Eldklotet sitter fast förankrat i kroppen, det vill inte ge med sig. Det får bli en Tradolan idag igen för att förhoppningsvis slippa gå och ha konstant ont. Även om jag tycker att jag har en ganska hög smärttröskel och är, sedan många år, van vid att alltid ha mer eller mindre ont så tröttnar man på eländet emellanåt. Det blir så tungt allting. Det gör ont precis hela tiden och varje rörelse, varje steg förstärker smärtan. Det är som en ond skugga som man aldrig kan springa ifrån.

Usch - så deppig min början blev idag..... Men ibland måste man faktiskt få klaga lite, lite.

Jag fick min massage igår och det känns riktigt bra att bli ordentligt genomknådad i alla muskelknutar som sitter framförallt i skulderbladen efter många års arbete framför en PC.

Men hon gör något som ingen annan massör jag varit hos gör: när hon gjort en första genomkörare av ryggen så lägger hon på en värmedyna och ägnar sedan ca 10 minuter åt att massera fötterna. En enklare variant av zonterapi kanske man kan kalla det. Det är fascinerande hur hon kan känna exakt var i kroppen jag inte mår bra - och jag kan känna det också. När hon trycker på den punkt som påstås vara kopplad tiill njurar och urinvägar så gör det så attans ont så man vill skrika. Hon kan trycka lika hårt på alla andra ställen under foten och där känner jag ingenting!

Efter denna fotmassage tar hon itu med ryggen igen - men nu lite djupare ner i musklerna. Hon är riktigt bra!

Om några timmar vänder vi kosan hem till Sverige igen - allt är packat och vi ska bara äta lite frukost, sedan bär det iväg till flygplatsen.