Jag gillar när det regnar på nätterna och är sol när man vaknar på morgonen.

Så har vi det i skogen utanför Rättvik just nu.

Vackert är det - med alla färger på träden och solen som silar mellan löven.

Mindre vackert - eller trevligt - är att idag vaknade jag med uretrit-känningar igen. Typiskt, eller hur, när jag skrivit om hur underbart bra jag mår nuförtiden.

Förhoppningsvis är det bara ett lättare morgonskov, som sjunker undan med hjälp av ett stort glas vatten och några rejäla muggar kaffe.

Idag ska jag ta mig samman och förbereda för vintern utomhus. Dvs tömma och ställa undan alla blomkrukor, peta ner lökar i min lilla rabatt, ställa undan utemöblerna.

Himla trist syssla egentligen - jag tycker inte om vintern. Alldeles för kall för att passa min kropp. Den gillar värme.

Enligt den läkare som tagit kontakt med mig och pratat uretrit så är kyla en av dom stora bovarna när det gäller denna sjukdom. Han hade  en teori om att vi är olika känsliga för kyla. Och om vi hör till dom känsliga typerna då ska vi vara EXTRA noga med att inte bli kalla - någonstans. Fötter, underliv, händer.....

Jag hör definitivt till dom som är känsliga för kyla. Jag klarar t ex inte att sitta på stolar som inte är stoppade. Blir iskall i hela underlivet..... Och jag minns - på den tiden när jag fortfarande åkte skidor (innan uretriten bröt ut) - hur iskallt det var att stå och åka på en släplift. Fast jag hade varma kläder på mig.

Och - nu närmar sig mameluck-tiden med stormsteg. Har redan börjat - om jag ska vara ärlig.......