Uretrit - vad är det?

Det är visserligen bara knappt en vecka sedan jag hade ett skov senast, som var så pass illa att jag stoppade i mig två doser Betapred. Men det är märkligt hur fort man kan glömma eller förtränga, när sedan kroppen mår bra igen.

Och det är väl tur det, kanske min räddning, att det fungerar på det viset.

När det onda är borta, då är det verkligen borta. Då tänker jag inte på att det troligen ligger en dum liten inflammation och sover runt kring mitt urinrör. Då tänker jag överhuvudtaget inte på mitt urinrör. Jag kan visserligen få små flashbacks ibland.  När jag helt plötsligt inser att jag inte haft ont på flera dagar. När jag kan gå i full fart. När jag inte varit på toa på i alla fall 2½ timme. osv. Och dessa flashbacks slutar alltid med ett litet glädjeskutt.

När jag sitter och skriver detta får jag helt plötsligt barnvisan 'Björnen sover' i huvudet. Och lite så är det ju faktiskt:

'uretriten sover, uretriten sover, i sitt lugna bo.... osv.  Och är jag bara varlig så är den inte 'farlig', dvs om jag håller mig varm i kylan, inte äter sånt jag ska låta bli, tar min medicin, så kanske den håller sig lugn...  Fast alldeles helt kan man ju inte lite på den - eller hur?

Larvig metafor - men jag tror ni förstår vad jag menar.

Ibland får jag sådana här knäppa infall, som t ex en natt när jag var riktigt dålig och låg och sjung-tänkte: ont, det gör ont, det gör ont, det gör ont en stund på natten men även på dan.... jag har klarat mig rätt länge, jag börjar bli van.......och alla omkring.... dom märker ingenting.... det gör ont.....

Man har som sagt inte roligare än man gör sig och när det gör riktigt ont måste man få vara lite tokig. Det gör det lättare att stå ut.

Men - idag mår jag bra!!! Och det är så skönt!!