Alla inlägg den 31 oktober 2009

Av Birgitta - 31 oktober 2009 12:23

Dagsformen (och nattformen) fortsatt bra. Jag njuter, känner inte efter, intalar mig att nu har det nya livet börjat - det smärtfria livet. Vi får väl se hur länge det varar..... Tänk om - tänk om - jag äntligen har blivit bra på riktigt!!


Här kommer några tips för er med täta trängningar - i samband med flygresor. Jag hade under 10 - 15 år ett arbete som innebar ett frekvent flygande, både korta resor inom Sverige (nästan varje vecka) och längre, till USA, Singapore, Tokyo, Peking, London flera gånger om året.

Det första tricket - som jag också skriver om på www.uretrit.se: se till att få en gångplats. Även på de korta flygningarna. Man känner sig mycket lugnare om man kan smyga upp från stolen utan att störa en medpassagerare. Framförallt under riktigt dåliga perioder när man måste gå på toa var 30:e minut. Något som hänt mig ofta, ofta.

Nästa trick - om man ändå råkat få en fönsterplats på en långflygning nattetid och din granne somnat och du MÅSTE gå på toa: ta av dig skorna, ställ dig på ditt säte, kliv på armstöden ÖVER grannen och hoppa mjukt ner på golvet. Gå tillbaka på samma sätt. Kräver ett stort kliv för att komma upp på det yttersta armstödet - men det brukar gå bra. Jag hade gott och väl passerat 50-års strecket när jag testade detta första gången. Det fungerar! Fast man ska nog inte ha snäv kjol på sig!

Mattricket - utvecklat till förfining: När alla ätit färdigt behöver plötsligt ALLA besöka toa samtidigt och det blir obönhörligt långa köer till flygplanets samtliga toaletter. Detta gäller i princip oavsett vilken klass du reser i. Därför gäller det att klara av sitt toabesök INNAN alla andra, dvs innan flygpersonalen plockat undan brickorna. Så - man försöker ställa alla prylar på sin lilla bricka, lyfter den med ena handen, fäller upp bordet med den andra, tar av säkerhetsbältet (som alltid, alltid är på) ålar sig ur sätet (kan vara lite knöligt om armstödet inte går att lyfta) balanserande brickan i höjden, fäller ner bordet, alternativt ställer brickan på stolsitsen. Vid återtåget samma procedur fast omvänt. Ibland har man tur och hamnar bredvid någon vänlig själ som erbjuder sig att hålla brickan medan man ålar ur sätet - men inte alltid. Det gäller också att passa in denna övning innan flygpersonalen blockerar hela gången med vagnar.


Sedan har jag också flera gånger använt mig av det 'förbjudna' tricket, dvs gå på toa när skylten för säkerhetsbälten lyser - då är det ju meningen att alla SKA sitta - av olika anledningar. Antingen har man inte nått marschhöjd, eller så är det dags gå in för landning eller så passerar man ett turbulent område. Problemet är ju att när man har en dålig 'uretrit-dag' så går det ibland inte att vänta ens 10 minuter - vilket för en frisk person inte är något som helst problem. Jag var själv sådan innan våren -95.  Tränger det på så måste man gå - annars krampar till slut hela systemet och det är riktigt vidrigt. Jag har flera gånger fått skäll av flygpersonalen för att jag inte följt deras anvisningar. Ofta har jag försökt hålla mig så länge som möjligt - men konsekvensen av det blir att när jag väl sitter på toa så kommer det inte en droppe - det bara skär som tusen knivar genom hela kroppen och jag sitter där uppe i luften och gråter av smärta. Det kan ta 5 minuter innan krampen släpper så pass att det kan komma några droppar, men sedan måste jag gå flera gånger till den närmaste timmen - allt kommer fullständigt i olag. Och det tar tid innan värken försvinner.


Nog om tips & tricks!


Ha en trevlig allhelgonahelg!!

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation

En blogg om URETRIT.

Fråga mig

250 besvarade frågor

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<<
Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv med Uretrit med Blogkeen
Följ Mitt liv med Uretrit med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se