Snacka om den glädje som varar....

När jag vaknade nu i morse så hade jag inga som helst problem med att komma ihåg att jag är en uretrit-kärring.

Eldklotet brann med full låga. Brinner fortfarande - dock med lite mindre låga. Jag har påbörjat min lilla morgonbehandling, dvs stjälpa i mig vatten.

Men - varför, varför, varför kommer detta eldklot farande på natten när jag sover? Jag blir aldrig klok på detta. Och jag VET att jag inte åt något igår som jag har lärt mig kan framkalla skoven.

Märkligt!!

Irriterande!!

Om det inte släpper på någon timme till - då tar jag en Betapred-dos.  Det är faktiskt ganska skönt att ha den möjligheten.

Annars ska jag ägna mig åt trevliga saker idag - igen.

Dels en sista golfrunda i denna sköna värme, dels ska jag shoppa en liten halloween-dress till mitt barnbarn. Dom ska ha halloween-fest på dagis nästa vecka och det kom ett litet önsknings-MMS från min dotter om en kul dress. Och enligt mina vänner här lär det inte vara några problem hitta en sådan.

Sedan är det bara att börja packa. I morgon vänder vi kosan hemåt igen.

Tiden svischar iväg när man har trevligt.  Nu är det snart dags att bege sig hem till vintern igen.

Värmen här har varit välgörande. Idag har jag mått så bra, så bra.

Fortfarande är nätterna värst. Förstår inte riktigt varför det är så? Kanske äter vi för sena middagar så att det jag dricker inte hinner rinna igenom innan det är dags att krypa i säng...  Flera nätter i rad nu har jag sprungit på toa varje halvtimme fram till ca två-tiden. Sedan lugnar det ner sig.

Vaknar med lite småmolvärk - men den släpper efter mitt stora vattenglas och sedan har dagarna  varit toppenbra.

Under långa stunder glömmer jag nästan bort att jag är en uretrit-kärring. 

Och det är jag inte bortskämd med.......