Igår fick jag äntligen en dos cortison igen. Hoppas att det skov jag varit inne i ska släppa så att jag kan få slippa mina besvär ett tag. Jag är less på uretriten just nu.

Samtidigt blev jag lite konfunderad igår. Jag har ju min ordinarie läkare i Sthlm och så har jag pratat med gynekologen i Bjursås - och jag har stort förtroende för båda. Men nu har dom gett mig lite olika besked angående Detrusitol. Hmmm....  Undrar vems anvisningar jag ska följa?

Jag har ju äntligen insett att jag inte behöver vara orolig för att ta Detrusitol. Det här med glaukom har ju skrämt mig. Men jag har alltså lärt mig att det behöver jag inte oroa mig för. Så - när jag får nästa stora trängningsattack så kan jag dämpa den med Detrusitol.  Jag tänker inte äta det konstant.   Det som skiljer läkarna åt är att den ena säger Detrusitol SR och den andra säger Detrusitol - utan SR.....  Kanske inte spelar någon roll....

Jag pratade med min läkare igår om det här med att min uretrit är kronisk. Undrade om uretrit ALLTID är kronisk? Men så behöver inte vara fallet.

Uretrit är ju inte en entydig sjukdom, utan ett antal symptom som kan ha många olika orsaker. Om man kommer på vad denna orsak är, och kan behandla den - så kan uretriten försvinna. 

Problemet med mig är att vi vet inte varför jag drabbats. Vi vet inte vad som ligger bakom min uretrit. Och därför kan min läkare inte göra mer än att försöka lindra mina symptom. 

Hon skickar mig till ett labb med jämna mellanrum för att lämna blod och testa olika alternativ men hittills har dom inte hittat något som kan skänka ett förklaringens ljus över det hela.

Det händer t o m att uretriten ger upp av sig själv.

Jag bara går omkring och väntar på att detta ska hända mig.........