I går levde jag i princip på Tradolan. Vi skulle ju till Gamla Stan´s julmarknad och sedan strosa runt och kika lite i affärer - så där som man gör med sin syster som man inte träffar så ofta. Fika någonstans och egentligen bara ha det bra.

När man har ett brinnande eldklot i underlivet blir det en prövning. Varje steg man tar känns som en kniv i kroppen  - och man går så sakta så sakta. Vilket nästan blev till en prövning för min syster för hon gillar att gå fort!

Men - det gick. Det finns ju toaletter lite överallt och jag besökte många av dom igår. Vi fick en bra dag på stan och jag kom hem med en massa olika honungssorter. Jag har lite pippi på att köpa konstiga honungsblandningar/burkar och igår fick jag mitt lystmäte. Ska bli gott ha i teet i vinter.

Natten har varit lika jobbig. Kröp i säng vid 12-snåret och vid 2 hade jag varit uppe så många gånger så jag tappade räkningen. Och sedan fortsatte det så hela natten - så idag är jag lite mosig. Och smärtan sitter som en smäck i underlivet så jag har redan petat i mig min första Tradolan. Hej & hå!!!

Gårdagen var - ur uretrit-synpunkt - inte rolig, och natten har varit ganska jobbig. Hela dagen satt eldklotet i kroppen och framåt eftermiddagen blev det riktigt besvärligt. A-M och jag gjorde ett kort besök i det nyöppnade Sollentuna Centrum och jag kunde knappt gå överhuvudtaget, så ont gjorde det.

I natt har jag säkert varit minst 5 ggr på toa. Och nu - när jag sitter här framför PC´n med min första kopp kaffe och alla adventssljus tända  - så gör det ont, ont, ont. Det är så trist för idag hade vi tänkt gå in till stan och vandra runt i butiker, men jag vet inte om jag klarar att gå så mycket idag.

Det märkliga med det tillstånd jag är i just nu är att det inte främst är trängningar som kräver toabesöken - utan smärtan. Det gör så förbaskat ont så jag måste helt enkelt sätta mig och släppa ut dom få droppar som finns i blåsan. Då lättar den värsta smärtan en stund - ca 20 minuter - innan det sätter igång igen.

Jag ska ta en värktablett och hoppas att det hjälper en smula. Jag vet ju att det här går över, men det brukar ta några dagar så det är bara att härda ut. I värsta fall får jag försöka få en tid för sondering - men det kan vara svårt med så här kort varsel. Det är ju lite besvärligt att den behandling man behöver inte går att ge sig själv.  I alla fall inte vad jag vet. Det kanske finns någon som har annan erfarenhet?? Dessutom så brukar det ta några dagar efter att man fått kortison som det ger effekt.

Men - julmarknaden i Gamla Stan - den SKA jag klara av idag!!!

Natten har varit bättre än jag vågade tro i går kväll. Tog min Tradolan och har sovit från 00:30 till 06:30 med bara ett besök på toa. Så skönt!  Då kanske det här 'skovet' inte blir så illa.... Värken är inte borta men med en värktablett till om någon timme så ska nog kroppen vara OK idag.

SJ överträffade nästan sig själva igår. A-M kom till Stockholms Central 4 tim & 15 min senare än ursprunglig tidtabell.  När den nerdragna ledningen vid Alingsås/Vårgårda var lagad och tåget äntligen började rulla (det hade stått kvar vid Gbg Central hela tiden) - så rullade det i 3 meter. Sedan var det stopp. 'Tekniskt fel på tåget!! 

Det var bara att skratta åt eländet. Det ska bli intressant se om SJ´s garanti fungerar.

Rapport nr 3 denna söndag: just nu vill jag allra helst krypa ur mitt skinn! Det krampar för fullt i urinröret och gör riktigt attans ont. Jag tog en Tradolan tidigare idag och det får bli en till innan jag kryper i säng , annars kommer jag inte att kunna sova.

Jag får väl hålla mig uppe länge så jag blir ordentligt trött.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att detta ska gå över fort. Jag vill kunna gå i stan nu när A-M är på besök från Gbg.

Det vill inte bli bättre!!!  Ett tag i morse trodde jag att det var falskt alarm och andades ut lite - men det blir bara värre och värre. 

Hela köret är på gång nu: ont, ont, ont och toabesök på toabesök på toabesök.

Skit också..........................................

Som extra grädde på moset har SJ drabbats av att någon rivit ner ledningen i Alingsås-trakten. Min syster hann precis sätta sig på sin plats på tåget i Gbg och invänta att det sakta skulle rulla iväg när en röst i högtalaren förtäljde att dom hade lite problem... Så där står dom och kan inget annat. Fick just ett nytt samtal från henne och tydligen har SJ ännu inte personal på plats i Alingsås för att åtgärda problemet - så det kan dröja innan hon kommer till Sthlm.

