Resan gick bra. Jag slapp alltför jobbiga trängningar och alltför mycket spring på toa uppe i luften.

Jag försökte praktisera mina nyvunna kunskaper i portugisiska på flygvärdinnan. Hon startade så elegant med 'Boa tarde' - som betyder ungefär 'god eftermiddag' - och jag svarade sammalunda. Sedan tog jag i och sa 'chamo-me Birgitta', dvs jag heter Birgitta. Hon stirrade på mig som ett stort frågetecken, och jag tänkte att OK - så mycket har jag lärt mig.......

Men så insåg hon att jag faktiskt försökte prata hennes språk och då sken hon upp och svarade med 'chamo-me Zara'.  Jippppii!!!   Jag klarade det.....

Det är ungefär vad jag kan. Plus räkna till hundra och hur man böjer oregelbundna verb.

Igår när vi landade var det 15 grader och regn - nu sitter jag och tittar ut över ett Lissabon där solen kikar fram. Det ser ut att bli en fin dag.

Idag är det dags - nu bär det av söderut. Jag hoppas, hoppas verkligen att min kropp ska gilla att slippa ifrån höstrusket. M´s rygg blir nog också glad.

Jag har ju mått riktigt bra i snart flera veckor, måtte det hålla i sig...

Har suttit och pysslat lite med oktober månads statistik. Hade ju ett riktigt hemskt uretrit-anfall i början av månaden, det värsta på väldigt länge, men därefter har uretrit-tillvaron varit ganska lugn. I samband med skovet tog jag tre doser Betapred och sammanlagt under oktober har jag fått tre Dermovatbehandlingar.

Dessutom har jag lärt mig att brus-Alvedon är effektivt mot min molsmärta, den där som kommer och går lite hipp som happ.

Det här med trängningar och täta toabeesök är ju nästan ett ämne för sig. Jag går oftare än medel-Svensson på toa, så är det bara. Men i min värld är två timmar mellan toabesöken OK. Prövade återigen att äta Detrusitol för att lugna ner blåsan - men det hade ingen effekt, så jag har slutat med dom.

Jag skriver sällan i min statistik att jag har problem med trängningar - även om kanske 'vanliga människor' skulle tycka att två timmars mellanrum är för tätt. Det jag menar med trängningar är när jag efter en kvart börjar känna av blåsan igen, och efter en kvart ooh efter en kvart..... Dvs mer eller mindre oavbrutet trängande. Det är ganska sällan jag får dom trängningsanfallen nu för tiden. Och skönt är det, för dom perioderna gör mig fullständigt galen.

Däremot fortsätter jag att ta mina fyra kapslar Membrasin om dagen. Jag är övertygad om att dom gör underverk för mina slemhinnor. Plus att jag äter två Arcoxia om dagen, en Xatral, en Behepan och en D-vitamin.

Jag har två necessärer fullpackade med piller inför vår resa.

Och har bokat en gångplats på planet.......

Vaknar utan den allra minsta lilla antydan till smärta i kroppen. Härligt!

Har sprungit på toa fem gånger i natt dock. Det är lite för många gånger, men helt klart uthärdligt så länge det inte gör ont samtidigt.

Hela gårdagen var också en bra dag. Var hos min läkare och fick en dos Dermovat och inte ens den behandlingen gjorde ont.

Molsmärtan kom farande på kvällen när jag satt och stickade framför TV´n samtidigt som jag tittade på en halvdålig gammal film (som jag redan sett...) så jag stjälpte i mig ett halvt glas vatten med två brus-Alvedon innan jag kröp i säng. Jag vet av många års erfarenhet att det är omöjligt att somna med smärta i kroppen. Och det är en riktigt skön känsla att uppleva hur smärtan efter en kort stund sjunker undan.

Men antagligen har denna molsmärta inget med själva uretriten att göra. Uretriten sover för tillfället.

Nu har vi alltså hamnat i månaden november. Denna månad som jag öste galla över för någon dag sedan. Den är verkligen inte rolig - i alla f all inte i det här landet.

Jag minns när jag var liten, då hade jag en stor bilderbok av Elsa Beskow som hette Årstiderna - eller något i den

stilen. Varje månad hade ett uppslag med en stor tecknad bild och en text. Bilden för november föreställde två barn som satt på golvet framför en kakelugn som det brann en brasa i och utanför fönstret var det busväder. På väggen hängde en almanacka med datumet '10'.  Jag var mäkta stolt över det - för '10' var ju min dag.

Så om drygt en vecka är det dags.

63 år blir jag denna gång.

Det är inte klokt!!

Hur gick detta till??

Det känns som i förrgår när jag tog studenten. -68 var det. Vi var den sista kullen som tog studenten 'på riktigt'. Dvs med munta och examinatorer, och utan att veta förrän sista dagen om man klarat sig eller inte. Mössan fick man absolut inte ta på sig förrän man visste att allt var OK, så den hade man med sig i en påse när man gick till skolan den sista dagen.

Vilka ämnen man skulle upp i fick man veta en vecka i förväg och sedan gällde de att råplugga den sista veckan. Vissa fick fyra ämnen, men jag hade jättetur och blev bara tilldelad två: matte och historia. Jag minns fortfarande frågorna jag fick vid förhöret. I matte var det ' räta linjens ekvation' och i historia  'Englands kolonisation av Indien och Nordafrika''.

Däremot har jag fullständigt glömt svaren......