Uretrit är verkligen en märklig sjukdom, nyckfull. Man vet aldrig hur dagsformen kommer att vara. Igår och i förrgår klagade jag ju på hur ont jag hade, smärtan som sitter som en kniv in i kroppen. Det känns som om man går omkring med ett eldklot i underlivet.

Idag - nu - vaknar jag och känner absolut ingenting! Har sovit gott hela natten, bara varit uppe en enda gång!  Jag har alltså ingen aning om vad jag gjorde igår som tog bort smärtan eller vad jag gjorde de andra dagarna som framkallade den.

Det är det här som gör tillvaron så svårplanerad. Bra dagar känner man att man kan planera vilka äventyr som helst - men man vet att när dagen för äventyret kommer så kan smärtsituationen vara helt annorlunda. Eller att dagen börjar bra men slutar i erlände.

Nåväl - just nu njuter jag av en smärtfri kropp, dricker mitt morgonkaffe, läser tidningen, tittar ut över regntunga skyar - och mår väldigt bra!!!