På www.uretrit.se skriver jag om att Apoteket har en produkt som heter Pipinette. Idag hittade jag något som kallas 'Fruntimmerspotta' på Designtorget. Så här ser den ut:

Den finns i tre fäger: lime, turkos och mörkblå.

Är det någon av er som provat Pipinette eller fruntimmerspottan? Jag har inte gjort det än men funderar starkt på att skaffa mig någon av dem. Den här var lite i största laget tycker jag. Men den kanske är avsedd för fruntimmer som kan hålla 6 - 7 dl i sin blåsa, inte sådana som jag som måste tömma blåsan när där finns max 1 dl.......

Jag klarade det! Det var bara under genrepet som jag tvingades smyga mig ut. Jag passade på när Jessica Folcker övade en låt där vi i stora kören inte skulle vara med. Och hade turen att hitta en undangömd liten toalett alldeles bakom scenen.

Men annars gick det bra - både konserterna och med trängningarna. I pauserna, dels mellan genrepet och den första konserten och sedan innan konsert nummer två blev det väldigt väldigt långa köer till toaletterna inne på Konserthuset. Stå i långa köer har jag svårt för så det försöker jag undvika. Under den första pausen sprang jag istället i novemberduggregnet tvärs över Hötorget och in på PUB´s toaletter. Det kostar 10 kr - men det var ingen kö. Under den andra pausen hade min man och jag bestämt träff på en liten enkel thai-restaurang alldeles intill Konserthuset för att äta en snabb middag - och då passade jag på att besöka deras toalett.

Tänk vad detta tillstånd som kallas uretrit får hela ens tillvaro att kretsa kring toaletter.....

Påklädd och nästan klar inför dagens konsert - bara lite färg kring ögonen som saknas. Svarta smala byxor och en mörklila lite skimrande tunika (inhandlad i Skellefteå förra hösten) har jag satt på mig. Klädkoden för oss idag är att vi ska ha svart, rött eller lila - så det kommer att bli en färgstark skara på scenen.

Nu håller jag bara tummarna för att jag ska klara av den här dagen utan alltför mycket problem. Jag är en lite smula orolig - jag har fått springa lite för många gånger på toa i natt för att det ska kännas riktigt bra. Lite smärta står jag ut med - det är trängningarna som kan vålla bekymmer.

I instruktionerna från Putte och Lasse står att det är bra om vi har med oss en flaska vatten så att vi dricker ordentligt under dagen!! Här har ni en som troligen inte kommer att dricka särskilt mycket under dagen....

Men kul ska det bli!  Det är trångt på scenen och varmt kommer det att bli men det är en häftig känsla att stå och sjunga tillsammans med alla dessa människor. Det blir bra tryck när 1000 pers tar i samtidigt!

Det verkar som att det värsta är över för denna gång - så skönt!  Jag har sovit hyfsat bra inatt - både med tanke på uretriten och med tanke på tidsomställningen. Släckte lampan strax efter 00:00, har bara varit uppe 2 ggr inatt och nu kl 07:12 så sitter jag med första koppen kaffe, en skorpa och morgontidningen och känner mig rätt OK.

Har inte ont någonstans, vilket är en välsignelse!! Hoppas det håller i sig.

I morgon - söndag - är det dags för konsert i Konserthuset och då blir det extra jobbigt om uretriten är på sitt värsta humör. Vi är 1000 pers i kören så dels är det långa toalettköer - dels måste jag helt enkelt klara mig så länge konserterna varar (ca 1 timme & 40 minuter) + den stund innan som det tar att ställa upp och och efteråt för att gå av scenen. Det tar lite tid med så många människor. Men det ska gå - det har gått tidigare. Vid något tillfälle fick jag tränga mig av scenen under slutnumret - hukande under alla sjungande människor. Hoppas jag slipper det i morgon. det känns lite fånigt för man kan ju inte förklara för alla....

Om ni befinner er i Sthlms närhet och har lite tid över - kom och lyssna på oss. Två konserter, kl 16:00 och 19:00 - jag tror det finns några biljetter kvar. Vi sjunger Gospel, Pop och Visa under ledning av Lasse Axelsson och Putte Nelson och har bra gästartister. I morgon är det Tomas Ledin, Tommy Körberg och Jessica Folcker plus riktigt bra musiker. Och som sagt - 1000 per i kören. Det är faktiskt ganska häftigt! Kören heter 'Sjung Nu'.

Hemma igen!

Flygresan gick bra - även om det för min del i vanlig ordning blev alldeles för många besök på toaletterna. Jag hade inte ont - tog ju en Tradolan innan vi körde till flygplatsen - men dessa täta trängningar blir ju lite jobbiga. Folk som sitter på platserna runt omkring tittar efter ett tag lite konstigt på mig när det är dags för femte, sjätte, sjunde toabesöket under en åtta-timmars flight.... Jag tror inte ens att sju besök räckte denna gång.

Jag får ofta väldig huvudvärk när jag flyger långflyg och jag vet inte exakt varför. En teori är att jag dricker för lite - av välkänd anledning - en annan att den låga syrehalten i luften i planets tryckkabin orsakar huvudvärken. Jag har nämligen aldrig huvudvärk annars - bara när jag flyger.

