Även igår gick jag en lång snabb promenad. Temperaturen hade kravlat sig över noll-strecket så det var snömodd, snömodd, snömodd. Gissa om jag var glad åt mitt mycket kloka beslut att köpa ett par GoreTex-stövlar på rean.

Idag visar termometern på minus 9!! Och denna kyla ska enligt meteorologerna hålla i sig länge. Men det ska inte hindra mig från en daglig promenad. Det enda som kan dämpa farten är om uretriten gör sig påmind igen.

Tyvärr gör den det redan nu!

Natten var ganska lugn. Jag vaknade vid 4-tiden och kände mig orolig i kroppen. Tog en promenad runt lägenheten och förstod varifrån oron kom: det var alldeles molnfritt ute och fullmånen lyste i all sin glans. Jag tror att den påverkar oss - i alla fall mig. Det är inte första gången jag vaknar och känner oro när det är fullmåne. En väninna till mig påstår att hon känner likadant.

Nåväl - nu är det helmulet igen och riktigt grått ute, trots snön och trots kylan.

Jag hoppas att uretrit-känningarna inte blir värre än dom är just nu - jag vill verkligen ut i dag igen.