Det känns som att jag sakta håller på att få tillbaka mitt uretrit-fria liv.

Jag vet att man inte ska ropa hej osv - men så bra som jag känt mig i flera dagar nu har jag inte gjort på väldigt många år.

Jag vet också att jag har skrivit om symptom-fria dagar tidigare och jag har raddat upp nollor i min statistik. Men jag börjar inse att även helvetet har grader.

Många av de dagar jag har kallat bra dagar tidigare har ofta (för de mesta?) varit dagar där uretriten har känts men inte stört min tillvaro. Dvs urinröret har nästan alltid gjort sig påmint, men det har inte trängt på, det har inte smärtat, det har inte krampat. Bara känts.  Och det kan man ju leva med. Och t o m tycka är helt OK när man upplevt allt det där andra.

Men nu - nu har jag hamnat på en annan nivå. Lite märkligt känns det. Vad är det som händer?  Jag behöver gå på toa varannan/var tredje timme, men däremellan känner jag absolut ingenting.

Konstigt.

Får nästan nypa mig i armen.

Långa stunder tänker jag överhuvudtaget inte på uretrit, eller toalett, eller mitt urinrör. Detta som hela min tillvaro kretsat kring sedan -95.

Har städat som en furie idag, dammtorkat, dammsugit, våttorkat golven. T o m det har gått som en dans, nästan varit roligt - men bara nästan. Städa tillhör inte favoritsysslorna.

Nu ska julprylarna fram.

Visserligen en vecka kvar till julafton, men i år ska jag njuta av vår jul länge.

Granen är uppe sedan en vecka. Känns nästan konstigt, i hela mitt liv har den fixats kvällen före julafton, men i år det andra bullar som gäller......