Jag var hos tandläkaren igår.

Jag har en väldigt trevlig och bra tandläkare, men att besöka henne är bland det värsta jag vet.

Jag sitter där i stolen (eller ligger snarare), spänd som en fiolsträng, nästan så jag börjar svettas, blundar och följer hennes systematiska vandring i min mun. Tand för tand. Livrädd för att det vilken sekund som helst ska ila till, eller skära av smärta, när hon hittar en tandficka eller ett hål eller en trasig plomb eller en dold infektion......

Och lättnaden när allt ser bra ut - 'i alla fall inget som behöver åtgärdas NU' - är så obeskrivlig. Jag studsar ut ur mottagningen med tandstensrena  och polerade tänder och vet att det förhoppningsvis är ett år innan jag behöver gå dit igen.

Igår passade jag på att fråga henne om det här med hur kroppen klarar av att hantera flera olika problem samtidigt. Om man har en dold infektion bakom en rotfylld tand så kanske det tar all energi från kroppen så att den inte orkar hantera inflammationer på andra ställen i kroppen?

Hon hade inget bra svar på den frågan, men berättade om en patient som just haft en dold infektion bakom en tand, som gav honom problem, och när hon lyckades fixa den försvann även patientens astma...... Min läkare förstod ingenting (sa hon) men patienten var glad.  Tillfälligheter? Vet inte - men visst är det fascinerande hur vår kropp fungerar.

Min uretrit håller sig på en behaglig nivå. Jag kan inte säga att gårdagen var en stor nolla i statistiken, måste nog skriva en tvåa i trängningskolumnen. Men värre än så var det inte i går. Och i natt har jag bara varit uppe en gång. Och det är jättebra!!

Jag besökte tre sportaffärer igår på jakt efter en täckkjol. I en av affärerna var dom slut, dom andra hade aldrig haft. En av golftjejerna skickade en länk till en e-shop där dom finns (www.playground.e-butik.se) men jag vill nog helst handla i en affär där jag kan prova. Så - jakten fortsätter.  Precis som kylan. Minus 15 står det just nu på termometern.