akut!!! Snälla , snälla!!!'

Men det går inte för sig!!!

Det slutar med att jag sätter mig utanför macken i en slänt intill en väl upplyst gångväg (som tillfälligt var tom på folk) med P stående som ett smalt skydd framför mig. Det fanns inte ett träd eller en buske inom synhåll.

Problemet är att när man tvingats hålla sig så att det krampar så illa då klarar inte blåsan att tömma sig helt - så det var bara att börja med toabesök så snart vi var framme vid barnvaktsjobbet.

Men - sedan var resten av kvällen OK - och natten har varit bra!