Oj, oj, oj - vilken pärs det blev igår.

Jag lyckades faktiskt ta mig till svampskogen, även om färden dit blev i jobbigaste laget. Jag har ungefär 20 minuters bilresa för att komma till mitt svampställe och även om det sista jag gjorde innan jag gick till bilen var att besöka toa - så kom jag inte ända fram innan jag blev tvungen att stanna och springa in i skogen.Jag drabbades av ett sånt där fruktansvärt vidrigt smärtsamt toabehov att det helt enkelt inte gick att hålla mig i 2 minuter till. Fullständigt omöjligt. Jag försökte verkligen - för det finns en riktig toa att gå på där jag skulle parkera bilen. 

När jag hamnar i sådana här situationer - att jag tvingat mig att hålla mig till bristningsgränsen - då händer detta: urinröret krampar så hemskt att det bara kommer tre oerhört smärtsamma droppar, sedan är det stopp. Kommer inget mer.

Efter detta skogsbesök lyckades jag köra bilen fram till parkeringsplatsen och gå på den toa som finns där. Då hade den värsta krampen släppt - och jag kissade blod.......

Och fick förklaringen till smärtan - troligen en näve njurgrus igen.

Den värsta smärtan släppte efter detta och jag kunde lulla runt för mig själv i skogen i flera timmar och hittade ganska många trattisar och en del gula kantareller.

Småont hade jag, och toanödig var jag mest hela tiden, men i skogen finns det gott om snår att sätta sig i - så det var inga problem. Och jag njuter av att vandra runt i skogen.

Men eländet var inte över - det bara tog en kort paus.

På eftermiddagen skulle M och jag besöka svärmor - det gick så här: när jag höll på att göra mig i ordning kände jag hur eldklotet växte till sig och när vi låste dörren och klev in i hissen låg nog smärtnivån på en sjua, en åtta eller t o m en nia. Helt plötsligt hade jag så ont igen - men en annan sorts smärta än på morgonen - att jag kunde helt enkelt inte gå. Det gick inte.

Bilen stod 50 m bort på gatan - jag kom inte dit! M fick åka ensam till svärmor. Jag stapplade in i hissen igen och stannade hemma.

Tog fram värmedynan, satte den på max och sedan satt/låg jag på den i fyra timmar, halvslumrande. Tog en Tradolan, drack en massa vatten.

Det värsta släppte framåt kvällen.

Jag har sovit på värmedynan i natt igen. När jag sitter alldeles stilla  nu på morgonen så känner jag inget, men så fort jag rör mig märker jag hur det ligger och pyr lite. Så jag ska nog försöka ta det lite lugnt idag.

Och jag måste försöka träffa min läkare så fort som möjligt i veckan som kommer!!!! Dags för lite cortison - verkligen!!