Jag hade ambitionen att gå en rask morgonpromenad - före frukost - i morse, men precis när jag var klar att genomföra detta upptäckte jag att det regnade. Visserligen inget skyfall som igår, mer som ett svenskt, stilla sommarregn, men jag ställde ändå in morgonpromenaden. Får bli senare idag istället.

Det är så härligt att kunna gå obehindrat i rask takt, jag njuter av varje steg jag tar och gillar verkligen att röra på mig. Fort....

En annan  sak, förutom att uretriten håller sig undan, är att de molsmärtor som kom nästan varje dag det senaste halvåret (och som jag tror är mina gamla fantomsmärtor) inte har visat sig sedan mitten av förra veckan.  Sedan jag upptäckte att två brus-Alvedon i ett halvt glas vatten gjorde underverk mot denna smärta så drack jag detta nästan varje dag. När vi reste hit tog jag med två och ett halvt rör med brustabletter och förra veckan, när dom gick åt varenda dag var jag orolig att rören inte skulle räcka tills vi åkte hem igen. Men - jag har inte behövt röra dom på över en vecka nu.

Märkligt.

Är det något med luften, eller atmosfären, här nere som har en så positiv effekt på hela min kropp?

Förra veckan var dagarna - ur uretrit-synpunkt - väldigt bra, medan nätterna var urjobbiga. Jag sprang på toa i princip en gång i timmen nästan varenda natt.

Men på lördagen - då vi förflyttade oss från Algarve till Lissabon, började dagen med ganska kraftig uretrit-smärta och t o m ett krampanfall.

I vanliga fall när detta händer så brukar jag vänta tills det blir riktigt outhärdligt innan jag gör något åt det hela. Men denna gång gjorde jag tvärtom. Dvs hällde i mig en dos Betapred - direkt när krampen kom. Och det gjorde susen. Det blev inte värre, smärtan försvann på några timmar och inga fler krampanfall.

Och den här veckan har alltså varit helt fantastisk.

Det kanske är så jag ska göra i fortsättningen? Mota Olle i grind direkt. Inte vara duktig flicka och stå ut så länge som möjligt.....