Är lite orolig över att jag är på väg ner i en dipp igen. Den så välbekanta morgonsvedan sitter som en smäck idag. Den har hållit sig borta ganska länge - men säg den glädje som varar....... Har försökt motverka den på mitt gamla vanliga sätt: stora vattenglas och kaffe. 

Jag har just läst en artikel i morgontidningen som gjorde mig lite fundersam. Rubriken var 'Att lura sig själv är ingen bra idé' och artikeln handlade om en kvinna som gör uppror mot 'positivt tänkande'. Hon protesterar bl a mot att man inom sjukvården (och främst kanske cancervården) vill få folk att tro att man kan påverka sitt sjukdomsförlopp genom sitt eget tänkande. Vilket enligt henne det inte finns några vetenskapliga belägg för.

Men hon ser också en utbredd övertro på tankens kraft i alla delar av samhället. Att man kan uppnå i princip vad man vill bara man har den rätta mentala attityden. Och det är detta hon vänder sig emot - att man bara lurar sig själv.....

Jag tror det finns en medelväg. Man kan inte få allt man vill bara genom att tänka rätt - men det finns ju ett gammalt ordspråk som säger: det handlar inte om hur man har det - utan om hur man tar det'. Och där spelar tanken stor roll.

Jag är oändligt less på den uretrit som sedan drygt 15 år bor i min kropp - men jag vägrar att låta den däcka mig. Jag tror inte att jag kan tänka bort uretriten - tänka mig frisk - men jag tror att jag med tanken kan styra/påverka hur jag kan leva med den.

Plus naturligtvis - göra allt jag kan för att lindra och dämpa uretriten med hjälp av mediciner och behandlingar.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med denna lilla utläggning........ 

Jag vet att när uretriten river som värst i kroppen och eldklotet brinner för fullt - då hjälper inte dom mest positiva tankar - då måste man få riktig behandling. Då hjälper bara cortison - i alla fall är det vad jag behöver då.

Men den här 'vardagsuretriten', dvs småirritationen, trängningarna, svedan, osv, som kan upplevas jobbiga och trista ......den blir faktiskt lättare att härda ut med rätt 'tänk'.

Även om det allra bästa självklart är de stunder och dagar när uretriten helt är borta. När ingenting känns. När man svävar fram ett par meter över marken, på små lätta moln.

Idag är inte en sådan dag........