Igår råkade jag ut för samma sak som hände för 1½ vecka sedan när P och jag skulle vara barnvakt - och det är inte med stolthet jag berättar det här:

Jag var på bio med en väninna inne i stan i går kväll. Med tanke på hur dålig jag varit den senaste veckan så är det oförlåtligt - men jag glömde (!) gå på toa innan jag satte mig på tunnelbanan för att åka hem. Jag har bara åtta stationer att åka - men redan efter fyra insåg jag att jag kommer få problem. När jag åkt ytterligare två hade jag sådana smärtsamma skarpa trängningar så jag var bara tvungen att gå av tunnelbanan och hitta en toalett. Jag skulle aldrig klara hela resan + en 10-minuterspromenad.

Så - jag går av tåget och åker en låååång rulltrappa samtidigt som desperationen växer. Frågar killen i tunnelbanespärren om jag inte - snälla, snälla, snälla - kan få låna hans toalett? Det är faktiskt kris!!!  Men icke! (Precis som med killen på bensinmacken förra gången).

Men - den här killen har ett förslag: 'det finns en restaurang till höger, uppför trappan' säger han.  Jag stapplar iväg, hittar restaurangen - men - den är låst!  Upplyst, men låst och tom på folk. Jag står där och rycker lite försiktigt i den låsta dörren - och då kommer en man och undrar vad jag vill. OCH - jag får låna hans toalett!! 

Det som gör sådana här tillfällen extra jobbiga är att när man tvingats hålla sig på detta sätt så krampar hela systemet så när man äntligen sitter på en toastol (eller i en slänt eller bakom en buske...) så gör det så förtvivlat ont. Och det tar flera timmar innan dessa krampsmärtor försvinner.

Just nu - har jag faktiskt inte ont överhuvudtaget. Jag har bara varit uppe två ggr i natt, har sovit gott och sitter här lite förundrad över att tillståndet kan variera så enormt på några timmar.

Jag vågar inte riktigt känna efter - tänk om jag framkallar smärtan bara genom att tänka på den??