Hemma igen.

Men usch så kallt det var att kliva ut på Arlanda igår. Det låg t o m snö här och var i norrlägen. Redan i oktober!!!

Det är verkligen i tidigaste laget. Särskilt efter denna kalla sommar. Vill inte ha vinter redan nu. Vill egentligen inte ha vinter alls......

Men - det är bara att plocka fram varma vinterkläderna.

Och vinterskorna.

Och vantar, mössa, halsduk.

För att inte tala om dom varma, varma mameluckerna - från hälsokostbutiken. Nu gäller det att vara rädd om rumpan.

Och härda ut tills det blir vår och sommar igen.

Uretriten har skött sig 'ganska' bra under resan.

På flyget ner blev det lite jobbigt för när vi väl satt fastspända och bara väntade på att sticka iväg blev vi istället stående LÄNGE och väntade och väntade. Det tog nästan en timme innan vi var i luften - och när vi lyft var det ganska skumpigt så dom släckte aldrig skylten med 'bältet'. Och min urinblåsa började göra sig påmind rätt ordentligt - och till slut var jag så desperat så jag tvingades göra det man inte får - traska iväg till toaletten innan dom öppnat den för användning. När alla andra sitter snällt i sina stolar. Och personalen blir arg.... 

Men i sådana stunder skiter jag i vad dom säger. Jag bara MÅSTE få tömma min blåsa. Den här gången hann det gå så långt - för jag försökte verkligen hålla mig - att när jag väl tog  mig till toan så krampade hela systemet så det kom inte en droppe på fem minuter - samtidigt som det gjorde fruktansvärt, vidrigt ont. Inte kul!

Blev lite förvånad - för denna trista erfarenhet har jag inte haft på väldigt länge. Flera år. Trodde att jag kanske skulle slippa det nu när jag ändå för det mesta mår riktigt bra. Men så var alltså icke fallet.

På vägen hem hade jag inte alls dessa problem - och vandringen i Lissabon var ju helt underbar.

Men - det är väl detta som är en av de jobbiga bitarna med uretrit - man vet aldrig hur man kommer att må. När man får en bra dag eller när man får en dålig dag.

Vilket gör allt planerande så svårt.

Och som gör att man helt undviker vissa aktiviteter - just för att man inte vågar riskera att hamna i situationer där man absolut behöver en toalett - men ingen finns i närheten.

En aktivitet som jag väldigt gärna skulle vilja ägna mig åt - men vet att jag aldrig kommer att göra - är att åka på vandringsresor. Det verkar så himla mysigt att traska i alperna - eller några andra berg. Jag har flera vänner som brukar ägna sig åt sådant. Men tänk om uretriten slår till. Buskar att sätta sig bakom kanske man kan hitta, men att vandra med ett smärtande urinrör.......  Tror inte det är så kul. Så det blir inga vandringsresor för mig.