Finns det något tristare är en regntung, grådaskig höstmorgon??

När man öppnar persiennen och tittar ut vill man (eller jag i alla fall) bara krypa ner under täcket och sova vidare.

Vilket ju inte går för sig....

Det är bara att skutta upp ur sängen - och tända några ljus, fixa kaffe och gilla läget.

Jag har ganska lätt för att gilla läget nuförtiden. I alla fall under perioderna mellan mina uretritskov.

Just nu är det en sådan period.

Jag har visserligen varit uppe på toa två gånger i natt men somnat om bra mellan varven - och när väckarklockan drog igång låg jag lite förundrat i sängen och insåg att jag INTE behövde rusa på toa det första jag gjorde.

Lite märklig känsla faktiskt.

Men rätt häftig.

Folk som inte varit med om uretrit-helvetet har nog lite svårt att förstå min glädje över denna upplevelse.

Är väl självklart för normala människor.

Men - för mig är det faktiskt häftigt. Att inte behöva slänga mig in på toa INNAN jag tar på morgonrocken, INNAN jag läser tidningen, INNAN jag dricker morgonkaffet, INNAN jag bloggar......

Jag kan kontrollera min urinblåsa. I alla fall idag.

WOW!