Klockan är 5:36 här i Cascais - och jag har gett upp sömn-försöken. Har legat med värmedynan på magen hela natten och lyckats slumra ganska bra  - tills nu.

Har just hällt i mig Betapred-dos nummer 4 (dvs 6 piller) och ska toppa det med 2 Nurofen 200mg. Kramperna är borta som tur är, kvar är molvärken, ganska kraftig sådan. Den som sitter i blåsan och brukar vara det som startar ett skov. Märkligt.... Men det är därför jag inte kan somna om efter det senaste toabesöket och det är därför jag tar Nurofen nu - det gör ibland nytta mot just denna molvärk.

Sedan är det bara att vänta och se vad som händer......

M fick köra själv till flygplatsen i går kväll för att hämta upp min väninna, jag var defintivt inte i form för sådana aktiviteter, och tur var väl det för på motorvägen från flygplatsen hade det skett någon olycka (trodde dom) för köerna var oändliga. En körning som i normala fall tar 30 minuter tog 1½ timme. Hade inte varit kul sitta där med mitt smärtande, trängande, krampande urinrör, instängd bland alla bilar.......

Vi diskuterade detta med smärta och smärtlindring i går kväll, och hur svårt det måste vara för omgivning (inklusive läkare) att förstå exakt hur ont det gör i en annan kropp. Speciellt när det inte syns något på utsidan  Jag har haft en läkare som när hon själv blev sjuk sa till mig att 'först nu förstår jag hur du måste ha det, hur det är att gå med kronisk smärta...'. Då hade jag gått hos henne i flera år.

Skillnaden mellan henne och mig är att hon dog av sin sjukdom - jag lever vidare med min. Självklart är jag glad att uretrit inte är en dödlig sjukdom, men det finns dagar - som igår - när jag knappt orkar leva med smärtan......

Idag är livet mindre bra.

Ett rent helvete skulle man kunna säga.

Vaknade i morse - efter en natt med ovanligt många toabesök - med en tydlig känsla av ett annalkande uretrit-skov i underlivet. Och denna gång följer det inte riktigt det vanliga mönstret. Molvärken - som brukar vara det första stadiet - hoppades helt över. Det startade direkt med ett smärtande urinrör - och nu har kramperna börjat. Och jag är precis lika ynklig som jag var för 1½ vecka sedan.

Och lika dålig tajming är det denna gång. Ikväll kommer en gammal kollega hit för att hälsa på några dagar - och jag fixar inte att dammsuga och svabba golv just nu. Det får bli M's jobb. Han får köra till butiken och handla också. Jag går inte ett steg i onödan just nu.

Hoppas, hoppas att det värsta går över lika fort som det kom. Hon som kommer hit gillar att gå långa, snabba promenader - det gör jag också - och här finns underbara promenadvägar utmed havet. Och väderprognosen ser bra ut.

Cortison-behandling är inledd, men det brukar ta två dagar innan ett skov går över helt och hållet. Jag får sätta henne i en bil och köra runt lite.   Inte ens shopping klarar jag för tillfället - och då är det illa med mig...

Det enda positiva är att hon känner till  mina problem så jag behöver inte komma med långa förklaringar.

Vaknar klockan sju till en fantastisk morgon.

Absolut klarblå himmel utanför fönstret!

Absolut inga som helst känningar av min uretrit!

Det är tionde dagen nu sedan förra skovet!!

Jubel!!

Oktober artar sig till en betydligt trevligare månad än september.

Dessutom har vi en golfrunda framför oss - på en bana vi aldrig spelat förut (Quinta do Peru) som lär vara väldigt vacker -  tillsammans med nyfunna vänner från Schweiz.

Idag är livet bra!!!

Nu har jag hållit mig borta från bloggen i prick en vecka. Har helt enkelt inte haft tid - och egentligen inget att skriva om heller. I alla fall inget som handlar om uretrit.

Våra vänner hade verkligen otur med vädret när dom var här. Fyra dagar dagar med nästan konstant mulet och med spöregn dom två sista dagarna.

Så fort dom rest sken solen igen.....

Det enda soliga - i min värld - var att när väl skovet lagt sig på måndagkvällen så höll det sig helt borta - och gör så fortfarande. Det är nästan lite 'kors i taket' vad bra jag mår......   En hel vecka nu utan minsta antydan till uretrit.   Visst är det märkligt hur olika man kan må från en dag till en annan.

