Strålande dag.

Klarblå himmel och smärtfri kropp.

Kan inte bli bättre - det skulle väl möjligen vara tjutet i öronen som jag börjar bli lite less på. Har levt med det i över 30 år.  Också en sån där grej som det inte går att bota - inte ens lindra. Det är bara att acceptera och leva med. Och det har gått bra i alla år - men nu det senaste halvåret har det ökat  i styrka, så nu börjar det bli riktigt jobbigt.

Är inte det typiskt?

När jag äntligen börjar få någorlunda ordning på mitt smärtande urinrör så sätter tinnitusen fart istället.

Jag kanske är en sådan som måste ha något problem för att känna att jag lever???  Vill inte tro det - men det verkar onekligen misstänkt.

Tog mig till en tinnitus-expert för några år sedan och fick veta att det enda dom erbjöd som hjälp var en kudde med inbyggd fågelsång - eller vad man nu ville lyssna på istället för tjutet. Tanken var att man skulle sova på fågelsången.

Kudden fick man betala själv!!

Jag har inte köpt någon.....

Just nu försöker jag ägna mig åt mental träning på om möjligt ännu högre nivå än när jag får mina uretrit-skov.

Fast det går ganska dåligt.

Hur gör man för att förtränga en tjutande sirén inne i huvudet - som överröstar allt annat??

Någon som har ett tips???