Att leva med uretrit blir aldrig enahanda. Jobbigt ibland - ganska ofta - men aldrig enahanda.

Ingen dag är den andra lik.

Den sveda/irritation som jag vaknade med igår satt i hela dagen. Med mer eller mindre oförminskad styrka. Jobbigt m a o.

Fick min Dermovat-dos på eftermiddagen.

Har varit uppe fyra gånger i natt - lite för mycket.

Men - vaknar helt utan några känningar av uretriten nu på morgonen. Jiipiii!

Min läkare berättade något glädjande för mig igår. I förra veckan var det ett mindre urogynmöte där man för första gången på allvar diskuterade uretrit. Och konstaterade just det som jag anser är ett av dom största problemen: den totala bristen på information om icke-bakteriell uretrit.

(det enda den föredragande läkaren hade hittat var min websida, www.uretrit.se !!!)

Så nu ska man göra något åt det.  Ännu ett jiipiii!!!!

En mindre grupp läkare kommer i början av nästa år att starta ett arbete för att ta fram ett sådant informationsmaterial.  Med ambitionen att det materialet också ska ingå i grundläkarutbildningen. Så att alla - inte bara gynekologer och urologer - ska känna till att det finns något som heter icke-bakteriell uretrit (eller mer formellt: urethral pain syndrome).

Dessutom börjar allt fler att använda det starkare cortisonet vid behandlingar. Jag hoppas att Annika Lindström får den credit hon ska ha för att ha startat det.

Det ska bli väldigt intressant att följa den här utvecklingen under våren nästa år.

Igår fick jag äntligen tid att baka mina lussekatter. Det blev så många så jag fick inte plats med alla i min lilla frys - så nu blir det till att äta lussekatter.....

(tur att jag börjat gå på gym).