Fortfarande inget internet i lägenheten. I alla fall inget som fungerar. Dom kom och ställde hit en dosa för ’kabel-modem’ igår men glömde ge oss koder osv för att kunna använda det……

Kvinnan som är vår kontaktperson var med när ’gubbarna’ kom och påpekade att det dom kom med inte var ’wireless’. ’Så synd då’ – sa dom – ’vill du ha det får du lägga en ny order. Nu går vi hem.’ Och det gjorde dom…….

Så nu sitter jag och skriver detta ’offline’’ igen och om en stund går jag ner till kontoret och lägger ut det i bloggen. Den värsta internet-abstinensen har faktiskt gått över, men jag antar att när vi väl får vår uppkoppling (om den hinner komma innan vi åker hem igen) så blir jag snart ’addicted’ igen.

Jag vet inte om det är det lugna tempot som vi lever i just nu som är orsaken, men min uretrit ligger väldigt lågt för tillfället. T o m dom jobbiga nätterna har tagit en paus. Och jag har inga som helst problem att gå längre promenader utan att behöva springa in på vartenda fik vi passerar. Det är t o m så att M har börjat vara den som ber om ’kisspauser’.

Fast i natt låg jag vaken mellan 24 och 3:30 (ungefär) och var fruktansvärt orolig – av en helt annan anledning. Och fullständigt i onödan. Varför blir man så konstig på nätterna??

Anabela – vår kontaktperson – gav oss en ost igår. En ost som hon var alldeles lyrisk över. Så framåt kvällen gjorde vi en liten ostbricka och tog bl a fram denna speciella ost. Den var alldeles rund och alldeles mjuk. När vi skar i den så rann (och jag menar RANN) innandömet ut över tallriken och man fick i princip äta den med sked. Den såg till slut ut som en tom, kladdig påse. Fantastiskt god, men väldigt märklig. Tyvärr tog jag ingen bild på spektaklet.

Nåväl, för att komma till saken, så vaknade jag mitt i natten och började av någon anledning fundera över denna konstiga ost. Varför rann den så? Var den kanske dålig? Var den kanske opastöriserad? Kan vi verkligen äta vad som helst här? Varför har jag inte frågat någon om det?

Och sedan satte tankarna igång…..

Tänk om vi blir sjuka? Var finns närmaste sjukhus? Tänk om vi inte tål just den osten. Tänk om min uretrit får ett utbrott, osv, osv. I flera timmar låg jag med adrenalinhalten på topp.

Så korkat!!

Och alldeles i onödan. Vi mår jättebra. Och osten var verkligen fantastiskt god!!!