Ena dagen smärta, kramper, trängningar - nästa dag inget av detta. Jag som när jag är dålig - och ibland däremellan också för den delen - behöver gå på toa en gång i timmen eller oftare - har nu inte tänkt ordet toalett på fem timmar ibland!!!

Man ska inte ropa hej - jag vet - men man kan väl få vara glad???

Hoppas detta välsignade tillstånd varar riktigt länge.  Idag kommer nästa besök - och på fredag ett annat. Vill vara frisk länge nu!!!

Jag stod över gårdagens utflykt!!  Målet var några av dom slott som finns uppe i Sintra plus ett besök på Cabo de Roca - euoropeiska fastlandets västligaste punkt. Jag tror att jag haft bilder från alla dom ställena här i bloggen tidigare. Vi hade hyrt en stor bil med chaufför så att vi kunde åka tillsammans - men som sagt - min kropp var inte i form för att vare sig åka bil eller vandra i slott och på klippor.

Jag höll mig i stillhet här hemma och tog mina cortisonpiller. Satt och grät en skvätt när det gjorde som ondast och tyckte lite synd om mig själv för att jag ska behöva ha så ont så ofta.

Men framåt kvällen släppte det och jag kunde följa med hela gänget ner till en liten fiskerestaurang i cenrala, gamla Cascais och nu idag känns det ingenting i kroppen.

Så nu är jag glad igen.

Dagens utflykt går till Ericeira, en plats ca 45 minuter norr om Cascais, ute vid kusten, och som är känd bland surfare för sina häftiga vågor. På eftermiddagen ska vi besöka en vingård som heter Quinta da Sant'Ana och få en vinprovning. 

Som sagt - det går för det mesta ingen nöd på mig......

Igår sprack det!! Det räckte inte med Nurofen längre för att stoppa ett uretritskov så nu är det Betapred som gäller igen. Men det hann ju gå 14 dagar sedan förra omgången och det känns bra.

Däremot kom detta skov väldigt olämpligt. Vi har fem vänner från Sverige på besök och M har fixat ett gediget program med guidade turer både inne i själva Lissabon och upp till Sintra.

Och som jag mår just nu - även om det är bättre än i går kväll när kramperna rev i kroppen så jag knappt kunde röra mig - så vet jag inte om jag klarar att sätta mig i en bil och bli körd runt utan att veta var nästa toalett finns, med smärtor som gör mig på dåligt humör och dessutom tillsammans med vänner som inte har en aning om mina problem. En sanning med viss modifikation - hälften vet och den andra hälften vet inget - och jag känner inte för att dra hela min story igen.

I går kväll längtade jag verkligen efter ett dundermedel mot kramper. Hela dagen var smärtfylld, men dom riktigt hemska kramperna kom just när vi hämtat alla på flygplatsen och jag skulle börja fixa lite kvällsmat åt oss. Inte kul när man knappt kan stå upp  - och dessutom inte vill visa hur ont man har.  Fick också ytterligare ett tydligt exempel på vad denna uretrit innebär vad gäller besök på toa. Jag behövde gå fem gånger under kvällen - ingen av de andra gick en enda gång.....   Sådan var även jag i en forntid.....

Apropå kramper så har jag en fundering, eller snarare fråga. Mina urinrörskramper har blivit värre de senaste månaderna, samtidigt händer det allt oftare att mina tår och fingrar krampar. Hände exempelvis igår med ringfingret på ena handen och långfingret på den andra. Helt plötsligt spretar dom helt okontrollerat - och självklart gör det ont.....

Så min fråga är: varför krampar fingrar, tår, urinrör?? Har jag någon brist?? Någon mineral eller annat ämne som jag bör tillföra?

Jag har försökt googla lite men inte blivit klokare. Kanske någon som vet????

Jag fortsätter med mina Nurofen (Ipren)-kurer. Tog en omgång igår. Och uretriten håller sig hyfsat lugn. Jag känner den - men på en klart uthärdlig nivå. Självklart skulle jag önska att den var helt och hållet borta - och det skulle troligen Betapreden fixa, i alla fall för några dagar - men visst måste det väl vara bättre att äta lite Nurofen än att äta Betapred??

På min smärtskala 1 - 10 håller jag mig nu på en etta eller tvåa. Och det går att leva och fungera med.

Jag har funderat på varför Ibuprofenet - som är den verkande substansen i Nurofen och Ipren - lyckas hålla uretriten dämpad när riktigt starka värktabletter inte lyckades med det. Den enda orsak jag kan se är att när jag testade Tradolan och Citodon osv då åt jag INTE Arcoxia!!

