Just nu är jag lite bekymrad. Jag har ont - inte så jag ligger dubbelvikt - men tillräckligt för att det ska tära på humöret. Har redan stoppat i mig en Tradolan, t o m innan första koppen kaffe.

Idag ska min lilla Yaris in på sin årliga översyn och det innebär att jag kommer att tvingas till två långa promenader vilket jag i normala fall inte har några som helst problem med. Tvärtom - jag gillar att gå långa promenader. Det blir bara lite tristare att gå när kroppen gör ont, när det skär en kniv genom underlivet för varje steg man tar....

Men - det är bara att bita ihop. Jag får ta och lyssna på radion i mobilsnäckan medan jag går så får jag något annat än kroppen att tänka på. Och förhoppningsvis har Tradolanen gjort sin verkan till dess.