Jag var nog lite för optimistisk igår - efter några timmar började smärtan komma krypande igen - men faktiskt blev det aldrig riktigt eländigt och faktiskt var hela gårdagen - och även natten - rätt OK. Så jag tror fortfarande att min web-site och mitt bloggande har en positiv effekt på sjukdomen - så jag giver icke upp!!  

Just nu krampar urinröret lite - men det känns inte om jag är stilla - så jag går väldigt försiktigt. Det är som när man får nackspärr eller kramp i en vad men det sitter i urinröret istället. Det brukar släppa efter ett tag men det är lite trist så länge det varar.

För ca 25 år sedan (jag var då 35 år) var det en av min dotters klasskompisars mamma som varnade mig för allt elände som skulle börja när man väl fyllt 40. Själv hade hon drabbats av problem med urinvägarna och hade det riktigt jobbigt. Jag lyssnade på henne men jag förstod egentligen inte vad hon försökte berätta och inte anade jag då att drygt 10 år senare skulle jag själv drabbas av en kronisk urinrörssjukdom som skulle innebära mer eller mindre konstant smärta. Konstant smärta låter så slutgiltigt eländigt. Kan man överhuvudtaget leva med konstant smärta??

Faktum är att till slut blir smärtan en del av livet. Man lär sig att leva med det. Det tar mycket energi och det kräver anpassningar och försakelser - men det går. Och dom korta stunder eller enstaka dagar när smärtan lägger sig för en stund blir så ofantligt fantastiska.  Då svävar man fram, lätt som en fågel. 

Fast just idag så håller jag mig som sagt ganska stilla.....

Vill du veta mer om Uretrit - kika in på www.uretrit.se