Vi hade tänkt gå på en Adventskonsert i Klara Kyrka kl 18:00 - jag får väl ta med min man istället ;-)

Och sätta mig på en gångplats!!

Vaknade strax efter 8 när det fortfarande var alldeles mörkt ute. Jag gillar dessa mörka morgnar i december för då kan jag riktigt njuta av advetsstjärnan och adventsljusstakarna. Tänder inga andra lampor än läslampan så hela lägenheten ligger i halvdunkel. Är nu inne på min andra kopp kaffe och har hunnit igenom halva morgontidningen samtidigt som jag lyssnar på en hes Anna Mannerheim och en ohes Tengby i radion.

Det som jag gillar mindre är att jag idag vaknade med den välbekanta smärtan i underlivet igen. Med andra ord: nu är det dags för en Tradolan.

Hoppas det inte är början på någon längre period med smärtor för det kommer i så fall riktigt olämpligt. I eftermiddag kommer min syster A-M som bor i Gbg på besök och vi har väldiga planer på allt vi ska göra de närmaste dagarna i form av julmarknader, musei-besök och andra trevliga saker. Vill inte ha ont då!!!! Och definitivt inte problem med trängningar för då kan jag inte röra mig som jag vill.

Nåväl - jag ska inte ta ut något elände i förskott - än så länge gör det bara ont!!

Här kommer en stämningsbild på min adventsljusstake:

Igår fick jag en riktigt tillfällig dipp. Jag har ju flera dagar skrivit om hur bra jag mår och hur skönt det är men jag borde vara van vid att i princip var & närsomhelst kommer eländet farande.

Jag och min yngsta dotter skulle vara barnvakt åt min äldsta dotters flicka i går kväll. I vanlig ordning gick jag på toa (förebyggande....) innan jag lämnar hemmet och sätter mig i bilen för att köra och plocka upp P. Allt känns bara bra.

Efter 15 minuter börjar jag känna ett ökande behov av att besöka en toalett. När jag fått P i bilen och vi är på väg tilll barnvaktsjobbet blir detta behov värre och värre. Till slut har jag så vidrigt ont att jag vet inte var jag ska ta vägen. Vi kör på en mörk väg med bara en massa bilar runt omkring och svårt att stanna.

Till slut kommer vi fram till en Shellmack och jag lyckas ta mig fram och stapplar in och frågar efter toaletten. Hittar den - och på dörren står en stor skylt: TRASIG!!!  Ni kan ana min desperation!  Frågar, så snällt jag kan från min dubbelvikta position, killen som jobbar i macken om jag inte kan få låna hans personaltoalett. 'Det är verkligen akut!!! Snälla , snälla!!!'

Men det går inte för sig!!!

Det slutar med att jag sätter mig utanför macken i en slänt intill en väl upplyst gångväg (som tillfälligt var tom på folk) med P stående som ett smalt skydd framför mig. Det fanns inte ett träd eller en buske inom synhåll.

Problemet är att när man tvingats hålla sig så att det krampar så illa då klarar inte blåsan att tömma sig helt - så det var bara att börja med toabesök så snart vi var framme vid barnvaktsjobbet.

Men - sedan var resten av kvällen OK - och natten har varit bra!

Jag fortsätter att må oförskämt bra!!  Jag kan inte minnas när jag senast hade så här många dagar (och nätter) i följd utan att ha ont eller behöva springa på toaletten stup i kvarten. Det är så skönt!!

Pratade med min läkare igår om bristen av forskning kring kronisk uretrit och hon uppmuntrade mig att ta förnyad kontakt med en del av de instanser som jag försökt närma mig genom att skicka mail till dom. Jag ska samla kraft och mod att ta förnyad kontakt.

Mina nya små flyers fick godkänt och jag ska nu tillverka fler och lägga på andra urologmottagningar i Stockholmsområdet.

Jag har fått mail från en kvinna som berättar om en urolog som inte behandlade kvinnor - utan bara män - och därför inte kunde ge henne den cortison-behandling hon skulle behöva.

Jag undrar hur många orter i Sverige där det bor kvinnor som skulle behöva behandlingar men inte kan få någon.

Min läkare påtalade att det finns gott om utbildade uroterapeuter - som också ska kunna ge denna behandling - och jag har hittat en web-länk till en lista på uroterapeuter:

http://www.kontinet.se/Document/Uroterapeuter%20091103.pdf

Jag antar att det dock behövs en urologs analys och remiss för att få behandlingen genomförd.

Det skulle vara intressant få veta om det är någon som fått hjälp av en uroterapeut.

När jag fick min senaste sondering för några veckor sedan var det en av en uroterapeut eftersom min läkare just då befann sig i Shanghai.