Syrehalten kan jag ju inte påverka - men när det spränger i huvudet samtidigt som man försöker sova så dricker jag vatten. Så även denna gång. Huvudvärken försvann inte - den satt som ett spännband ända tills vi landade - och min stackars urinblåsa signalerade ca en gång/halvtimme att den ville bli tömd.

Jag var en av de sista som använde en toalett innan personalen låser dom inför landning - och ändå håller jag på att fullständigt krampa ihop innan vi är framme vid gaten och så fort vi stannat vid gaten så rusar jag iväg igen innan folk hann ställa sig upp i gångarna. Lite pinsamt......men vad göra..... Jag hade inte kunnat gå av planet annars.

Nästa vecka ska jag göra fler flyers för www.uretrit.ss - lite mindre än de förra - och lägga ut på urolog-mottagningar och kvinno-mottagningar.

PS    Idag är det 50-dags jubileum för min blogg och min web-sida. Det är ju egentligen en märklig situation - att skriva av sig om sådant som man aldrig pratar om och skicka ut på nätet. Men jag har fått flera mail från kvinnor som har kronisk uretrit och som läser vad jag skriver och tycker det är skönt att veta att dom inte är ensamma om detta elände. Tack för dom mailen - och kommentarerna.    DS

Eldklotet sitter fast förankrat i kroppen, det vill inte ge med sig. Det får bli en Tradolan idag igen för att förhoppningsvis slippa gå och ha konstant ont. Även om jag tycker att jag har en ganska hög smärttröskel och är, sedan många år, van vid att alltid ha mer eller mindre ont så tröttnar man på eländet emellanåt. Det blir så tungt allting. Det gör ont precis hela tiden och varje rörelse, varje steg förstärker smärtan. Det är som en ond skugga som man aldrig kan springa ifrån.

Usch - så deppig min början blev idag..... Men ibland måste man faktiskt få klaga lite, lite.

Jag fick min massage igår och det känns riktigt bra att bli ordentligt genomknådad i alla muskelknutar som sitter framförallt i skulderbladen efter många års arbete framför en PC.

Men hon gör något som ingen annan massör jag varit hos gör: när hon gjort en första genomkörare av ryggen så lägger hon på en värmedyna och ägnar sedan ca 10 minuter åt att massera fötterna. En enklare variant av zonterapi kanske man kan kalla det. Det är fascinerande hur hon kan känna exakt var i kroppen jag inte mår bra - och jag kan känna det också. När hon trycker på den punkt som påstås vara kopplad tiill njurar och urinvägar så gör det så attans ont så man vill skrika. Hon kan trycka lika hårt på alla andra ställen under foten och där känner jag ingenting!

Efter denna fotmassage tar hon itu med ryggen igen - men nu lite djupare ner i musklerna. Hon är riktigt bra!

Om några timmar vänder vi kosan hem till Sverige igen - allt är packat och vi ska bara äta lite frukost, sedan bär det iväg till flygplatsen.

Gårdagen var rätt OK. Inte supertoppen, som förra veckan, men som sagt OK.

När vi körde hem i går kväll  hamnade vi mitt i värsta rusningstrafiken, som dessutom var 'upphottad' med ett antal trafikolyckor så det var totalt kaos. Fyra filer i vardera riktningen fullständigt igenkorkade med bilar - och naturligtvis var det allra värst i den fil vi var tvugna att ligga i. Det stod absolut stilla.

Jag är en ganska rastlös typ så i normala fall har jag väldigt svårt för att sitta i köer utan att stressa eller hetsa upp mig, men igår satt jag bara där alldeles lugnt och var bara SÅ glad att detta inte inträffade två dagar tidigare - när jag var så dålig. Vad gör man - mitt på en fullproppad motorväg utan några som helst möjligheter att komma någonstans - och man bara MÅSTE gå på toa. Ni som har uretrit förstår vad jag menar. Jag ska nog skaffa mig en Pipinette.......

Natten har varit lugn, två besök på toa, och jag vaknar i samma kondition som igår, dvs molvärk som kräver sin Tradolan och allmän irritation i underlivet - men inte värre än man står ut.

Idag - vår sista dag här för denna gång - ska jag iväg och få lite massage nu på fm. En bekant till mina vänner här (också en svenska) är massör. Hon har knådat mig tidigare och det känns bra i en spänd uretrit-kropp.

Den sköna värmen som jag skrev om tidigare har försvunnit. Det kom en front i förrgår och efter den är det betydligt svalare. Solen lyser visserligen men termometern står på ca 5 C på morgonen och orkar upp till ca 15 på dagen.

Det verkar som att det värsta är över för denna gång nu - och det känns riktigt skönt. Jag sovit hyfsat i natt, bara varit uppe 2 ggr. Vaknade med en dov molvärk men jag har tagit en Tradolan och den hjälpte så just nu känner jag ingenting, dvs inga smärtor bara lite svag irritation. men det är helt uthärdligt!

Nu ska vi iväg och titta på de bästa golfdamerna i världen. Det är en stor LPGA tävling som börjar på torsdag men idag har dom en övningsrunda och då kan man få gå med och kika. Dom är helt fantastiska. Slår hur långt och rakt som helst - utan att ta i. Jag förstår inte hur dom bär sg åt!