Jag råkade ut för riktigt jobbiga trängningar idag - framförallt på min andra promenad till mataffären. Det var faktiskt panik - jag höll inte på att komma hem. Ändå gick jag på toa innan jag gav mig iväg och det tar bara sju minuter att gå dit, jag handlade tre saker (bl a spenat....) och gick sedan hem igen. Vilken pärs innan jag kom innanför dörren. Jag försökte förbereda: drog upp blixtlåsen på stövlarna i hissen, slängde kappan på golvet, tappade sjalen i hissen. Och så denna hemska smärta när man tvingats hålla sig och äntligen kommer fram till toaletten......

Oj oj oj. Då är man ynklig.

Men - sedan gick det över, och nu känns det rätt OK .

Nu är julförberedelserna avklarade och det är dags krypa i säng.

Vet inte om jag hinner  skriva något under morgondagen - så här kommer en julhälsning till alla er som följer min uretrit-vandring:

Jag önskar er alla en smärtfri, trängningsfri, krampfri strålande skön julhelg!

Jag sover bra på nätterna - men har ont på dagarna. Kanske bättre än tvärtom - jag är ju i alla fall utvilad.

Idag traskade jag iväg till den lokala mataffären för att handla det sista inför julfirandet hos dotter V i morgon. På min lott står bl a att bidra med en väldans god spenatgratäng, köttbullar (hemgjorda), grönkålssallad, massor med småtomater  plus lite annat smått och gott.

Så - när jag kommer hem med fullastade kassar och ska påbörja tillverkningen av spenatgratängen upptäcker jag att det enda som inte finns med hem är just spenat..... Är inte det typiskt?  Det stod på listan - och ändå glömmer jag det.

Luften gick ur mig fullständigt.  Var tvungen att ta en liten glögg - och pepparkakspaus.

Men - det man inte har i huvudet får man ju ha i benen - så det är bara att pälsa på sig allt igen: mössa, vantar, mamelucker, osv och traska tillbaka till butiken.

Fick ett jättegulligt julkort via mail från en kompis - en söt bild som jag genast snor och delar med mig av: