Wow - idag känner jag ingenting!!

Vaknade redan 05:30  och även om jag gillar tidiga morgnar så var det lite väl tidigt att skutta ur sängen - t o m för mig. Men när jag legat och stirrat i en timme då gav jag upp. På med röda morgonrocken, ett par varv med borsten genom spretet, på med kaffebryggaren, tända några adventsljusstakar (för mysets skull)  - och så parkera mig framför datorn.

Visst är det märkligt hur det kan variera från en dag till en annan?

Men - vilken tur att det är så.

I går morse hade jag sådana plågor så jag kunde knappt stå rak  - än mindre ta några längre promenader.

Jag stoppade i mig en dos av den medicin jag egentligen inte får berätta om, plus två brus-Alvedon på förmiddagen.

Framemot 12-tiden hade det värsta lagt sig så rastlösa jag satte igång att tvätta en massa fönster. Solen sken rakt in så man såg verkligen behovet av det.

Vid tvåtiden var det kört igen. Tog ett nytt glas med två brus-Alvedon och la mig på soffan och försökte slumra bort från smärtan. Gick inget vidare, men jag vilade i alla fall.

Vid 4:30-tiden var jag såpass OK så jag kunde ta mig till vårt lokala ICA -och sedan blev det bara bättre och bättre under kvällen. Trängningarna satt i rätt ordentligt hela kvällen, men smärtan sjönk undan.

Och - nu när jag vaknar i ottan så känner jag igenting.

Underbart!!

Under den timme jag låg vaken funderade jag på hur bra jag egentligen har det nuförtiden.  När jag jobbade var jag ofta tvungen att gå upp just vid den tiden. Minst en gång i veckan flög jag med 7-planet från Bromma Airport ner till Sturup för vidare transport till Lund. Då såg mina morgnar ut så här:

05:30 skutt upp ur sängen, dusch & fixning (mitt stripiga hår tar mycket tid ...) på med kläder, promenad till garaget, köra till flygplatsen, leta parkeringsplats (kunde ta tid, det är många som flyger från Bromma), checka in (de sista åren gick det smidigt med hjälp av kortautomaterna, men innan dess....)  köa sig igenom säkerhetskontrollen (och där kunde köerna vara låååånga) och sedan köa vid gaten för att få en så bra plats på planet som möjligt (Malmö Aviation kör onumrerade platser). Frukost på planet, snabbläsa tidningen, sova en stund, traska genom hela ankomsthallen på Sturup och sedan taxi till Lund (eller ibland buss). Strax före nio brukade man vara framme på kontoret - lagom till dagens första möte.

Sedan var det samma visa - fast tvärtom - hem på kvällen. Hemma vid 7-tiden - i bästa fall.

Under en dålig uretrit-dag kunde det här bli ganska jobbigt. Det finns visserligen toaletter på planet men ibland blev jag nekad att använda dom för där ställde dom in alla soppåsarna efter frukosten. Och vissa dagar - när smärta och trängningar var som värst - var jag riktigt orolig för hur jag skulle klara mig in till första bästa toalett i ankomsthallen.

Jag saknar mitt jobb ganska mycket emellanåt - men dessa tidiga morgonflighter är jag glad att jag slipper - framförallt under en dag som igår.