Det kan gå nästan en hel dag utan att jag reflekterar över mitt urinrör!

Sedan inser jag helt plötsligt att jag inte känt vare sig smärta, irritation eller trängning och måste nästan nypa mig i skinnet.

Känner knappt igen mitt nya liv.

Vet visserligen att det när som helst kan ändra sig - men tar inte ut något dumt i förskott.

Njuter varenda sekund av mitt uretrit-fria liv.

Bara det här att kunna lämna hemmet för en shoppingrunda UTAN att uppsöka toan först - och sedan tvingas leta rätt på första bästa när man kommer till stan. Eller vara orolig för att man inte ska klara tunnelbaneresan och promenaden hem.

Fantastiskt!!

Och - nu när jag nästan bestämt mig för att hålla en lägre uretrit-profil händer det en massa.

Först läkaren som mailade mig och berömde min websida. Han ringde mig för några dagar sedan och pratade länge om hur viktigt det är att man får en ökad kunskap om uretrit inom läkarkretsar. Han i princip uppmanade mig att starta en patientförening...... Jag har ju haft tankar på det - men vet inte om jag mäktar med ett sådant engagemang.

Sedan fick jag idag ett mail från en uroterapeut som bad mig (!!) om råd angående vilka läkemedel och behandlingar hon skulle rekommendera sina uretrit-patienter.

Och slutligen: för över ett år sedan skrev jag ett halvargt mail till M-Magasin och tyckte det var dags dom skrev något om uretrit. Visst - sa dom - och genomförde snabbt en intervju med mig. Sedan hände ingenting och ingenting och ingenting.

Tills idag.

Då kommer ett mail från dom där dom skriver att nu är det dags att publicera intervjun.

Jättebra - det är bara det att sedan den intervjun genomfördes har det hänt en hel del med mig. Jag äter ny medicin och mår väldigt mycket bättre - och det vill jag ska komma med. Så jag svarade snabbt att 'jättebra - men ni måste justera i materialet'. Hoppas dom tar mig på allvar - för annars vet jag inte om jag kan stå för det dom tänker publicera.......

Men - visst är det kul att det börjar röra på sig!!