Idag har uretriten vaknat igen.  Inte i sin varsta form, men tillrackligt for att stora min tillvaro. Den kanns hela, hela tiden.

Som tur ar finns har bra tillgang till toaletter, sa det blir aldrig kris, men jag blir sa uppgiven. Det tar pa humoret att hela tiden ha ont.

Men - bortsett fran det sa kan jag inte ha det battre. Vadret har varit om mojligt annu battre idag an igar. Stralande sol och nastan helt vindstilla.

Pa eftermiddagen tog vi en tur ner till havet och jag kunde inte lata bli att ta av mig skorna och lata vagorna skolja over mina fotknolar.  Kallt var det - men skont anda....

Och prognosen ser lovande ut aven resten av veckan. Vi har verkligen tur for forra veckan sporegnade det i flera dagar.

Ber om ursakt for stavningen, hotellets dator (som jag satte mig vid nu) saknar vara svenska bokstaver....