Kanske är det så att med Arcoxia i botten så räcker det med Ibuprofenets antinflammatoriska effekt för att hålla uretriten lugn?

Jag har inte pratat med min läkare om detta ännu, ska träffa henne när jag reser hem till Sverige om en månad. Hon uppmanar mig att ta två brus-Alvedon när jag blir dålig - men det har inte alls samma effekt som denna Ibuprofen.

I morgon kommer ett helt gäng av vänner från Sverige för att hälsa på oss. En ska bo hos oss - dom andra på ett litet hotell i närheten. Ska bli kul, men dom har verkligen otur med vädret. Vi har haft fint hela veckan, men nu är prognosen regn, regn, regn - tills dagen efter att dom åker hem. Då kommer solen tillbaka. Är inte det typiskt?!!

Igår gjorde vi i alla fall lite research på ställen dit vi skulle kunna ta våra vänner och hittade ett märkligt ställe uppe i Sintrabergen. Ett väldigt utsmyckat litet palats med en fantastisk utsikt. Men troligen helt insvept i dimma när regnmolnen lägger sig över bergen.......

Nu har dotter och barnbarn varit här och hälsat på - och det var fantastiskt roligt. Vi hade dessutom sådan tur med vädret att vi fick en strålande dag nere på stranden där dom kunde gräva i sanden och t o m bada i havet.

Extra roligt var det för min kropp var rätt OK så jag klarade av att hänga med i deras tempo, för det är ju full fart hela tiden. Inte en lugn stund. Inte en chans att sitta ner vid datorn i lugn och ro och skriva lite i bloggen....

Men min kropp har förvånat mig lite den senaste veckan.

Jag har ju berättat om hur ett skov vanligen börjar - med en molvärk i underlivet (eldklotet) som kan vara av varierande styrka.

För länge sedan försökte jag möta denna molvärk med vanliga värktabletter och senare med starka värktabletter. Tradolan och Citodon är sådant som jag testat - utan att märka någon lindring. Eller också har jag väntat så länge med att ta dom att smärtan redan hunnit bli för stark.

Under september och början av oktober kom mina skov så tätt så jag började bli riktigt bekymrad - och ordentligt less på denna skit som invaderat min kropp.

Men nu tror jag att jag hittat en enkel lösning - om den  nu håller mer än en vecka.

Mitt förra elaka skov pågick den 4 och 5 oktober - då åt jag i vanlig ordning min Betapred-kur.

Var helt symptomfri i TRE dagar - sedan vaknade jag med den välbekanta molvärken igen. 

Dags för Betapred - igen??? Så snart!!!   

Aldrig i livet - tänkte jag - det måste finnas annat sätt att bli av med smärtan (förutom morfinpillren vi hittade här hemma - dom får bli mitt absolut sista alternativ).

Och nu testade jag en ny variant.

I skåpet här hemma hittade jag en ask NUROFEN 200 mg, som innehåller Ibuprofen och antagligen är samma sak som IPREN 200 mg.  Så jag tog två kapslar, har jag aldrig gjort förr, brukar bara ta en. Efter ca en timme sjönk faktiskt smärtan undan. Inte helt - men tillräckligt för att jag skulle kunna fungera normalt.   

På eftermiddagen kröp smärtan fram igen - så jag tog två  nya kapslar.

Och så har jag hållit på nu i snart en vecka. Alla dagar - utom idag faktiskt (kors i taket) - har det molande eldklotet på en nivå 3/4 suttit i underlivet när jag vaknar, och jag har lyckats dämpa det med två kapslar NUROFEN. Ibland har jag fått ta kapslarna flera gånger om dagen, ibland bara på morgonen.

Och - det bästa av allt - inga kramper, inga trängningar (mer än mina normala toabesök varannan timme).

Så här sitter jag och är lite förundrad!! Har jag hittat ett nytt sätt att stoppa mina skov??  Eller har dessa eldklot inte varit föraningar om riktiga skov utan något annat??    Hur länge kan man äta två kapslar NUROFEN utan att kroppen tar stryk? Förmodligen längre än alla andra piller jag stoppar i mig.

Nu ska det bli intressant  - i alla fall för mig    - att se hur länge det dröjer innan ett 'riktigt' skov dyker upp.

Idag ska jag njuta av en promenad på golfbanan tillsammans med nyfunna vänner härnere - i morgon kommer regnet och det ser ut att stanna hela nästa vecka så då blir det ingen golf.......