Nu har jag haft tre hela dagar där jag kunnat skriva en nolla för både smärta, kramper och trängningar - och jag tyckte livet började kännas ganska bra.

Men idag är det andra bullar. Idag sitter smärtan och svedan som en smäck i underlivet - med tillhörande behov av att gå alldeles för ofta på toa. Och det gör också ont.  Tog en Tradolan i morse, men den bet inte på den här smärtan.

Jag fick en fråga för några dagar sedan hur det kommer sig att jag inte är bra under längre perioder än några dagar, eller max en vecka, med tanke på alla piller jag äter och olika behandlingar jag utsätter mig för. Och det är en väldigt bra fråga.

Varför?

Är jag för lam? Accepterar jag att leva med smärta? Vågar jag inte ställa mer krav på ytterligare behandlingar? Har jag fått för mig att det aldrig kommer att bli bättre än så här?

Nästa vecka ska vi iväg på en liten resa och jag vill verkligen inte ha ont då. Jag ska försöka få till en cortison-behandling - jag MÅSTE få en cortison-behandling - innan torsdag. Och hoppas att det lindrar i alla fall så länge jag är ute och reser.

Men - sedan är det nog dags att ta en lite längre diskussion med min läkare.