Så var det dags igen - här sitter jag i ottan. Trött är jag fortfarande, men sova kan jag inte. Det är märkligt att det ska vara så svårt. Idag har jag t o m gjort mig en kopp roiboos/vanilj-te innan jag satte mig vid PC´n.

Ibland är jag lite avundsjuk på min man - han verkar ha en avstängningsknapp. När han ska sova då finns inga tankar i hans huvud -  men i mitt snurrar dom runt, runt, runt hela tiden. Väldigt onödigt egentligen.

Nåväl: jag mår bra! Ingen huvudvärk, inga smärtor, inga trängningar - kan inte vara bättre.

Jag fick min sondering igår. Sondering innebär att dom, efter att ha bedövat urinröret med någon form av gel, försiktigt vidgar och masserar urinröret och i mitt fall även lägger in cortison i urinröret. Allt för att lösa upp spänningar och kramper och dämpa inflammationer.

Cystoskopi innebär att dom -också efter bedövning - går in i urinblåsan med ett instrument och tittar hur där ser ut, för att kunna bedöma vilken behandling som behövs för tillfället.

Vid båda dessa behandlingar sitter man - om man är kvinna - i en gyn-stol och om man är inne i ett riktigt dåligt skov så är det faktiskt så att även om dom bedövar så kan det göra riktigt ont......   

Det här med att man hamnade i en gyn-stol blev jag bryskt medveten om vid mitt allra första urolog-besök. Jag levde (naivt kanske) i tron att alla urinvägsbekymmer kunde identifieras med hjälp av urinprov - men så var alltså inte fallet!

Men - som jag också skriver på www.uretrit.se - jag är glad att jag är kvinna, vårt urinrör är ca 4 cm långt, männens mycket längre.